Billigt att vara Leica-fotograf
Det råder en missuppfattning om att Leica bara skulle vara något för de rika. Det behöver inte kosta så många tusenlappar att komma in i Leicavärlden.
Det är inte konstigt att Leica uppfattas som dyrt och exklusivt. Leica göra själva allt de kan för att upprätthålla exklusiviteten kring sitt varumärke.
Den nya Leicabutiken i Moskva ligger på den finaste gatan och vill man handla bokar man tid för konsultation. De nyrika i Ryssland, Asien och USA är de viktigaste kunderna. I Schweiz ligger Noctilux 50/0,95 bland de tre mest säljande objektiven.
Att det råder en kult kring Leicaprylar och att priserna på begagnat stiger påverkar också intrycket. Men låt oss titta på vad det verkligen kan kosta.
En Leica M2 eller M3 har samma formfaktor och mätsökarsystem som dagens M9 för 60.000 kr. En M2 eller M3 kan du få för runt 3.000 kronor beroende på skick. Väl M2 om du vill fotografera med vidvinkel och M3 om du föredrar normalobjektiv. Du får naturligtvis fotografera med film, men ska det vara retro så ska det.
En som fotograferat mycket med Leica M2 och andra billiga modeller är Johan Larsson.
Lite modernare modeller som M4, M5, M4-2, M4-P och M6 är lite lättare att ladda och kostar någon tusenlapp mer. M5 och M6 är bekvämast eftersom de har inbyggd exponeringsmätare (kan krångla på M5). Den som vill fotografera digitalt kan köpa en Leica M8 för runt 16.000 kronor.
Jag köpte en Leica M6 med ett Summicron 50/2 i fint skick i början av året för 9.500 kronor. Leicas objektiv har blivit eftertraktade och särskilt vidvinklar och normaler. Teleobjektiven kan man köpa tämligen billigt.
En av mina första bilder med M6:an. Vårsol på Medborgarplatsen i Stockholm.
Min tanke var att inte lägga några stora pengar på utrustningen eftersom jag såg Leicaköpet som ett experiment. Jag ville se om Leica M passar mitt fotograferande och om film skulle göra mig mer koncentrerad vid fotograferingen.
Jag kom snabbt över två billiga Voigtländerobjektiv (35/2,5 och 75/2,5) från en kollega på en annan fototidning. Objektiven var knappt använda och priset blygsamt, 3500 kronor för båda.
Men nu hade jag fått upp ögonen för Voigtländer och tyckte det var roligt att fotografera med M6:an. Eftersom det säljs billiga Leica 90:or provade jag fyra olika och fastnade för 90/2,8 som är smidig att ha med sig och hantera. Den här artikeln fick mig istället att köpa ett helt nytt Voigtländer APO-Lanthar 90/3,5. Nya Voigtländerobjektiv är inte sällan billigare än äldre Leicaobjektiv, också kan man kvitta momsen som företagare.
Sportfoto med Leica M6 och Voigtländer APO-Lanthar 90/3,5
Jag tog också sikte på ett Voigtländer Ultron 28/2, men kom över ett billigt demoex av det superkompakta 28/3,5 som låg och skräpade. Jag gillar 28 mm och när vintermörkret närmade sig kunde jag inte låta bli att köpa ett nytt 28/2.
Hötorget i Stockholm med Ultron 28/2
Nu står jag med en Leica M6 och sex objektiv varav två är nya och resten i nära nyskick. För detta har jag betalat strax över 20.000 kronor – lika mycket som min nya Canon 70-200-zoom. En Leica M2 med en begagnad 35/2,5 kan kosta runt 5-6 tusen totalt.
Jag har även lyxat till den med en Nikon Coolscan 4000, en liten Metzblixt och en Domkeväska. Så för runt 25.000 har jag fler objektiv än jag behöver och hela kedjan till färdiga digitala bildfiler av hög kvalitet.
Min standardutrustning som Leicafotograf. Leica M6 med 28/2, 35/2,5, 50/2 och 90/3,5.
Slutsatsen av årets Leicafotograferande är att systemet passar mig utmärkt, men att jag vill fotografera digitalt. För mig ger inte filmen några direkta fördelar. Jag tycker det är kul att fotografera film ibland och vill inte släppa det, men huvudflödet måste vara digitalt.
Under några månader testade jag Fujifilm X100 utförligt och tycker att den är väldigt bra, men jag vill kunna byta brännvidd och uppskattar hur enkla Leicas kamror är. Jag ska avvakta Fujis nya systemkamera och hoppas att min lilla fotofirma fortsätter gå bra nästa år.
– – –
Nu har Fotosidan utvecklat bloggen vidare.
– Inlägg som har brett intresse kommer redaktionen "puffa för" i sidhuvudet på sajten.
– Bloggarna får ett renare utseende utan reklam och med mindre framträdande sidhuvud.
– Uppfräschad design
– html-fält i högerkolumnen där räknare, "facebook-like"-plugins och liknande kan ligga
Skulle vara bra om man kunde välja 640 bredd även på klickbara bilder, eller går det på något sätt jag missat?
-affe
å så börjar du skriva om den! ;) :)
B)
Bra att olympus är bra till något. hihi
mvh
Morgan Larm
Själv har jag blivit sugen på mellanformat, kanske för att köra lite mer slow photography som jag vill kalla det. Och så klart även för att få känna lite på den känslan och alla detaljer man kan kräma ur det större formatet.
Men jag tycker det är en djungel och det får nog ligga och marinera ytterligare innan jag kommer i närheten av något slags beslut. :)
Jag är själv sugen på Mamiya 7II, men det känns lite knas att handla en. Jag tycker att jag borde kunna få lägga händerna på min pappas. Fast det är kanske inte en riktig slow-kamera. Stativbundet blir verkligen slow. Mamiya RZ67/RB67 kan kan köpa för rimliga pengar och den har ett smidigt roterbart bakstycke och bra närgräns.
Jag tror och hoppas att det är något som jag skulle använda mig av och inte bara låta stå och samla damm.
Har kollat och läst på/om RZ67 m.fl. men jag lär nog göra mer efterforskningar när det kommer till objektiven.
Klart du borde få ta över din fars kamera, du får lägga upp det på rätt sätt. :)
//Chasid
Krav att ha bilder på det som säljs i köp och sälj
mvh
Morgan Larm
Vi ska se om vi kan få fler att använda bilder i köp och sälj.
mvh
Morgan Larm
För egen del får en sådan här artikel en att vilja ladda "OM-kameran" eller bladarn med Tri-X och ge sig ut och fånga hösten.
Trevlig läsning! //L
Lite av charmen med att köra på film är att jag inte bryr mig lika mycket om att det ska vara perfekt. Med en M9 eller M10 kommer jag säkert bli mer petig. Jag vet att jag kommer att vilja ha en bättre 35:a då. Har sneglat på en 35/2 asph, men den lär inte heller vara perfekt. Suck...
En av anledningarna att jag tvekar inför en M9 är alla hårresande historier om hur man måste skicka hela utrustningen till Solms flera gånger innan allt lirar. Jag fattar inte hur man kan ha så genomusel kvalitetskontroll på så dyra produkter. En kamera med så stor mätsökarbas som M-serien har möjlighet att vara bra mycket exaktare än den bästa autofokusen i världen, för att inte tala om manuella spegelreflexkameror med snittbild som motsvarar en mätsökarbas på bara ungefär 1 centimeter vid 50 mm brännvidd (snittbilden "ser" ungefär f/4, så 50/4 = 12,5 mm öppning som motsvarar infallsvinkeln som man kan mäta avståndet med).
Om man ser på SLR-sidan finns det begagnad utrustning från Nikon, Pentax och Canon m.fl. som är kalasfin och ännu billigare. Fler och fler upptäcker detta. Det kanske biir en liten renässans för film? En hel del yngre amatörfotografer ses bära omkring på gamla analoga flaggskepp. Kul!
Som admin för den största gruppen för analogt foto på dayviews.com (tidigare bilddagboken) kan jag säga att de flesta talar om kvalitet och känsla när de beskriver/motiverar filmfoto. Det är vad jag minns ingen som hävdat att annorlundahet/häftighet är en anledning.
Finns det verkligen något som heter Leica-fotografering? Är det inte mer en romantiserad märkeskategori av mätsökarfoto, åtminstone delvis influerad av Leicas reklamapparat under de senaste decennierna?
Lite som att säga "Vill du fota Nikon?" istället för "Vill du fota SLR?".
Vill man skjuta mätsökare (TILL EXEMPEL Leica) billigt finns Voigtländers Bessa-kameror, det finns gamla Contax-mätsökare – vill man ha riktig budget kan man gå till Fed och Kiev och dylikt. Där sparar man många fler tusenlappar, utan att behöva gå vägen via kollegor som säljer sina gluggar, just sayin'.
Jag har provat andra kamerahus än Leica M, men inte trivts med dem. Kanske för att jag är uppväxt med Leica M-kameror? Däremot har jag inget emot att sätta på andra objektiv.
Är det hästlängder emellan?
Kör en Voigtlander 40/1.4 Nokton på M6an och är väldigt nöjd. Men frågan är vad/om jag missar?
Om man ändå ska komma med en åsikt (obs åsikt!) i frågan så skulle mina tycken om märkenas respektive kvalitéer representeras av den här artikeln: http://www.stevehuffphoto.com/2009/11/24/leica-noctilux-classic-f1-vs-voigtlander-nokton-1-1/
När det gäller det analoga så är jag just nu inne i en fas där jag älskar det. Jag går igång på allt från kamerorna, handhavandet och att det analoga tycks skärpa mitt fokus, till känslan som det analoga ger. Jag tror någonstans att jag uppskattar bristerna i det analoga. De skapar en själfullhet och en levande känsla som det digitala inte levererar.
Nåväl. Förr eller senare kommer jag säkert att skaffa Leica jag också. Det är tveklöst fina prylar! :-)
Jag har provat lite andra mätsökarkameror också, men jag är så van med Leica M-husen att jag har svårt för något annat.
Filmen däremot är dyr, framkallningen likaså. En negativskanner är nödvändig om man inte låter labbet skanna.
Den fasta kostnade för att fota med film oavsett märke kostar långt mindre än när det begav sig. Den rörliga kostnaden går att få ned vid egenframkallning och skanning men inte är det billigt.
/H
Finner mig där själv efter att i 20 sneglat på Leica. Började med några ryssar i början av året och sitter nu med en Leica m4-2, 35mm Voigtländer ( kan även rekommendera Voigtländer för Nikon finns för Canon och Pentax oxå) och ett gammalt Canon objektiv. Mäter ljuset med iPhone och ljusmätare och börjat framkalla igen. Det hela ger en skön avkoppling till det digitala och även Hasselbladaren får komma ut igen och ett nyligen införskaffat renoveringsobjekt i storlek 8x10". Kul att man inte är själv, men det märker man när man letar objektiv... 90:an ser lockande ut.
Man kan få otroligt bra glas för otroligt bra peng om man spanar in Cosinas Voigtländer som t.ex:
http://www.kenrockwell.com/voigtlander/21mm.htm
Funkar ju fint på andra kameror också, om man har rätt adapter. Its a wonderfull world!
;D
Brukar man kunna hitta betydligt billigare än Leica
http://www.fotosidan.se/blogs/bjornsbetraktelser/fujifilm-x10-en-slags-recension.htm
Men måste nog erkänna att det mest realistiska idag är att det blir en Sony Nex 7 med 24/1,8 till en början.
Inte samma kult men en väldigt lovande kamera för anständiga pengar.
m komplement till 700:an.
Mina största problem med dia och Svart/vitt har varit scanningen till efterbehandling.
Min son Konrad har flippat totalt sedan han övertog min Hasselbladsutrustning.
Nu äger han en Sinar med 4 x 5 tum negativ eller dias. . . . . . Ja, jag säger då det.
Min epsonscanner 700 är riktigt bra men några korn från 135-filmen blir det inte.
Vi har reproplåtat av 24 x 36 dias med canon 550 och bälg med HBL-80 gluggen med grymt resultat.
Vi får väl se framöver vad som kommer upp. Men hur som helst en Nikon F100 med 24-70 / 2,8 och adox 20 ASA är något väldigt EXTRA. jag lovar.
God Jul och Gott nytt år på er alla.
//Thomas
Personligen gillar jag inte dia med sitt begränsade tonomfång. Negativ film är lite som att fotografera med råformat - man fångar mycket och kan jobba mycket med bilderna i efterhand.
Nu ska jag sälja min M9 för 20 000,- kronor