Uti min hage
Jag lämnar för tillfället jakten på det avgörande ögonblicket bland stadens gator och torg och beger mig till hagen endast 300-400 meter hemifrån. Där jag bor nu fanns tidigare en bondgård med omgivande åkrar och hagar. Åkermarken finns fortfarande kvar och brukas till största delen. En del har avyttrats till odlingslotter som sköts om av en särskild förening. Tidigare hade jag en odlingslott men tröttnade på fighten med den uppländska leran ;).
Radhusen där jag bor byggdes 1976-78 och redan då var verksamheten på gården nedlagd sedan länge. En lustighet i sammanhanget är att jag köpte radhuset 1997 av två systrar i 85-90 års åldern som hade ärvt den gård som sedan kommunen köpte in och lät bygga 88 radhus på 1976-78. Systrarna hade radhuset i drygt 20 år men bodde nästan aldrig där utan i en omodern liten stuga intill sjön Valloxen. De hade inget vatten i den lilla stugan utan cyklade till sitt radhus och hämtade vatten i plastdunkar. Sedan for de tillbaka till stugan igen.
Det här var tidigare mulens marker och kreaturs och hästars betande garanterade både rik blomning och artrikedom samtidigt som det höll slyet borta. Nu är det länge sedan några djur gick här och betade och skogen har på många ställen tagit överhand. Det är dock glädjande att se att kommunen nyligen har röjt och öppnat upp den gamla hagmarken. Många träd står ringbarkade, och dödsdömda, vilket tyder på att ytterligare utgallring är planerad.
Porten till bondens åker
Den här entrén kan också användas
Så här ser en modern åker ut. Ingen höhässja så långt ögat kan nå
På väg till hagen passerar jag den här kramgoa tallen
Väl framme i hagen ser jag några ungdomar rida nedanför på åkern
Här finns en hel del fina björkar
En liten ek försöker etablera sig
Här har det röjts och gallrats för att släppa in ljus och luft
Björken gör sig lika fint i grönskan...
En dödsdömd bredvid en som skonats
Här har man dock i rent okynne rivit upp ett sår i björkens stam
Alla träd är inte formfulländade men de kämpar på så gott det går
Den gamla ekens grenar skjuter ut liksom betar ur en elefant
Till slut faller även det ståndaktigaste trädet
Den ruttnande stubben ger ännu en tid skydd och utrymme till en mängd olika livsformer
En liten ormbunke har hittat sin nisch vid sidan om stubben
Här slingrar sig åkern ytterligare en bit ned mot sjön Valloxen
Här tar min korta vandring i den lilla hagen slut. Jag hoppas att kommunen inte upplåter marken för bostadsbyggande på länge än så att vi som bor i närheten får uppleva resultaten av gallring och röjning ytterligare en tid.
På återseende
/Torbjörn
/ Marianne
Dina bilder påminner mig om att det var ett tag sedan jag var i skogen och fotograferade. Men nu har ju du gjort det, så då behöver inte jag...
MvH
/J-O