Tri-x höga visa
Det är många här på FS som lovordar Tri-x egenskaper. Både de som jobbar helt analogt, dvs analog kamera, filmframkallning och traditionell kopiering i mörkrum och de som scannar filmen i stället för att kopiera i mörkrum. Jag övergav den analoga fotografin för 4-5 år sedan men det händer att jag scannar gamla dior och svartvita negativ. De som jobbar ned Tri-x enligt ovan påstår att deras resultat blir helt överlägset de som fotograferar digitalt och konverterar till svartvitt i t ex Silver Efex Pro. Själv har jag ingen uppfattning om saken. Jag skaffade Silver Efex Pro för ett tag sedan och tycker att det är ett mycket användbart program. Nu har jag konverterat några bilder i Silver Efex Pro och använt Tri-x-filtret. Inga övriga justeringar. Bilderna är obeskurna och mycket små justeringar har gjorts. Exponeringen har naturligtvis justerats vid RAW-konverteringen. Måttlig skärpning har gjorts med Highpass-filtret. Men annars har jag bara i några fall dragit mycket lite i Brightness och Contrast i PS. Vad tycker ni om resultatet?
På återseende
/Torbjörn
Fast, det är ändå motivet, kompositionen som kanske är viktigast!?
Och, vi skall väl inse i detta att vi är ett gäng "nördar" som tittar och begrundar. Vad händer om vi stoppar bilderna i handen på "gemene man"???
Trevlig helg! //Peter
Ha det gott
Varför gå över ån efter vatten, liksom?
Jag kör digitalt också, men då utan Silver Efex Pro.
men
Måste man säga "Här försöker jag vara analog i mitt digitala flöde..." Bara för att man gillar utseendet? Kan man inte bara göra det utan att hänga upp sig på termer och tekniker. Det blir nästan som om man bekräftar/berättigar sig själv att göra något digitalt så länge man bara hänger upp det på en analog tradition/teknik.
(edit)
Jo jag gillar hög kontrast Tri-X extremt mycket. Gillar dock samma slags bilder även utan att Tri-X nämns.
Kom att tänka på musik, man kan göra program för musik, få en dator att komponera ett ofullbordat stycke av Schubert, och det låter som Schubert, nästan i alla fall, jag skulle nog inte höra någon skillnad, men en musiker som syslat med musik under ett antal år, skulle säkert höra något avikande, känna att något inte stämde riktigt...
Så tror jag det är med andra saker också, man kan härma gamla saker med modern teknik mycket bra, men man kommer inte åt det där subtila, det där som våra intryck ser och uppfattar, men som sedan ändå är så svåra att fomulera i ord... ;)
Och det är sådana här saker, som man inte kan förklara, men som man känner, och litar på, som jag tror gör så att kreativiteten ökar tillsamman med om här sakerna, det kan i det här fallet vara en film OCH en kamera!
Men en förutsättning är nog att man kan en del av hantverket för de här sakerna innan...
Nu menar jag inte att man skall vara någon framkallnings och mörkrumsspecialist, det är inte det det handlar om, utan att man kan och känner sina redskap man använder...
Välkända vänner liksom, mao, man är inkörd på film och kamera under ett antal år!
Och det är nog det som kan vara svårt i "moderna tider" då det presenteras en massa kul grejer hela tiden! ;) :)
För att lära känna någon, vara sig det gäller människor eller en film, det måste få ta tid! :)
Risken i dag är väl att marknadskrafterna till slut leder till minskad efterfrågan på film och tillbehör som i slutändan driver upp priserna till nivåer många inte kan matcha. Skulle den situationen inträffa kan det vara en tröst att veta att det finns digitala tekniker som i alla fall till viss del kan efterlikna det resultat man tidigare fått med annan teknik.
Lycka till med utställningen nästa vecka Bengt.