Gatufoto i Gävle - går det?

Måste man åka till en storstad för att ta bra gatubilder? Jag menar att det går fint att få bra gatubilder på mindre orter också. Eftersom jag själv bor i Stockholm och plåtar mest här kan det tyckas lätt för mig att haspla ur mig ett sådant påstående.

Inte för att bevisa att jag har rätt, utan att för att ta rada på vad som skiljer mellan att ta gatubilder i en större respektive mindre stad så har jag börjat fotografera lite i Gävle. Hittills har jag bara fotat en helg och så har jag en bonusbild från i somras, men det är  i alla fall en början på ett litet projekt.

Gävle, augusti 2014

Vissa saker är uppenbart enklare i en stor stad. Det är enklare att hitta udda personer och man kan ibland vara lite mer anonym som fotograf. Men min erfarenhet från när jag åkt till metropoler som Paris och New York är att det blir många tråkiga bilder på människor som går rakt fram istället för bra bilder som visar intressanta händelser. I Stockholm har jag lärt mig att undvika Drottninggatan och söka mig till de mindre gatorna där det händer mer och där det inte är folk i vägen.

De här bilderna tog jag i Gävle helgen efter valborg:

En som tagit många bra gatubilder i en svensk småstad är Joakim K E Johansson. Kolla in hans bilder från Karlskrona.

Även den svenska fotohistorien bjuder också på flera exempel på att man kan få bra bilder på mindre order. Jag tänker närmast på Curt Larssons böcker om Hallstavik. Andra exempel är Ralph Nykvists bok ”I Sverige” och givetvis mästaren Lars Tunbjörk med böckerna ”Landet utom sig” och ”I love Borås” (två böcker från samma projekt).

Här snackar vi bilder!

Att ha någon att prata bild med är värdefullt för den egna utvecklingen. Men ack så svårt det kan vara att hitta någon att prata om bilder med. I början av mitt fotoliv hade jag ofta med mig en Ilford-låda med svartvita papperskopior när jag skulle träffa folk – i hopp om att någon skulle ha något mer att säga om bilderna än "fina kort".

Jag har med åren hittat flera olika sammanslutningar där jag kan prata bild. Malmö Fotoklubb och Enskede Fotoklubb betydde mycket under många år. Nu har fått en allt större vänkrets bildintresserade. Som jag berättat tidigare är vi ett gäng gatufotografer i Stockholm som träffas ungefär en gång i kvartalet och visar våra senaste bilder.

En av medlemmarna i den löst sammansatta gruppen är Joakim K E Johansson. Som ett alternativ har han dragit igång fikakvällar där vi inte pratar om våra egna bilder utan om andras. Ett bra initiativ som jag tycker att fler ska ta efter.

Joakim pratar sig varm om en fotograf med klassiskt svartvit stil och som tar bilder i gatufotostil av personerna i sin närhet, rena vardagssituationer fångade i det avgörande ögonblicket.

Jag har inte kunnat vara med tidigare under hösten, men nu har Joakim börjat lägga träffarna så att det passa mig och andra halvtidsföräldrar i gruppen. Men december är som december är, och därför blev det givetvis en del henfall den här gången.

Fyra män i begynnande medelålder samlades på Kaffeverket i Stockholm.

Diskussionerna var givande. Även om vi brukar kunna vara kritiska till varandras bilder är det ändå lättare att diskutera andras bilder. Och det är lätt att leta upp bilder som passar sig bra för diskussioner. Det kan till exempel vara en bild som visar något man går och funderar. Jag visade bilder som bland annat tog upp ämnet innehåll kontra form som jag funderar en del över.

Håkan Wramner har liksom vi andra egna bilder på väggarna på Kaffeverket vid Sankt Eriksplan. Håkans utställda bilder är svartvita och tagna med ett normalobjektiv. Numer fotograferar han istället i färg med 28 mm vidvinkel.

På Metros förstasida idag

Det är kul att bli publicerad och idag har jag ett porträtt på Metros förstasida.

Anledningen är ännu roligare. Porträttet föreställer nämligen Malin Jochumsen som vunnit både den svenska och internationella upplagan av Metro Photo Challange. Det är antagligen världens största fototävling. 

Det skickas in en enorm mängd bilder varje år till tävlingen. Jag vet, för jag har var med i juryn för några år sedan och fick kolla igenom över 25 tusen svenska bilder. Globalt sett skickades det in 125 987 bilder fördelade på tre olika kategorier. Malin stod som vänner i en av dem och vinner en resa till New York.

Malin och jag tillhör samma gäng gatufotografer i Stockholm. Vi träffas en gång i kvartalet och går igenom varandras senaste bilder. Vi lottar också ut printar mellan oss. Jag hade turen att få just denna vinnarbild att sätta upp på väggen.

Foto: Malin Jochumsen

Kolla in fler av hennes bilder här.

Sista sommardagen – bilderna blev bara bonus

Herrejösses vilken sommar vi haft! Jag är kanske sist på bollen med att konstatera detta, men det innebär inte att jag njutit mindre för det. Den sista sommardagen var i lördags. Jag och min kompis Joakim passade på att njuta av vädret under några timmar i stan.

Vi började hyfsat tidigt eftersom jag skulle iväg på 40-årskalas senare på eftermiddagen. Med tidigt menas att vi hann träffas innan förmiddagen var över. Och nog var det lite tidigt, för sta'n var rätt tom vid denna tid. Vi trodde att det kanske berodde på att många passat på att åka ut på landet för att njuta av den sista sommarhelgen, men det visade sig att folk bara var lite helgsega.

Rätt tomt för att vara Stockholm City

Vi styrde kosan mot turistkvarteren för att hitta lite folk. Turisterna är ofta ute tidigare än stockholmarna.

Riddarholmen

Turist in action på Riddarholmen.

Stora Nygatan i Gamla stan

I trängseln på Drottninggatan nedåt Riksdagshuset till konstaterade vi något vi båda redan vet: Det är svårt att ta gatubilder när det är för mycket folk. Eller, det beror förstås vad man är ute efter. Jagar man utmärkande personligheter är det förstås bra med ett så stort urval som möjligt. Men vill man ha lite kontroll på bakgrunden så är det enklare om det är lite glesare. Det gör också att man inte bara behöver hålla sig till de vanliga huvudstråken utan en sidogata kan också bjuda på bildmässiga situationer.

Renstiernas gata, Södermalm.

Sommarens sista solstrålar. Renstiernas gata, Södermalm.

Det har tagit mig ett tag att begripa att jag inte vill ha för tätt med bilder i mina gatufoton. Insikten kom i New York förra hösten där jag såg att de bästa bilderna kom i på de mindre gatorna. Det är svårt att blanda bilder med helt olika stil. Under flera somrar har jag fotograferat på Kiviks Marknad och där råder en ständigt känsla av att vara i en sardinburk. Det finns inte heller några strama byggnader i bakgrunden. Bilderna därifrån blir helt annorlunda än bilderna från Stockholm, men eftersom jag inte blandar bilderna funkar det. Jag skulle säga att Kiviks-bilderna är mer bildjournalistiska i sin stil.

Klarabergsgatan istället för Kiviks marknad.

Götgatan, Södermalm

Till slut ekade våra magar tomma och vi hittade en uteservering på Folkkungagatan på Söder. Hela promenaden var en njutning i det underbara vädret, och att sitta ute och äta blev kronan på verket. Att kameran var med blev mest ett sätt att dokumentera den här underbara dagen.

Från min plats på trottoaren såg jag plötsligt en man som tog fram sin elgitarr ur sitt fodral i väntan på bussen. Senare har jag fått reda på att han heter Dag och är i stort sett lever ihop med sina gitarrer.

Festen då? Jodå, den var hur kul som helst. Men då var inte kameran och det ska ni kanske vara glada för. ;)

Gatufotograferna samlas

Micke Borg undrade idag: "Gatufotografi? Har ni inget bättre för er?"
– Nä, blir mitt svar.

Jag kan också svara: "Skomakare! Bliv vid din läst!"

Eller som Joakim K E Johansson bloggade idag: "Stay on the fucking bus."

Jag har helt enkelt fastnat för gatufoto och håller mig till det. Igår samlades ett gäng stockholmsfotografer med passion för gatufoto hemma hos Ola Billmont för bildkritik och samkväm.

Att få rak och ärlig kritik är sällsynt. I den här gruppen har vi utvecklat både vänskap och en förmåga att vara ärliga mot varandra som är mycket värdefull.

Ny i gänget är Joakim K E Johansson. Här tillsammans med den brasiliansk fotografen Marcelo Argolo som är på genomresa.

Idag var det underbart sensommarväder och det blev en långpromenad genom Stockholm tillsammans med Joakim. Av någon anledning håller han på att fotografera sin hand titt som tätt ... ;)

Ingen av oss var helt koncentrerade på att fotografera, det blev mer snack och mindre foto. Men några knäpp blev det såklart.

Obligatorisk fika på Ritorno på Odengatan.

Vi avslutade rundan med ett besök på Fotografiska där Anders Petersen ställer ut. Att kolla in hans kontaktkartor är fascinerande.

När jag gick på workshop för Anders Petersen 1993 framhöll han hur viktigt det är att studera kontaktkartor. Han menade att de avslöjar hur man jobbar som fotograf, hur man närmar sig motiven.