Uti min hage

Jag lämnar för tillfället jakten på det avgörande ögonblicket bland stadens gator och torg och beger mig till hagen endast 300-400 meter hemifrån. Där jag bor nu fanns tidigare en bondgård med omgivande åkrar och hagar. Åkermarken finns fortfarande kvar och brukas till största delen. En del har avyttrats till odlingslotter som sköts om av en särskild förening. Tidigare hade jag en odlingslott men tröttnade på fighten med den uppländska leran ;). 

Radhusen där jag bor byggdes 1976-78 och redan då var verksamheten på gården nedlagd sedan länge. En lustighet i sammanhanget är att jag köpte radhuset 1997 av två systrar i 85-90 års åldern som hade ärvt den gård som sedan kommunen köpte in och lät bygga 88 radhus på 1976-78. Systrarna hade radhuset i drygt 20 år men bodde nästan aldrig där utan i en omodern liten stuga intill sjön Valloxen. De hade inget vatten i den lilla stugan utan cyklade till sitt radhus och hämtade vatten i plastdunkar. Sedan for de tillbaka till stugan igen. 

Det här var tidigare mulens marker och kreaturs och hästars betande garanterade både rik blomning och artrikedom samtidigt som det höll slyet borta. Nu är det länge sedan några djur gick här och betade och skogen har på många ställen tagit överhand. Det är dock glädjande att se att kommunen nyligen har röjt och öppnat upp den gamla hagmarken. Många träd står ringbarkade, och dödsdömda, vilket tyder på att ytterligare utgallring är planerad.

Porten till bondens åker

Den här entrén kan också användas

Så här ser en modern åker ut. Ingen höhässja så långt ögat kan nå

På väg till hagen passerar jag den här kramgoa tallen

Väl framme i hagen ser jag några ungdomar rida nedanför på åkern

Här finns en hel del fina björkar

En liten ek försöker etablera sig

Här har det röjts och gallrats för att släppa in ljus och luft

Björken gör sig lika fint i grönskan...

...som mot den mörkare skogen

En dödsdömd bredvid en som skonats

Här fler som delar samma öde

Här har man dock i rent okynne rivit upp ett sår i björkens stam

Alla träd är inte formfulländade men de kämpar på så gott det går

Den gamla ekens grenar skjuter ut liksom betar ur en elefant

Till slut faller även det ståndaktigaste trädet

Den ruttnande stubben ger ännu en tid skydd och utrymme till en mängd olika livsformer

En liten ormbunke har hittat sin nisch vid sidan om stubben

Här slingrar sig åkern ytterligare en bit ned mot sjön Valloxen

Här tar min korta vandring i den lilla hagen slut. Jag hoppas att kommunen inte upplåter marken för bostadsbyggande på länge än så att vi som bor i närheten får uppleva resultaten av gallring och röjning ytterligare en tid.

På återseende

/Torbjörn

2011-06-27 18:19   Marianne Bengtsson Rosander

Vad vilsamt det ser ut i din lilla hage. Trevliga bilder
/ Marianne

Besvara

Svar från pic-tor 2011-06-27 19:44

Tack så mycket Marianne. Den lilla hagen är ett fint, litet ställe endast ett stenkast hemifrån.

Svara

2011-06-27 18:33   janolof

Aspar antar jag, eftersom man ringbarkat dem. Annars blir man inte av med rötterna.
Dina bilder påminner mig om att det var ett tag sedan jag var i skogen och fotograferade. Men nu har ju du gjort det, så då behöver inte jag...

MvH
/J-O

Besvara

Svar från pic-tor 2011-06-27 19:50

Jodå, nog är det aspar alltid och de ringbarkas ju för att döda rötterna, precis som du skriver, för från rötterna kommer annars en massa rotskott långt efter det att trädet har fällts.

Svara