Silvergruvan del I.
Rättegången ...
...vem var den skyldige?

..forts

Till första inlägget i berättelsen

Vem var det nu egentligen som brände ner Sala 1736. Det drar ihop sig till rättegång, men först skall de inblandade samlas.  

Även idag är det full fart i receptionen.  Nästan 1000 personer tog sig ner i gruvan dessa två dagar.

Hästar gånger tre. En vit ädling, ponnyridning för de yngsta och borgmästaren anländer.

Alla väntar med spänning på vad som skall hända.

Bergmästaren (t.v.) har kommit tillbaka från Kungliga huvudstaden och råkar i en liten dispyt med Borgmästaren som tagit sig upp till guvan när Sala stad har brunnit. Månne deras intressen kolliderar.

Med bergmästaren på plats som domare kan rättegången börja. 

Begsmannen Herr Mauritz Gottsund bugar sig djupt inför Bergmästaren. Vadan denna inställsamhet. Har han inte rent mjöl i påsen?

Slem-Hans förs inför domaren. Han utpekas som skyldig av herr Mauritz.

Slem-Hans verkar dock inte hålla med Herr Mauritz.

Verkligen inte...  Och herr Mauritz verkar betänksam.

Och inte blir det bättre för Mauritz när Anders Berg vittnar.

Så Herr Mauritz finner det bäst att erkänna att det är han som ligger bakom branden (även han inte höll i facklan som tände på). Bäst att be om nåd...

Snacka om att buga!

 Det är kanske bäst att göra det riktigt ordentligt...

Dags att föra bort Herr Mauritz.

Men vänta. Bergmästaren erinrar sig att Herr Mauritz är en välbeställd karl. Ett par tusen riksdaler kanske kan påverka domen i rätt riktning. Kom här.

Det här ska vi nog ordna...

I stället blir det Anders Berg som förs iväg... 

...medan  Bergmästaren är nöjd och Herr Mauritz förkrossad.

Rättvisa skipad?

Nu återstår bara  avslutningen...