6. På jakt efter den skarpa bilden - eller tvärtom?

När jag lärde mig fotografera fick man också lära sig om skärpa (förutom allt annat förstås). Om att hålla kameran still och vilken exponeringstid som krävdes för det. Om att välja bländare för att få skärpedjup. Som landskapsfotograf (vilket jag till stor del länge var) jagade jag djupskärpa med bländare 22 och 24 mm på småbild.

Jag tar fortfarande skarpa bilder, men har också fått upp ögonen för oskärpa som ett kreativt hjälpmedel och ett sätt att skapa uttryck. Det blir inte längre bara skarpa, traditionella, avbildande, dokumentära fotografier utan också bilder där jag försöker uttrycka eller hitta något annat: känsla, stämning, enkelhet, formskönhet, tillstånd...

Utan tvekan har jag Fotosidan att tacka för detta. Jag fick upp ögonen för denna typ av foto när jag blev medlem här och gjorde mina första stapplande steg för fem år sedan. Till att börja med genom att röra på kameran under exponeringen (kameramålning har någon kallat det) för att skapa bilden. Här var ju utan tvekan Peter Tornlund och Erik Malm de stora inspiratörerna från början, men jag kan inte heller låta bli att nämna Marlene Lundmark och Rita Söderlund som har betytt mycket.

En färsk oskärpebild. Strandskog vid Vallentunasjön med skakig kamera (2 sekunder och fri hand)

Med tiden har jag utforskat andra oskärpor, t.ex. med makrot på bländare 2.8 för att få liten selektiv skärpa och vacker oskärpa. Det här är jag ju inte ensam om att göra, men jag kan inte nämna någon särsklid inspirationskälla (jo det ska vara Svante Lundgren då, för länge sedan, där jag plockade upp de första idéerna) eftersom jag mest experimenterat efter eget huvud och smak. Som den här, tex.:

Eller som i den här bilden (med 50 mm/1.4) där det korta skärpedjupet fokuserar på bildens innehåll tycker jag. Och där det är skarpt är det skarpt. Inte jakt på oskärpa längre, men skärpa på rätt ställe.

I våras när temapoolen här på FS hade plastfolie som sitt första tema experimenterade jag med att använda plastfolie som filter framför objektivet, för att ge ett diffust och mjukt intryck för att skapa bildens uttryck. Det kunde till exempel ge ett sådant här resultat. Baksidan av en runsten vid Markims kyrka.

Lensbaby 

Men det jag egentligen tänkte blogga om var gårdagens kameracykeltur på Järvafältet, där jag luftade min Lensbaby som inte fått vara i farten ännu i år. Det blev en del spännade resutat med objektivets överraskande och oväntade effekter och påverkan på bilden, där man inte ser de flesta förrän man kommit hem. Typiska bilder man får bearbeta lite i datorn innan de är färdiga. Och med bearbetning menar jag använder kurvor, nivåer, färgmättnad och oskarp mask i PhotoShop, inte något manipulerande utöver det.

Här har vi en vanlig gulmåra

Och ett träd

Fler av de här alstren lär dessutom dyka upp bland mina kritikbilder.

Slutord?

Gå ut i världen och var oskarpa och se vad ni kan hitta. Det är en spännande väg och en spännade värld och många misslyckanden på vägen. Jag skulle inte ha gett mig in på detta medan jag använde film. Så billig var inte filmen och så många misslyckade rutor blir det på vägen mot bilden, men när man lyckas blir glädjen desto större.

2008-07-18 14:34   Rita söderlund

Blir glad över att du nämnt mig i detta sammanhang..:) Din Gulmårabild som du visar här blir en favorit hos mig..antagligen för att den innehåller så mycket färg, färg som gör mig glad..och naturligtvis för att den är så bra skapad med fina rörelser...

Jag ska göra som du säger...Gå ut i världen och skapa oskarpa bilder..JA..det ska jag..:)

Som Susanne säger...
Inspirerande läsning!!! Mycket...

Besvara