Jag mötte tre fotografer
på andra sidan gatan...

En bild om dagen håller doktorn borta, eller vad var det jag kom fram till i går? I alla fall blev det en bild idag, när jag plötsligt såg tre fotografer på andra sidan gatan och alla tittade de på mig. Bara att ta en bild! Men alla tre var ju jag. Intressant att min spegelbild syntes i tre fönster på en gång, de kan inte sitta riktigt rakt. Ja det blev ju fler bilder än den här, men den här räcker ju om man ska upprätthålla mottot "En bild om dagen..."

 Bilden tagen med lill-kameran Canon S70.

An apple a day...
...keeps the doctor away

Gäller det för bilder också?

"An apple a day", en gammal amerikansk slogan för att få folk att äta mer frukt. Den är väl bortåt 40 år eller mer nu. Jag kommer ihåg hur vi brukade skämta om den på luckan när jag gjorde lumpen: "ett äpple om dagen håller doktorn borta... om man är pricksäker".

Men nu var det bilder det gäller. Kan en bild om dagen hålla doktorn borta? Dvs. mår vi bättre om vi får fotografera varje dag? Jag funderade på det när jag gick hem från jobbet idag. Jag hade lill-kameran i handen och tog några bilder på vägen; sak samma gjorde jag när jag gick till jobbet och likadant igår. Och det kändes bra. Ska man kanske göra det varje dag. Skulle jag må bättre då? Eller bli en bättre människa. Ge mig en kvart om dagen, sa Arne Tammer. Varför inte: ge mig en bild om dagen.  

Ja, så rusar tankarna vidare i skallen. Tänk om jag skulle köra "Dagens bild" varje dag här på bloggen. Nä stopp och belägg! Då kan du ju aldrig resa bort. Och hur blir det är vinter, när det är mörkt när du går till jobbet och mörkt när du går hem. Hur många bilder blir det då? Om man skall undvika rena skitbilder, förstås. Och hur länge skulle det vara roligt? Men tanken känns frestande.

Vi har ju en norsk naturfotograf här i Sverige, som lyckades med det. Så bra att det till och med blev en bok av det. Och då med bara naturbilder, så omöjligt är det inte. 

Och det är ju alltid roligt att leka med tanken.

 Och medan jag tänker lägger jag ut en bild som jag tog i morse när jag gick till jobbet. Bara för att känna hur det känns.

Det kändes bra.

Sov Gott! 

Silvergruvan sista delen (del J)
Avslutningen...
...efter två dygn i gruvan

Till första inlägget i berättelsen

Efter den stora rättegången är gruvans dagar över för denna gång. De högvälborne herrar Bergmästare och Borgmästare kan lämna år 1736 och ta sig en välförtjänt fika i nutid.

Medan några av gruvdrängarna roat tittar på.

 Men i själva verket är allihop guider vid Sala silvergruva. Eller som en nöjd besökare uttryckte sig efter att ha varit nere i gruvan "Vilka bra skådespelare ni har i gruvan". Själv är jag också nöjd som besökare efter att ha fått vara med under dessa två dagar och fotograferat. Ett stort tack till gruvfolket för att jag fick den möjligheten.

Petter och Petter har också tagit sig upp efter två dygn i gruvan (OK då de var faktiskt hemma och sov emellan).

När allt är över börjar gruvfolket samlas utanför direktörsbostaden för en liten avslutning... 

...i olika grad av trötthet. 

Slem-Hans är också trött.

Och så förstås den obligatoriska avslutningsbilden

Berättelsen är slut.

Tack allihop! 

Silvergruvan del I.
Rättegången ...
...vem var den skyldige?

Till första inlägget i berättelsen

Vem var det nu egentligen som brände ner Sala 1736. Det drar ihop sig till rättegång, men först skall de inblandade samlas.  

Även idag är det full fart i receptionen.  Nästan 1000 personer tog sig ner i gruvan dessa två dagar.

Hästar gånger tre. En vit ädling, ponnyridning för de yngsta och borgmästaren anländer.

Alla väntar med spänning på vad som skall hända.

Bergmästaren (t.v.) har kommit tillbaka från Kungliga huvudstaden och råkar i en liten dispyt med Borgmästaren som tagit sig upp till guvan när Sala stad har brunnit. Månne deras intressen kolliderar.

Med bergmästaren på plats som domare kan rättegången börja. 

Begsmannen Herr Mauritz Gottsund bugar sig djupt inför Bergmästaren. Vadan denna inställsamhet. Har han inte rent mjöl i påsen?

Slem-Hans förs inför domaren. Han utpekas som skyldig av herr Mauritz.

Slem-Hans verkar dock inte hålla med Herr Mauritz.

Verkligen inte...  Och herr Mauritz verkar betänksam.

Och inte blir det bättre för Mauritz när Anders Berg vittnar.

Så Herr Mauritz finner det bäst att erkänna att det är han som ligger bakom branden (även han inte höll i facklan som tände på). Bäst att be om nåd...

Snacka om att buga!

 Det är kanske bäst att göra det riktigt ordentligt...

Dags att föra bort Herr Mauritz.

Men vänta. Bergmästaren erinrar sig att Herr Mauritz är en välbeställd karl. Ett par tusen riksdaler kanske kan påverka domen i rätt riktning. Kom här.

Det här ska vi nog ordna...

I stället blir det Anders Berg som förs iväg... 

...medan  Bergmästaren är nöjd och Herr Mauritz förkrossad.

Rättvisa skipad?

Nu återstår bara  avslutningen... 

Silvergruvan del H.
Eld i berget ...
...show under jord

...forts

Till första inlägget i berättelsen

Ute i gruvan hittade vi den här figuren. Han bara förbereder sig...

...och efter en stund sprutar han eld 

Men sedan gäller det att få kontroll över elden 

Det verkar bli en liten fajt... 

Och här är visst elden ute och promerar själv...

Men till slut blir den infångad och eldmästaren har kontroll...

 Här snurrar det...

Och så småningom falnar elden...

 ...och föreställningen är slut

Efter en lång och intensiv dag är det skönt att gå och lägga sig och i sömnen sväva bort i sköna drömmar i väntan på en ny dag. 

 (Bilden är en enkelexponering med lång tid i mitt sovrum i Markan, Gruvfruns Bed & Breakfast)

Undrar vad som händer på söndagen? Nästa del av berättelsen...