Kreativitet under stress för tidningsfotografen
Anton Corbijn kom till stan idag och gav mig ett kreativt problem.
Varje yrke har sin tjusning. Jag jobbar mest som redaktör numer och kan ibland sakna mitt gamla jobb som pressfotograf. Tack och lov blir det ändå några fotouppdrag i månaden.
Mest saknar jag att få träffa alla möjliga typer av människor, från uteliggare till skattedirektörer. En annan kul sak som jag mer sällan råkar ut för idag är kreativa bildproblem under tidspress. En del blir nog mest besvärade när det blir så, men jag stormtrivs. Det handlar kanske om ett slags hantverksstolthet - att komma hem med bra bilder sett till omständigheterna.
Idag uppstod en sådan situation under Fotografiskas presskonferens med Anton Corbijn. Underligt nog förbjöds fotografering under själva presskonferensen. Jag tolkade det som att de inte ville att fotograferna skulle störa samtalet med reportrarna.
Så mot slutet tog jag upp min kamera och fotograferade med skärmen som sökare för att slippa störande spegelljud. Lite måste man testa gränserna som journalist. Mitt tilltag mötte inte ens en blick från Anton eller arrangörerna. Fotografiskas grundare Per Broman är fd Expressenfotograf så jag tror att han förstår.
Efter frågestunden ställde en oengagerad Anton Corbijn upp för fotografering under två-tre minuter. Det var bestämt i förväg mellan vilka bilder han skulle ställa sig. Ingen verkar ha tänkt på att han då hamnade i skuggan mellan två spotlights.
Snabbt plockade jag då upp blixtsändare och blixt. Jag ställde blixten på 105 mm utlysning trots att jag fotograferade med vidvinkel för att få en spotlight-effekt.
Jag tyckte att det blev lite fräckt med en kraftig blixteffekt.
Några andra bad honom ställa sig i ljuset. Med lite extra blixtljus blev det ännu bättre.
Med tiden får en fotograf allt fler tricks i sin kreativa verktygslåda. Det gäller att välja ett lämpligt trick och inte nöta ut det. Jag kan inte komma ihåg att jag gjort så här tidigare, men nu åker tricket ner i verktygslådan.
Jag han med ett 25-tal bilder innan tiden var ute och Anton Corbijn försvann.
Eftersom jag inte hunnit se de andra utställningarna på Fotografiska passade jag på. När jag väl kom upp till tredje våningen satt Corbijn i kaféet och intervjuades av TT-Spektra. Precis när intervjun var slut tog jag fem exponeringar. Sen kom en pr-tjej och sa till mig. Det gjorde inget eftersom jag visste att bilden satt.
När jag lämnade kaféet såg jag hur Corbijn snabbt poserade i profil för Scanpix fotograf Henrik Montgomery.
Jag skymtar 18 sekunder in i klippet... :)
Maken till oengagerat utseende får man leta efter. Möjligen något som talar för det där med att fotograferna gömmer sig bakom kameran för att slippa bli fotograferade...
Sista bilden du "snodde" är nog den bästa egentligen, fast man ska ju veta att det är han för att se det.
Gillar alla. Ska verkligen se denna utställning. Även om porträtt inte är något jag sysslar med så blir man inspirerad och hänförd.
Tommy
Jag gillar dina bilder var och en ger mig ett budskap.
Nu är jag återigen avundsjuk som jag aldrig lider av annars men just när det gäller ni som bor i Stockholm. Ni har allt så nära,
Ha det nu bra i helgen
Gun-Inger
Skall kika på Skavlan råkar ha en bärbar vid min säng är inte så dumt.
På "min" tidning,,, = Jag har ingen idag!
Nåväl, då hade första bilden suttit som en smäck!
Övriga = In i bildarkivet!
Skoj att kunna tycka ibland. =)
Trevlig helg /Lasse
En bild ska ju sälja också = Fotografens ansvar.
Hare gott /Lasse
Den första bilden i det "förbjudna" är mycket bra. De andra är inte i närheten. Kan man skriva så utan att det misstolkas. Jag såg en dokumentär med honom och han verkar vara just så engagerad i det han gör. När han själv ska styra och ställa. Just detta fångar du i den första bilden. Jag tycker att det är konstiga regler för när man ska få ta bilder vid en intervju. Jag har hela tiden fotograferat när jag sett bilden jag ska ta, men kanske då med tele en liten bit ifrån för att inte störa den som intervjuar. Jag måste göra ett bra arbete likaväl som den som ska skriva texten måste.
När Göran Hägglund var i Växjö för ett bra tag sedan sprang alla fotografer runt och fotade honom en där och en där, med kontakter och lampor och lysrör och annat bakom sig. Jag bad honom följa med ut på balkongen och stängde dörren efter mig så att pressfotograferna stod inne och väntade. Här fick jag en ren fin bild av honom själv. Sedan öppnade jag dörren och vi gick in till pressen som fortsatte ta sina bilder. Vissa höll upp kameran ovanför huvudet och lät motorn rulla. Jag tog 5-10 bilder och det räckte med det.
mvh
Morgan Larm
Kul att det är fler som giller att plåta under tidspress. Jag gör det i stort sätt aldrig längre, och var nog i ärlighetens namn inte jättebra på det när jag gjorde det heller, men det var ändå kul med utmaningen :)
När jag tittat en stund på profilbilden tycker jag för övrigt att den också är riktigt bra. Det är ju inte riktigt "rätt" att placera huvudmotivet på det sättet (på väg ur bilden etc.), men det funkar bra trots att bilden är så vänstertung.
h Hawk
Nyfiken fråga - varför blixtsändare? Höll du blixten i handen?
Mvh
/p
Så, det hade kunnat funka med en sladd ilka gärna?
Nyckeln är väl att vara kreativ och plocka fram idéer trots tidsrist och oengagerade personer. Jag gillar också att tänja på gränserna och smygfota trots förbud, det är spännande.
Gillar sista bilden bäst, men den behöver så klart sällskap av ytterligare en bild för att funka i en tidning.
Akt tre scen ett.
Mästerligt Magnus.
Får man beställa en signerad kopia?
Vänligen
Hans
Bild fyra däremot tycker jag är suverän, kanonskärpa och jättesnyggt ursläckt silhuett, två tummar upp!
Hur går det med förslaget som jag lämnade till er gällande en "utställning" på Fotosidan?
Kan det bli verkligt?
mvh
Morgan Larm
Bild nummer ett är en typisk pressbild. Den är bra och löser sin funktion. En typisk bild som en rutinerad fotograf tar.
Bild nummer tre är svagast, men den funkar den också på samma sätt som ettan.
Bild nummer fyra är väldigt bra. Där har du använt Corbijns egen teknik på honom själv. Bilden är snygg och du har varit snabbtänkt och finurlig.
Bild nummer två är tveklöst bäst och allra mest intressant. Det är ett porträtt på Corbijn. Bilden får mig att tänka och fundera. Den är mera öppen till sin karaktär än de andra. Varför ser han så eländig ut, ja nästan lite ynklig där bredvid sin bild. Han står där i "rampljuset" och ser ganska uttråkad ut - den store fotografen.