- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: Att stanna på den förbannade bussen

Kanske har du hört talas om "The Helsinki Bus Station Theory". Om inte så går den i stort ut på att hålla fast vid det man gör och inte hoppa av eller byta riktning för snabbt. Även om du till en början mest gör sådant som liknar vad andra gör kommer du i längden att hitta din egen unika väg. Så "stanna på den förbannade bussen", uppmanar teorin.

Detta var något som slog mig väldigt tydligt när jag fick äran att träffa ett gäng gatufotografer här i Stockholm för lite samkväm och bildkritik nu i fredags kväll. Medan vi satt där och tittade på varandras bilder gick diskussionerna höga på ett både kul och konstruktivt sätt.

Själv visade jag upp några bilder som jag har tagit den senaste tiden med min X100s. Jag förklarade att jag har ändrat arbetssätt och gått från 50 mm, analogt och svartvitt till 35 mm, digitalt och färg. Något som resulterade i en plågsamt rak fråga från en av de andra:

Varför?

Mitt svar var att jag vill utvecklas och bli bättre, liksom att det är kul att prova något nytt. Fullt giltiga argument, såklart.  Men när jag sedan på vägen hem grubblade vidare på saken så ekade The Helsinki Bus Theory i mitt huvud. 

På något sätt handlar det om att det djupt mänskliga behovet av utveckling kolliderar med vinsten av att vara uthållig. Frågan är alltså hur man kan variera och utveckla sig samtidigt som man stannar kvar på den förbannade bussen.

Uppdatering: Här har Magnus Fröderberg skrivet ett inlägg om ungefär samma sak.

Inlagt 2014-09-06 11:49 | Läst 6641 ggr. | Permalink
En fråga som bara du själv kan svara på, Joakim :) Jag har själv också funderingar på att hoppa av bussen, och skaffa en "riktig" kamera att fota med, istället för iphoenen. Men det verkar inte bli av... jag sitter väl kvar tills bussen kommer till ändhållplats ;) Sköna bilder. Den översta kan inte vara tagen i sthlm, med tanke på spårvagnen, eller?
ztenlund 2014-09-06 14:52
Den är tagen längst upp på Hamngatan i riktning mot Norrmalmstorg. Längre ned på gatan förra året:
http://www.fotosidan.se/blogs/ztenlund/det-gar-som-pa-rals-mitt.htm
Johan Pihl 2014-09-07 13:08
Tack för infon. Spårvagn i sthlm har jag helt missat. Men jag har inte varit där sedan i mitten av 90-talet.
Svårare fråga än man först kan tro. Vissa håller fast vid saker som aldrig kan bli något och fastnar och tappar till slut lusten. Det gäller väl att känna om det finns potential. Ett sätt att utröna detta kan vara att visa bilder för andra fotografer, som vi gjorde igår, och att gå på portfolio reviews. Det är lätt att bli lite vilsen när man grubblar för sig själv.

Det borde gå att prova lite alternativa grepp utan att man hoppar av bussen. Det kan ju vara ett sätt att försäkra sig om att man är på rätt buss.
Svar från Joakim K E Johansson 2014-09-07 10:45
Man kanske kan jämföra det med att fråga folk som hoppar av och på om man åker åt rät håll. Fast det är kanske inte heller alltid helt tillförlitligt ;-) Som sagt, inte helt lätt.
Just brännvidd tycker jag är ganska intimt förknippat till hur man förhåller sig till omvärlden, alltså den personlighet man har. Åtminstone är det så för mig, jag kör ju med 50:a (för småbild) och varje gång jag provar något vidvinkligare, i flera månader ibland, känns det som om jag måste in i händelserna på ett sätt som jag inte gillar. Jag är en person som föredrar att betrakta lite från sidan av och inte att vara delaktig mitt i, jag har accepterat det nu och insett att det är detta som också styr vilken brännvidd som funkar. Jag har även testat längre brännvidder men då blir problemet det motsatta, jag avskärmas för mycket från händelserna, och det skaver på ungefär samma sätt. Däremot analogt eller digitalt tycker jag egentligen har mindre betydelse, även fast jag trivs bäst med det analoga, det ger ett lugnare tempo för mig och känns därmed mer "på riktigt" på något konstigt sätt. :)
Bra bild den nedre tycker jag.
-affe
Svar från Joakim K E Johansson 2014-09-07 10:48
Kan bara hålla med Alf. Brännvidden är väldigt avgörande för hur bilderna blir och har nog en hel del med ens bildseende och övergripande hållning att göra. Jag är nog väldigt mycket en 50 mm-plåtis om jag ska vara helt ärlig mot mig själv.

Kul att du gillar nedersta bilden, tack!
Hej,
Om man skall komma med något unikt så kan man inte sitta i bussen. Inte heller följa den så kallade bandvagnen, än mindre sitta på den.
Bryt ny mark, upptäck något nytt. Det är det enda som gäller. Kanske inte så lätt inom foto, men värt att försöka.
Ha det bra
Bob
Svar från Joakim K E Johansson 2014-09-07 10:49
Bussteorin är mer en metafor för att vara uthållig och inte ge efter för andras åsikter och sin egen obeslutsamhet. Men jag förstår samtidigt vad du menar :-)
Det är kanske därför jag aldrig blivit en riktigt bra fotograf när det gäller något specifikt, utan mer en allätare som hanterar det mesta, men utan några anmärkningsvärda resultat - jag slänger mig av bussen varje gång tillfälle ges :)
Svar från Joakim K E Johansson 2014-09-07 10:50
Samtidigt måste det vara roligt också. Och så länge det ger något och man har kul så räcker det rätt långt, kan jag tycka :-)
There is another theory, the Kotka theory, the advocate that if you run the originality too vigorously, so you will never reach it. And often requires more courage to remain on the bus, even though everyone else jumps to the right and left! For those who drop by, have basically no goal with his journey. Courage is daring to stay on their own path, or bus, to find its own destination!
:)
Peter Säflund 2014-09-06 21:36
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
ur "I rörelse" från "Härdarna"
Svar från Joakim K E Johansson 2014-09-07 10:51
Det finns många teorier ;-)
fast det är faktiskt jävligt bra o testa nåt nytt! det är så man utvecklas oxå. och visst funkar det inte för dig så återgå till din 50mm :) håller själv på testa alla möjliga sätt och det verkar som att lysena på vägen börjar tändas.
Svar från Joakim K E Johansson 2014-09-07 10:52
Visst är det bra att testa något nytt. Kul att du börjar hitta din väg :-)