Skulle jag ha tagit bättre sportbilder på OS?
I dessa OS-dagar läser jag med avundsjuka flera svenska sportfotografers blogginlägg från OS.
Tänk att fotografera världens bästa idrottare.
Tänk att få fotografera i arenor utan reklam.
Tänk att kunna välja och vraka bland idrotter.
Tänk att få betalt för att göra något så kul som att plåta sport.
Sverige är ingen jättenation. Det blir tydligt på OS. Vi tar inte så värst många medaljer och ibland lyckas våra ännu mindre grannländer bättre. Att fotografera en svensk allsvensk fotbollsmatch kan vara rätt sömnigt trots att det är den högsta nationella serien. Jag påtar oftast mer udda sporter. Där utmärker sig ibland några få idrottare som håller internationell klass. Ibland är det vad som krävs för att få bilder med riktig dramatik.
(EM för Svävare)
(SM i Dragkamp)
Jag skulle verkligen vilja fotografera på OS. Att krama ut vad jag kan bildmässigt. Och för att döda min egen myt om OS.
Jag tror nämligen att en del av entusiasmen hos de bloggande yrkesfotograferna beror på att OS ett sällsynt avbrott i deras vardag. I Sverige bevakas främst fotboll och ishockey av tidningar och bildbyråer. Handboll kommer långt efter på en tredje plats misstänker jag. De flesta andra sporter bevakas möjligen av någon enstaka lokaltidning där den enskilda sporten är stor. Fotograferna på Länstidningen i Södertälje plåtar basket så ofta att det blir en veckorutin.
(Vardagen för svenska sportfotografer)
Även om jag är yrkesfotograf sedan 1994 så har jag gjort få sportuppdrag. Det finns inte mycket pengar i bra sportbilder. Med andra ord så är jag hobbyfotograf när det kommer till sport. Jag ser det som en kul hobby, som ett kul avbräck när jag behöver en paus i mitt andra fotograferande (reportage och porträtt på uppdrag och gatufoto som eget projekt).
Som hobbyfotograf kan jag välja och vraka bland alla sporter som existerar. Det kan en professionell sportfotograf nästan bara göra på OS. Annars är det mest ishockey och fotboll som gäller.
Få av fotograferna på OS springer runt omkring på OS och fotograferar vad de vill (Lars Dareberg på Sydsvenskan är till viss del ett undantag när han tar Dagens OS-bild). Det är nyhetsvärderingen som styr. Men, på OS blir sporter som annars aldrig är i nyhetsflödet plötsligt stora nyheter. När hårdbevakas annars lerduveskytte? Det är medaljchanserna som styr nyhetsvärderingen och det tar fotograferna till en del udda sporter.
Det är inte bara att åka till OS för att få bra bilder. Visserligen är det bara ett fåtal fotografer som letar efter de udda bilderna. Men det kräver ofta förberedelser och hårt jobb för att ha en chans att ta bilder. Det går inte att släntra in och knäppa några bilder på 100 metersfinalen. Det finns en hierarki där killar som Bill Frakes på Sports Illustrated har första tjing på den bästa platsen under 100 metersfinalen och får sätta upp 9 fjärrstyrda kameror. Inte för att han är en bättre fotograf, utan för att han kommer från en större tidning. Bildbyrån i Hässleholm lyckades däremot få utmärkta bilder på när Bolt vann genom hårt arbete. Det funkar inte att släntra in en stund före finalen bara. Även en udda sport som Triathlon kräver att fotografen stiger upp i svinottan.
Nä. Här på hemmaplan är det nog roligare att vara amatör eller fota som en amatör. Jonas Lindkvist på DN har insett detta sedan länge och lyckas titt som tätt söka sig till de udda sporterna. Jag säger bara konstsim. Få tidningar erbjuder den friheten.
Som amatör har jag den friheten och kan jag välja den sport som intresserar mig mest som fotograf.
Behöver man inte presskort?
– Nä. Det är främst på ishockey som det krävs att man är på uppdrag för en tidning. Det är ju trångt kring sargen och ishockey är en populär sport. I Elitserien och på stora internationella tävlingar räcker det inte med presskort. De vill de veta vem som skickat dig.
Fotboll är lite enklare. Som amatör utan presskort får man jobba sig in. Plåta för någon nättidning eller helt enkelt förklara sina ambitioner för presschefen. Det brukar finnas gott om plats runt plan.
Det är störst intresse att fotografera ishockey, fotboll och banracing eftersom de är de populäraste sporterna. Många vill fotografera den sport de gillar. Jag skulle säga att hockey och fotboll är bland de minst intressanta rent fotografiskt. Du får sitta eller stå där du får tillåtelse och det blir mest en fråga om att fånga ögonblicket. Det är inte särskilt kreativt.
(Enduro)
(Hillclimb)
För mig som är rätt ointresserad av sport finns utmaningarna i andra sporter. Enduro, dans, vattenpolo, dragkamp, rugby med mera bjuder på helt andra upplevelser och större fotografiska möjligheter. Tar vi enduro som exempel så får man välja plats själv så att man kan få kontroll över ljus och bakgrund. Det får att jobba med vidvinkel eller tele som man vill. Korta eller långa slutartiden. Blixt eller inte. Hög eller låg vinkel. Och så vidare.
Det är sällsynt med fotografer på de flesta idrottstävlingar jag besöker. Att gå in med kameran till en allsvensk match i vattenpolo innebär ett stort välkomnande. De blir sedda.
I längden tröttnar jag lite på att bara jaga pangbilder. Det är få av pangbilderna som verkligen engagerar i längden. Jag ser visserligen mest mitt sportfotograferande som en kul och skön avkoppling, som att åka och fiska. Det är sällan sportfiskare mäter lycka i antal fiskar, antar jag.
Jag vill lite mer än att bara komma hem med några bildtroféer. Det finns en berättare inom mig som vill ut. Jag vill följa idrottare och berätta en historia om dem. Det kräver mer kraft och tid av mig. Jag är övertygad om att den insatsen kommer att ge mer tillbaka i längden.
Men, jag vill ändå åka till OS och försöka vattna ut det bildmässigt. Var hålls OS 2020?
(Hästpolo)
OS? Är det inte lite trist att ta precis samma bilder som alla andra?
Ja vad krävs för att komma med där som fotograf där? Medlemskap i SOK?
För att komma dit krävs en tillräckligt stor uppdragsgivare. Men det går kanske att lösa om man kan producera bilder som är tillräckligt bra med lite marginal.
Dina bilder visar dock på ett mycket bra sätt att det går utmärkt att göra bra och intressanta bilder av mindre arrangemang också. Lite som jag skrev i ett blogginlägg att man inte måste ha de bästa prylarna för all fotografering, så behöver man inte de "bästa" motiven för att göra bra bilder :)
/Torbjörn
Skulle man få möjlighet att fota på OS kan man göra som den här namnkunniga fotografen. Garanterat lite udda;)
http://www.dpreview.com/news/2012/08/10/Usain-Bolt-captures-the-moment-of-his-double-double-Olympic-sprint-triumph
/Stephan
Mvh Heléne
Att ha ackreditering för OS skulle kännas fint för ens ego... men som vi alla ser på Magnus bilder så finns det otaliga tillfällen i vår allas närhet för den som är sugen på lite actionfoto :) Tänk att kunna hitta den perfekta vinkeln utan att behöva armbågas med 25 andra fotografer. Och veta att ens bilder blir unika! Att sedan de som blir avbildade, många gånger är utsvultna på bra actionbilder, blir överlyckliga att se resultatet.
Fotade lite på SM i Triathlon hemma i Jönköping idag. Fritt och lättilgängligt var det också. Var dock inte där i ottan utan direkt ner efter nattjobbet i någon timma. Får väl skriva om det efter helgen.
Mvh, Daniel
Kul att du vill ge de lite udda sporterna uppmärksamhet och att du visar intresse för dem.
Där delar jag intresset fullt ut... samt att fotografera ungdomar i sina sportgrenar där man kan se den riktiga glädjen och hoppet i deras ögon.
Pricken över i:et är sedan deras uppskattning när de får se sig på bild... det slår det mesta ;).
Vid dessa arrangemang och vid udda sporter är ju fördelen också att man som fotograf har lite mer frihet att välja sin position.
Detta ger som sagt mer möjligheter att förmedla sporten på sitt sätt.
Sen som du säger så är ju kunskapen om grenen man fotar ovärderlig för att kunna fånga ögonblicken. Alltid bra att prata med utövarna också.. de har en hel del tips.
Hoppas du fortsätter fota de udda sporterna för jag vet att utövarna där uppskattar det.
Vi ses säkert på fler matcher :) Det tar nog lång tid (=flera matcher) för mig att lära mig Amerikansk fotboll.
//Anneli
http://alafoto.se/blogg
Mvh/Peter
I mina ögon är alla sporter lika värda. Det handlar om att kämpa. Och då blir de intressanta att fota. Andra värderar sporter på andra grunder. Då blir blir det mycket fotboll och ishockey.
Min gympalärare sa alltid. "Kan du inte göra det här så kan du göra nått annat. Välj själv. Jag kollar på hur mycket du anstränger dig, inte så mycket på vad presterar". Jag tror att det ligger lite i bakhuvudet.
De udda sporterna behöver all reklam de kan få.
Mvh
Bob
Med tanke på bilderna du tar så skulle det vara mycket roligt att se vilka bilder du skulle få om du fotade på ett OS.
http://video.today.msnbc.msn.com/today/48587194
Så här jobbar Reuters:
http://larsdareberg.blogspot.se/2012/08/reuters.html
Jag har följt ett flertal bloggar från OS och det är alltid kul att se vad de levererar, och det är som Jonas Lindkvist skrev att de svenska fotograferna på plats håller hög klass.
Har du någon bra hemlig uppdragsgivare gömd i skjortärmen när det gäller OS? :)
Jag var på rallycross igår eftersom min kära hustru har en bror som kör, och det är lite som en slags avkoppling att ta med sig kameran utan krav på att egentligen leverera. Däremot så betyder det inte att jag bara går omkring med kameran utan den används flitigt. Det blev runt 900 bilder ändå.
Varför inte satsa på ett Fotosidan-projekt under nästa OS! 200 (eller 2000) svenska fotografer på plats som dokumenterar hela OS? Sedan gör vi en gemensam bok med allt som ingen fick se på TV.
Jag har en fråga som jag hoppas att du har tid med: Behöver man presskort till allsvenskan? Jag såg att du svarade på en fråga om det, men uppfattade svaret som mer riktat mot hockey.
Anledningen är att jag just skaffat ett telezoom och fotade på en match med HIF. När jag skulle lämna min plats kom en funktionär fram till mig och sa att hon hoppades att jag hade presskort för den där kameran. Som vanlig åskådare har jag naturligtvis inte det. Hon sa att jag inte fick ta några foton på matchen och att man inte fick ladda upp foton på nätet. Jag fotar för privat bruk och lägger inte ens upp foton på FB. Med mitt nya telezoom tänkte jag att mitt nya projekt skulle bli att få till ett bra foto per spelare i HIF's trupp under säsongen.
Mvh Helene
Det är en gammaldags syn att förbjuda stillbildsfotografering på matcher och konserter. Det är på väg att försvinna bort. Arrangörerna ser vinsten med sociala medier och inser att de inte kan kontrollera bildflödet.
Det är dock så att arrangören bestämmer reglerna. De formella reglerna kan ibland vara striktare än den praxis som råder.
De kan hindra dig från att ta fler bilder, men de kan aldrig göra nått åt bilderna du redan tagit. De kan aldrig bestämma över vad du gör med bilderna som du tagit före du blivit upplyst om förbudet eller tagit trots att du känt till förbudet. Men du ska akta dig för att använda bilderna i kommersiella sammanhang. Då finns det ett gäng lagar kring varumärkesskydd, foto i reklam, renommésnyltning osv.
Om du har en projektidé tycker jag att du ska mejla eller ringa klubbens presschef. Om du har årskort, säg det så du visar att det inte handlar om att komma in gratis. Det finns gott om plats kring fotbollsplanen (till skillnad mot hockey), men naturligtvis kan klubben inte heller släppa in hur många som helst.
Jag ska kontakta klubben och höra vad de säger. Tyvärr blir jag inte klokare av deras ordningsregler på hemsidan. Den nämner inget om fotografering, utan tar upp säkerhet, drogpåverkan och missaktning för folkgrupp mm.
Mvh Helene
Lycka till!
När jag ser vissa OS-fotografers urval av sina bästa bilder från OS blir jag nästan knäckt. En del är så himla duktiga. De plåtar sport varje arbetsdag i veckan. Min sammanlagda erfarenhet är kanske två månaders arbete för dem.
Är inte heller så intresserad av sport men är det roliga bilder går det alltid titta på.