Vi tog en bil som liknade din och den gäckande skuggan
Jag var på väg att hämta min bil som jag lämnade in på Dinitrol för rostskyddsbehandling i måndags. Det var ingen lätt match för mig för jag haltade svårt där jag linkade fram från Resecentrum Kungsgatan söderut.
I måndags, efter att jag lämnat in bilen, och på väg hem från stationen i Knivsta låg där en vattenpöl som skulle passeras. Den var ganska vid och jag hade ingen lust att gå runt så jag bestämde mig för att hoppa över. Jag kände direkt när jag landade att det smärtade till i högra foten men inte värre än att jag tog mig hem. På morgonen därefter var stortåleden röd, svullen och het som en nygräddad pannkaka. Läkardiagnosen var inflammation och receptet stark medicin i fem dagar...
För att fördriva tiden och samtidigt få en chans att vila foten tog jag lite bilder med min Nex 5 N. Solen låg på och det blev en hel del bilder på trädskuggor. Hela tiden hade jag en konstig känsla av att någon följde efter mig. När jag nästan var framme ringde mobilen:
– Varför står din bil på vår parkering, frågade mannen?
– Vad menar du, svarade jag.
– Du har din bil på vår parkering och det här är ingen privatparkering, fortsatte den något irriterade mannen.
Tydligen hade Dinitrol parkerat min bil på en personalparkering tillhörande firman på tomten bredvid.
Jag förklarade att jag var på väg till Dinitrol för att hämta min bil och att den egentligen skulle ha hämtats i går men att min onda fot gjorde det omöjligt. Jag berättade också att jag hade ringt Dinitrol och fått klartecken att hämta bilen som i dag. Med dessa uppgifter var mannen nöjd och lade på. Men jag anade ugglor i mossen.
Fem minuter senare ringde telefonen igen:
– Hej, det är från Dinitrol. Tyvärr är inte din bil färdig än.
– Den skulle ju ha varit färdig i går, svarade jag.
– Vi gjorde ett misstag och tog en bil som liknade din och din bil blir klar först i morgon. Men vi har en lånebil som du kan få låna...
Det här börjar ju likna mannen med den vita Opeln i Macken tänkte jag medan jag haltade fram den sista kilometern. "Vi tog en bil som liknade din" jo, jag tackar jag. Det var dagens bortförklaring.
Mycket riktigt. När jag för en stund sedan laddade in bilderna i Lightroom upptäckte jag honom. Den gäckande skuggan. Se hur han driver gäck med mig:
Först kikar han fram lite oskyldigt...
...men sedan kan han inte hålla sig längre
– Räcker bensinen till Knivsta, frågade jag mannen när jag fått bilnyckeln i hand.
– Knappast till Knivsta, vi trodde du bodde i stan, svarade mannen.
– Till Knivsta är det knappt två mil, svarade jag uppgivet.
– Tanka för den här, svarade mannen medan han överräckte en hundring.
Jag hoppade in i den gamla Ford Escorten och kunde konstatera att bensinmätaren låg under det röda strecket. Mannen hade rätt. Till Knivsta räckte knappast bensinen.
På återseende
/Torbjörn
Gäckande skuggan, var inte det ett radioprogram? Ska vi gissa vem som är gömd?
Dinitrolmannen, kanske.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=3153334
/Torbjörn
/Torbjörn
Den gäckande mannen känner jag igen.........tror jag
Ha det gott med tån.
/ Marianne
Jag tycker själv att jag har sett den gäckande mannen tidigare någonstans. Kan bara inte minnas var ;). Tack för din omtanke Marianne ;).
Ha det bra
/Torbjörn
Kul historia. TAck för den:-))
Hoppas du är bättre nu//Kurre
Ha det gott
/Torbjörn