Idag fotograferade jag!

Brukar jag inte det då, på väg till jobbet, dagliga (nästan) bilder till bloggen. Nej då fångar jag bara små vardagliga ögonblick och observationer, små anteckningar. Idag var jag ute i skogen med stora kameran och försökte fånga hösten med kort (eller inget) skärpedjup. Lastade kameran i cykelkorgen och trampade ut på Järvafältet, stod, satt,och låg och fotograferade. Nästan  allt med 70-200 mm, nästan allt på 200 mm och nästan allt på största bländare för att få minimalt skärpedjup. Det var höstblött, både mage, knän, rumpa och armbågar var småblöta efteråt. Och solen sken, en strålande höstdag. Skönt.

Om det blev några bilder. Är det så väsentligt? Det är upplevelsen att fotografera som är det viktiga, men visst blev det bilder.

Den här till exempel, gran och sol.

Och den här, herr Asp på besök hos fru Gran.

Jorå, det blev ännu fler, men ännu ej iordninggjorda. Jo ett par suddiga höstvarianter har jag lagt i bildpooler, men de är för stora att platsa här.

Ok, då. En till, en mindre lyckad.

Fast jag undrar ändå, är de här bilderna roligare än mina (var)dagliga. De är i alla fall annorlunda, och mitt vardagliga fotograferande ger fler "lyckade" bilder. Men å  andra sidan, när sådana här bilder blir lyckade blir de också riktigt bra.

Tunnelseende

Ja, tunnelseende blev det idag. Inget ovanligt för mig eftersom jag går igenom halvdussin (korta visserligen) tunnlar varje dag, och alltid händer det något; vatten, blåst, sol, skuggor, möten...

Dagens lilla bildserie är en tunnelsekvens med fyra bilder tagna under 56 sekunder (dagens bidrag till mängden onödigt vetande, tack vare, eller på grund av, exif-informationen). Agerande: två personer, olika snabba, och solen och dess flacka morgonstrålar.

Ljuset fångar mig och jag fångar det.

 Två personer träder in i handlingen.

 Den snabbe försvinner i fjärran.

Och kvar i tunneln dröjer bara ljuset.

En kort godnattsaga vid dagens slut.

Nya fynd

Varje dag har sina fynd, så den ena dagen blir inte den andra lik, men den här är ett återfynd, den hängde där idag med och pockade på min uppmärksamhet. Undrar om jag har fått en ny vän?

De här låg där på asfalten. Ska dom verkligen det?

Och de här verkar vara några vinddrivna existenser

 Från motivområdet "mina kompisar träden" har jag hämtat denna skönhet. Med egen soptunna till och med.

Brukar det inte vara tvärtom?

Det här har jag tittat ett tag på nu, när jag gått förbi. Efter det senaste regnet har de nått tillräcklig mognad för att avbildas.

Dagens fynd redovisade.

Nej, inte alla, men de som lyckades passerade juryn.

Inte så mycket text, bilderna får tala idag.

Timeout,
bildstrejk
eller bara lågaktiv...

...kan göra detsamma, men jag har hållit mig lugn och obloggande under helgen och inte tagit några bilder, eftersom jag inte promenarat till jobbet med kamera i handen eller fickan, utan istället varit hgos min gamla mor, blivit bjuden på födelsedagsmiddag av mina barn, och tagit det allmänt lugnt, vilat och pustat tills jag idag på morgonen gick till jobbet och förföll till den gamla, men rätt nya, ovanan att plåta på vägen. Dag för ny mening, va?

Varför är jag alltid för långt ifrån, när folk gupperar sig så fint? Eller är frågan istället: varför envisas jag med 28 (ekvivalenta) mm.

Men här hade vinkeln i alla fall behövts för att få med alla. Det kanske är bloggen som är för smal!

Det här trädet har jag upptäckt nu, när den omgivande vegetationen klätt av sig löven och står höstnakna.

Vad är det för speciellt med det då? Ja, bara att jag tycker det är lite speciellt.

Samtidigt, åt andra hållet, tittade solen fram genom vegetationen

Senare under vandringen hittade jag en fin vattenpöl i en tunnel

Det blåste visst i går. Ett paraply, som sett sina bästa da'r.

På jobbet fångade jag senare den här fina reflexen i mattan. Eller fin och fin, jag tyckte den var lite rolig.

På hemväg hade mörkret börja falla, men lite löv hittade jag.

Jo, den är manipulerad. Jag drog rejält i reglagen för att få kontrasten.

Slut för idag,

tack för idag!

Bildsyn
bildseende
regler och utveckling
en lördagsmorgonreflektion

Det är roligt med blogginlägg som triggar ens eget tänkande, som nu detta med bildsinne. Det fick igång min hjärna så här på lördagsmorgonen. Blogginlägg föder blogginlägg och så vidgas vårt kollektiva medvetande.

Bildsinne. Eller bildseende. Eller kanske bara seende. Som man ser fotograferar man. Som man fotograferar ser man. Jag upplever att när mitt fotograferande ändras så beror det på att mitt seende har ändrats. Om jag ser på ett annat sät, om jag ser andra saker, så gör jag också andra bilder. Men att mitt seende har ändrats beror i sin tur på att jag ändrats som person, som människa. Kanske går det även åt andra hållet. Om jag tar andra bilder, så lär jag mig se på annat sätt. Men då måste jag ha en annan impuls att ta andra bilder.

Helt givet påverkas bildsynen och seendet av att man tittar mycket på bilder, av att man inom sig har ett mönster för hur bra bilder ser ut, något som ligger där passivt, en dold kunskap som stöder oss i fotograferandet. Och detta seende, detta passiva kunnande beror ju då mycket på vilka bilder man tittar på. Men om man nu kommit en bra bit på väg i sitt bildtittande och sitt fotograferande, vad händer då om man fortsätter att titta på samma typ av bilder, utvecklas man då i sitt fotograferande eller stagnerar man för att bilderna inte tillför något nytt till bildseendet och kunnandet. Eller bidrar det till en förfining av det man håller på med, en väg mot excellens och mästerskap?

Att utveckla seendet innebär enligt mitt tyckande att man ser nya saker, och att man lär sig se nya saker, att man utvidgar sin inre passiva bildbank genom att titta på andra sorts bilder, kanske även sådant man inte gillar. Att vidga seendet innebär att se nytt. Jag har nu varit med på fotosidan i fem år. Där har jag sett många sorts bilder, och haft dialoger med många andra bildintresserade. Det har vidgat mitt seende mycket. Jag tar idag bilder som jag absolut inte hade kunnat tänka mig för fem år sedan. Jag ser saker jag inte kunde se då. Och jag njuter av det. Jag har blivit en rikare människa. Jag har lärt mig se. Men det finns saker jag fortfarande inte kan se. Och framförallt, det finns fortfarande många osedda och otagna bilder därute.

Regler, rekommendationer och råd kan vara viktiga när man lär sig, ett stöd att luta sig mot, minst lika viktigt för nybörjaren som bildtittandet (även om nybörjandet tekniskt blivit enklare idag, med teknikens hjälp, men jag tänker mer på det bildmässiga).  Men när man kommit längre och behärskar reglerna, kanske vägen mot utveckling är just att bryta mot reglerna, för att det är där utvecklingen finns. Om man hela tiden ser, eller inte ser, gyllene snittet i bilderna är man fast i ett stelbent tänkande som hindrar bildseendet. Precis som Affe säger, detta gyllene förhållande är en gammal matematisk teori som en del renässansmänniskor försökte applicera på naturen, och därmed konsten, som något gudomligt påfund. Men i själva verket är det snarare en aproximation av förhållanden som vi människor oppleverr som harmoniska. Och hur kulturellt präglad denna upplevelse är, vet jag inte. Och liknande reflektioner kan vi göra beträffande  andra "regler" och råd. Hur länge hjälper de oss, och när blir de en begränsning.

De flesta bilder jag tar för närvarande, är de jag tar promenerande, på väg till och från jobbet. Där har jag valt att begränsa mig för att kunna utveckla mig. Begränsa mig enligt Dogma-poolens löfte, en kamera, en brännvidd (den vidvinkligaste på min S70). En begränsning som inte är en begränsning, utan ett stöd, för mitt fokus kan ligga helt på motivet. Men valet är mitt, jag upplever det inte som en regel jag måste följa, utan ett förhållningssätt. Och det finns ju inga begränsningar i motivet! Eller bilden.

Bryta mot reglerna, skrev jag. Det kanske inte är så. Bryt inte mot reglerna, gå bortom dem. Och var har jag fångat upp det uttrycket? det har jag glömt, men jag gillar det. Och det är ett uttryck, en uppmaning till reflektion, en uppmaning till utveckling, inte en regel!

Alltså,

titta på bilder, men titta också på andra bilder än de du brukar titta på.

Alltså,

ta bilder, men ta också andra bilder än de du brukar ta.

Alltså,

vidga bildseendet.

Först då vet du.

Pröva att gå nya vägar

på väg någonstans, tagen á la Dogma, med S70.