Testade Sony A7, A7R och Nikon Df under jul och nyår
Det är väl synd att klaga över ett liv som kameratestare, men att hålla isär jobb och privatliv är svårt i det här jobbet. Jullovet ägnades till stor del år att testa kameror.
Efter några om och men kom Sony A7 och A7R till redaktionen sista arbetsdagen innan jul. Med A7R följde en skarp instruktion – kameran måste vara hos tidningen FOTO i Helsingborg den 3 januari. Nikon Df kom också sista jobbveckan 2013. Det blev alltså till att ägna jullovet åt att fotografera med kamerorna.
Nu är mitt liv så väl ordnat att jag med nöje fotograferar på fritiden, och samma gäller för min sambo. Således tog vi varsin kamera på fototurerna under de lediga dagarna och jämförde sedan våra intryck.
Jag har en Leica M6 TTL med några blandade objektiv från Leica, Zeiss och Voigtländer. Under senhösten har många snackat om möjligheten att använda objektiv med Leica M-fattning tillsammans med Sony A7/A7R. Dessa objektiv är ofta kompakta och har hög bildkvalitet. För att ta reda på hur bra denna kombination skaffade jag en Novoflex-adapter.
Sony A7R med Voigtländer APO-Lanthar 90 mm f/3,5 @ ISO 12.800
Jag blev snabbt förtjust i Sony A7 och A7R. Det är små kameror som ger en härlig bildkvalitet. Jag använde mest kamerorna med det nya objektivet Zeiss FE 35/2,8 som är riktigt skarpt och samtidigt lätt och kompakt. Det påminner mycket om mitt Zeiss Biogon C 35/2,8 som jag använder på min Leica M6.
Tyvärr har det visat sig att Sony A7 och A7R tappar en hel del skärpa i kanterna när man använder vidvinklar som är gjorda för kameror med kort avstånd mellan sensor/film och objektivfattning, exempelvis Leica M. Martin Hertsius har i sin blogg på Fotosidan skrivit mycket om Sony A7 och kommit fram till att det verkar finnas en brytpunkt vid cirka 40 mm.
Problemet ligger i att filtren framför sensorn verkar vara tjocka, alternativt ha lite för långt avstånd mellan filtren. Ljusstrålar som kommer snett mot kanterna bryts då inte korrekt i filtren. Objektiv som är konstruerade för spegelreflexkameror har ett optiskt centrum som ligger längre från sensorn och då uppstår inte samma kritiska ljusvinklar.
Jag provade med min Zeiss Biogon 28/2,8 och skärpebortfallet mot kanterna är så kraftigt att jag inte kan tänka mig att använda objektivet ihop med Sony A7/A7R. Annars är detta ett mycket skarpt objektiv. Som jämförelse har jag tagit bilder med Leica M9 med samma objektiv.
Det ska bli intressant att se hur Sony och Zeiss kan ta fram några kraftiga vidvinklar till A7/A7R utan att behöva göra dem stora och klumpiga.
Slussen i Stockholm. Sony A7R med Zeiss FE 35/2,8 @ ISO 400
Ett moment i testandet är att ta ingångsbilder. Jag och min sambo roade oss att pyssla med detta hemma. Köksbordet fick bli underlag för en bild på Sony A7 och A7R. Som belysningen använde vi den nya TTL-styrda studioblixten Profoto B1. Softboxen passerades i höjd med min kamera för att ge ett mjukt ljus med lite lite spotlight-effekt.
Till bilden av Nikon Df använde vi klassiskt designade möbler, en Ägget-fåtölj och en AJ-lampa designad av Arne Jacobsen, för att matcha rubriken "Nikon Df bjuder på klassiska former".
Till Nikon-bilden fick min sambo hålla en liten extra canonblixt med en liten mini-softbox på för att framhäva kamerans klassiska former. Hon kallades då "voice controlled lightstand" av en kompis.
Snacket om Nikon Df har också gått varmt, men mestadels i negativa ordalag. Visst gick inte Nikon all-in och fixade utbytbara sökarskivor med mera. Men jag har ändå ett positivt helhetsintryck av kameran.
Tillsammans med 24-70/2,8 blir kameran jobbigt framtung och greppet krampaktigt, men med mindre objektiv som 50/1,8 eller 28/1,8 ligger kameran bra i min hand.
Den största tillgången för Nikon Df, förutom att vara snygg, är sensorn från Nikon D4. Under det mörka jullovet har jag verkligen haft nytta av att kunna vrida upp ISO:t högre än 25.600.
Under nyårsafton ville jag fotografera min son när han kollade på raketer. I mörkret gick det inte att se inställningarna på kamerans alla rattar och vred. Då blev det till att gå över till ett mer modernt sätt att ställa in kameran - genom att vrida på ratten och kolla inställningen på skärmen.
I Fotosidan Magasin 2/2014 kommer testerna av Sony A7, A7R och Nikon Df att publiceras. Ett test av Profoto B1 kommer snart här på sajten.
Det finns en ganska bra förklarande text här:
http://leicarumors.com/2012/09/19/the-24mp-max-sensor-inside-the-new-leica-m-is-mabe-by-cmosis.aspx/
Både a7 och a7R ger kletig hörn- och kantskärpa med de flesta mätsökarvidvinklar på grund av det sistnämnda fenomenet, medan a7R vinjetterar mer och ger mycket mer färgförskjutning. Trots att det är den sensorn som fått offset-mikrolinser.
Att objektiven fungerar bättre på Leicas M-kameror beror främst på att de har använt sig av mycket tunnare sensorfilter (för att blockera UV- och IR-ljus från att kontaminera bilderna (sensorn är nämligen i grunden känslig även för detta)).
Det optiska fenomen som Magnus refererar till i sitt svar till dig här ovan, beror också på sensorfiltret. Detta syns med vissa andra kameror också, men inte lika mycket vad jag har erfarit.
Ps. Om det hade funkat att ta en "stock-sensor" och bara modifierat filtren hade man säkert gjort detta för länge sedan. :)
Här finns en fin förklaring kring sensorfiltrets inverkan: http://www.nikon.com/products/instruments/resources/tech/info/microscope_tech/coverglass/index_02.htm
Exemplet rör mikroskopi men samma principer gäller för vanlig fotografi.
Men det mest logiska svaret på problemet är att man måste ta hänsyn till detta vid konstruktionen av objektiven, och då är frågan om det kommer gå att göra högpresterande och kompakta vidvinklar av mätsökartyp, eller om man måste ta till olika retrofokuskonstruktioner.
Undrar om det går att komma så mycket längre än vad man gör med Leica M utan ett paradigmskifte för sensortekniken?
Vad gäller Leicas M-kameror så hade M8 inget UV/IR-filter alls (men förstås ett tunt skyddsglas), förmodligen just för att få sensorn att lira med objektiv som ger snett infallande ljus i hörnen. Kanske var det också därför man inte gick på fullformat direkt. M9 verkar ha ett tunt UV/IR-filter som är tillräckligt bra, men det släpper säkerligen igenom mer IR än vad Sonysensorns filter gör. Vilket kan leda till lite knepiga färger i svarta textilier och till exempel hudfärger under glödlampsljus.
Som jag ser det har Sony tillsammans med Zeiss brottat sig runt detta problem. Hur det har gått till kan vi bara gissa, men FE 35 och 55 verkar ge bättre skärpa över hela bilden än vilka Leica-objektiv som helst med samma brännnvidder på M9 eller M240. Det säger en del.
Hälsn.
/Janne Höglund
Jag är inte någon optikexpert, men jag tror att det går att ta hänsyn till hur filtren framför sensorn påverkar strålgången när man konstruerar ett objektiv. De flesta optiska aberrationer brukar man korrigera genom att införa optiska linselement som är i "motfas" mot felet man vill rätta till (av det uppstår förstås andra ordningens fel och man blir tvungen att införa ytterligare linselement, etc). Med datorberäkningar har optikkonstruktörerna möjlighet att göra rejält mycket mer avancerade beräkningar än förr, och de kan även simulera hur en konstruktion kan komma att prestera.
Gissningsvis har Sony gjort något i den stilen vid konstruktionen av FE 35/2.8 med tanke på hur bra det tycks prestera.
Modern optikkonstruktion är inte längre den magi den var för 40-50 år sen.
Jag väntar nog med en definitiv åsikt innan jag har sett hur vidvinkelkonstruktionerna för FE kommer att se ut.
Jag skulle gissa att Sony släpper en liknande superzoom som är avsedd för den större sensorn, förr eller senare. Om man klarar sig utan den långa tele-änden så verkar faktiskt den billiga kitzoomen 28-70/3,5-5,6 oväntat bra.
http://www.cyberphoto.se/info.php?article=LA-EA4
En fördel jämfört med traditionell DSLR är att man använder hela sökaren även i cropläge.
Kolla själva:
http://3d-kraft.com/index.php?option=com_content&view=article&id=151:adorable-50s-otus-noctilux-summilux-hyperprime-sonnar&catid=40:camerasandlenses&Itemid=2
Intressanta kommentarer om A7R. Jag köpte en på A7R på fotomässan med Z 2.8/35. Det är blir helt galet bra bilder. Har även köpt Z 1.8/55 Kanonskarp den med. Kör även med Canon 5D mark II. Den är tung att släpa på men använder den också när det saknas objektiv för A7R. Eftersom jag gillar Macro foto, så hoppades jag att mitt super Marco 100/2.8L IS skulle fungera med A7R så jag köpte Adaptern Metabone III. Lite dyr kanske 3800 kr. Det fungerade över förväntan. Kanonskarpa bilder på fri hand., All nödvändig elektronik fungerar, förutom AF som får en knäpp. Far fram och tillbaks innan den bestämmer sig. Men jag brukar inte använda AF vid Macro så den kopplar jag ur. Men vilka grymma färger,bilder. Det vinklade skärmen är bra för Macro, och för att inte tala om vilka fördelar det är med inzomningen och färgmarkeringen som markerar var det är skarpt. Nu har jag beställt en Sony fjärrkontroll. En annan bra sak med Metabone är att den har ett stativfäste som gör att objektivet och kamerahuset hamnar framför och bakom stativet, vilket gör att det blir en bra balans mm.