Miss igen - och jag ska vara proffsfotograf?

Efter gårdagens blogg om mitt senaste inredningsuppdrag fick jag frågan från en kompis på fotoklubben om jag inte kunde skriva om när jag misslyckas med bilderna istället. Tack för den Peter! ;)

Problemet är att jag inte misslyckats med en fotografering sedan 1995 då en grupp konfirmander i Veberöd råkade få lite väl stora skuggor på sina vita kåpor. Med lite erfarenhet blir det aldrig totalhaveri, men jag blir missnöjd med mina bilder lite då och då.

För en yrkesfotograf är det viktigt att ha en hög lägsta nivå. Uppdragsgivarna vill kunna lita på en, men givetvis vill de också bli positivt överraskade. Jobbar man på en tidning kan det vara många uppdrag på en dag och då är det ännu viktigare att alltid ta bilder med det lilla extra. Magnus Hallgren på DN tycker jag är en sådan fotograf som sällan utmärker sig i fotovärlden, men som oftast kommer hem med en knorrig bild från de mest svårjobbade fotojobben.

Det har hänt mig flera gånger att jag och reportern varit överlyckliga med bilder som jag inte skulle vilja visa på fotoklubben. De kan vara toppen för att de fungerar bra tillsammans med texten eller för att omständigheterna var svåra. Det känns i magen när bilderna inte är tillräckligt bra, då gäller det att vara där en kvart längre om det går. Väldigt kommer bilden med stort B under den extra kvarten.

I lördags var jag inte på något uppdrag utan iväglurad av Tage Olsin till en mesigt gul och grön idrottshall i Sollentuna för att plåta Volleyboll. Tage förklarade vänligt hur han brukar göra och jag tänkte kaxigt att jag ska minsann visa honom och göra på mitt sätt. Glöm det.

Volleyboll är en hysteriskt snabb sport. Det gäller att läsa spelet för att hinna rikta kameran mot den som kommer att skjuta. Kan man inte hinner man inte med och missar.
Dessutom ska man hinna komponera och sätta skärpan.

Jag ställde mig lite längre bort än Tage eftersom jag hade ett 200/1,8 med telekonverter mot tages 70-200/2,8. Efter ett tag ställde sig Tage bakom domaren, men jag valde att stå kvar tills jag var nöjd med en, två bilder från min position. Det visade sig ta tre perioder. Sen var det bara en kvar.

Hela tiden missade jag skotten eller så missade jag skärpan. Jag provade att köra med manuell fokus för att inte riskera att fokusera på bakgrunden och för att hålla uppe bildfrekvensen. Det gick sådär eftersom det är svårt att ställa skärpan i förväg på ett tomt utrymme i luften.

Efter ett tag började jag se spelet bättre och kunde räkna ut vad som skulle hände. Plötsligt blev det fler bilder som satt och jag kunde byta position.

Med bara en period nere på plan blev det inte så många bilder därifrån eftersom jag återigen fick börja med att försöka lära mig vem som skulle ta bollen vid den här positionen. Dessutom gjorde jag det svårt för mig med valet av utrustning.

Tage kör fisheye + 24-70/2,8 + 70-200/2,8. Jag tycker sporthallar är fula så jag ville prova kortare skärpedjup. Därför körde jag på bländare 1,2-1,4 med mitt 85/1,2 och på på bländare 1,8 med mitt tvåhundra. Nästa gång ska jag börja med telezoomen till jag hänger med bättre i spelet.

– Det är inte lätt för en pressfotograf som aldrig fotograferat volleyboll tidigare att komma hit, tröstade Tage mig.
– Det var en fotograf här från DN som hade problem och till slut lånade jag ut mitt fisheye. Det var en bild med det objektivet som kom med i tidningen.

DN-fotografen kan inte ha varit Magnus Hallgren. Han skulle säkert inte misslyckats på en hel volleybollmatch. Han skulle satt en dragarbild.

Behöver jag säga att Tage fick betydligt fler keepers än jag.

De här bildera är okej, men jag är inte helt nöjd:

Tage Olsin i samspråk med en annan plåtis.

2011-02-14 12:36   Rei Trulsson

Jag känner igen mig direkt då jag prövat att fotografera innebandy och handboll i diverse sporthallar. Innebandy var riktigt snabbt och handbollen var relativt snabb. Då det är många inne på banan, så känns det extra svårt att få till en bra bild och med bra skärpa, då spelarna tenderar att springa emellan motivet och kameran. Men jag håller med om att det tar några perioder/gånger att lära sig läsa av spelet. Kännedom om sporten/reglerna är en väldig fördel, fastän själva sporten inte intresserar en själva.

Jag lyckades aldrig att få en skarp bild av en innebandyboll i luften när denne sköt av någon spelare. Autofokusfunktionen hängde inte med helt enkelt.

Besvara

2011-02-14 12:37   danielll

Antar att det kommer ett rep om honom i kommande FS-magasin?
/Daniel

Besvara

Svar från froderberg 2011-02-14 14:07

Det är redan gjort. Han var med i nakennumret.

Svara

2011-02-14 12:56   Joakim K E Johansson

Kul läsning. Själv lärde jag mig en läxa när jag skulle plåta handboll för något år sedan. Jag körde på i min egen still och trodde jag hade koll på läget, men bilderna ville liksom inte sitta.

Under tiden såg jag en märklig typ som nästintill krälade omkring på golvet och fotade. Efter ett tag kom en funktionär (som förmodligen inte förstod vad fotografen sysslade med) fram och sa något. Då hörde jag fotografen jämra sig högt – men vafan, handboll ska plåtas underifrån!

När funktionären dragit satte jag mig själv ner och vips insåg jag grejen. Handboll SKA fotas underifrån. Tyvärr var det mindre än 10 minuter kvar av matchen då, men jag hann i alla fall sätta några bra bilder. Kommer dock inte ihåg vem fotografen var, men han kom från en av de större tidningarna.

Besvara

2011-02-14 13:00   superboy77

MYCKET intressant läsning. Lagom lång och lätt att ta sig igenom. Och framförallt så är det väldigt kul att läsa om ditt resonemang.

Besvara

2011-02-14 16:09   Chasid

Voleyboll var en av de första sporterna som jag plåtade i mitten av 80-talet, det var inte det enklaste vill jag minnas, jag hade en rulle med Tri-X som var pressad till 1600 ASA i min T3:a och förfokuserade mitt 135:a för att inte missa fokus i de snabba vändningarna, det gick såpass bra att tre av bilderna som jag tog hamnade i tidningen dan därpå. De andra två fotograferna som var med fick inte med en bild, trots att de hade mer erfarenhet och motorkameror :)
//Chasid
Ps: Ovanligt att se en bild på Tage utan hjälm :)

Besvara

2011-02-14 16:56   Olsin

För de som vill se Magnus in action kan jag rekommendera: http://www.youtube.com/watch?v=6tk7VZBgkGk

Han återfinns nedanför domarstolen medan undertecknad är väl skymd av domarstolen.

Besvara

Svar från froderberg 2011-02-14 18:03

det var ju en snygg piruett :)

Svara

2011-02-14 23:26   Andreas S Eriksson

Kommer det att bli flera bloggar publicerade på "löpsedeln" framöver?

Besvara

Svar från froderberg 2011-02-14 23:34

Öhhh? Va? Jag vet faktiskt inte vem som placerat den på "ettan". Det finns flera som kan göra det. Hurså?

Svara

2011-02-15 08:40   Mats Alfredsson

Tack för ett intressant inlägg. Jag har också fotat en del volleyboll och vet vad du menar.

Besvara

2011-02-15 09:09   harabergsmannen

Misströsta inte Magnus!
Som ganska erfaren pressfotograf från en stad med förhållandesvis många elitserielag (Halmstad) är min bestämda åsikt att volleyboll är den absolut svåraste att plåta. Kass ljus, ful bakgrund, ett nät som hela tiden lurar autofokusen och så oerhört snabbt spel, både i sid och djupled. Tror faktiskt inte att jag någonsin tagit en riktigt bra volleybild under mina sju år på Hallandsposten.....
Hälsning handslag
Anders A
www.fotografhalmstad.wordpress.com

Besvara

2011-02-15 22:19   Pagajviftaren

Jag fotograferar sällan sport, men känner att det underlättar om man kan reglerna och kan tänka som spelarna och förutse vad som händer.
De gånger jag fotograferat teater eller musikal har jag också känt att jag gärna skulle se föreställningen en gång först, eller åtminstone läsa manus i förväg. Framförallt om jag även vill njuta av föreställningen. Det är svårt att kombinera, antingen ser man genom sökaren och satsar på bra bilder, eller tittar, hänger med och slänger upp kameran och tar några snapshot men missar många bra bilder.
Om man stirrar genom sökaren och inte sett den innan missar man å andra sidan också många bilder som händer på andra sidan scenen/planen…

Besvara