Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Tog Rolle Stoltz med sig honom i graven?

- Kände du Rolle Stoltz?

- Ja, jag kände han.

- Han? Honom menar du väl?

-Honom? 

Dansaren

Ja, så kan ett helt vanligt samtal se ut i dag. "Honom" är absolut på väg bort i det svenska språket. Ibland undrar man om hockeybacken och TV-kommentatorn Roland "Rolle" Stoltz tog med sig honom
i graven när han gick bort för tio år sedan. Om han också tog med sig "henne" är jag inte så säker på men omöjligt är det inte. Rolle var känd för sitt uttal av "honom" , hooonom, med lång betoning på det första o:et. Det lät väldigt personligt och charmigt. Dessutom hade han en mycket särpräglad stockholmsdialekt som slog igenom i hans kommentarer.

Han hade humor och var väldigt rolig att lyssna på. Han spelade i många år back tillsammans med Lasse Björn. Både i klubblaget Djurgården och i Tre Kronor. En gång berättade Rolle att när det kom en anfallare så "gick de alltid ihop" för att stoppa hooonom. Under en match blev Rolle utvisad och han ser, från utvisningsbåset, hur en anfallare närmar sig den ensamme backen Lasse Björn. Rolle reser på sig och skriker:

- Gå ihop!

Vårt språk förändras hela tiden men jag har en bestämd känsla av att takten på senare tid har ökat väsentligt. Detta sagt utan att ha djupare kännedom i ämnet, bara en känsla av att det är så. Det är på något sätt som om känslan för det egna språket, svenskan, håller på att minska. Vi kan ta ovanstående exempel igen, fast nu på engelska.

- Did you know Rolle Stoltz?

- Yes, I knew him.

Så skulle nog de allra flesta svenskar ha svarat. Att svara, som i första exemplet, "Yes, I knew he" låter ju så fel som det bara kan. Men varför låter inte "Ja, jag kände han" lika fel? Jag har inget svar och bryr mig inte så mycket heller men jag är en mycket stark försvarare av "honom"!

 

På återseende

/Torbjörn

Inlagt 2011-04-01 09:21 | Läst 14296 ggr. | Permalink

"Jag ansluter mig till din klubb "honom/henne"! Den där damen på den där mojängen, vad den nu heter, har jag ens stavat rätt "mojängen" - den förknippas väl idag starkast med Solsidans/Saltsjöbadens Fredde. Så är det i alla fall för oss som har följt serien... Serien har kanske smetat på en löjlig image för färdmedlet i fråga, man kan undra hur försäljningssiffrorna ser ut numera..."


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Visst minns man hooonom!
Var det inte Rolle Stoltz som "uppfann" slow motion? (Eller var det kompisen Lasse Björn?)
Svar från pic-tor 2011-04-01 10:15
Rolle Stoltz var verkligen en skön lirare. Både på och utanför planen. Jag tror att det var Arne Hegerfors, eller möjligen någon annan, som menade att det var Rolle som "uppfann" slow motion. Det var naturligtvis sagt i all välmening för Rolle var omtyckt av alla.
Ja, Rolle... det var tider det. En gång när Lennart Hyland, virtous snabbpratare, refererade i radio åkte Rolle fram till kommentatorsbåset och sa "Du Lennart, du får inte prata så fort, vi hinner ju inte spela".

Det såg väl litet annorlunda ut på rinkarna då. När det fanns rinkar alltså... ;-)
Svar från pic-tor 2011-04-01 10:19
Kul Christer att du nämner den om Lennart Hyland för det är ju också en klassiker. Tempot har ju ökat avsevärt och i dag skulle nog inte Hyland hänga med :-).
Jisses, förlorade mig i nostalgi från tiden då jag fortfarande tittade på ishockey... Dina språkliga funderingar kan jag bara hålla med om. Visst, språkutvecklingen är ostoppbar och nödvindig, det vi gamlingar nu kallar "korrekt svenska" skulle fått våra far- och mormödrar att om inte gå i taket så fnysa rejält om språkets förfall.

Men jag tror att du har rätt, det går fortare nu -liksom allt annat. Ofta upplever jag det som en språklig naivisering, dagens "vuxensvenska" är av sådant slag att för mig låter det som barn på dagis. Inte minst journalister är bedrövliga. Ta problemet med de och dem till exempel.

Samtidigt hittar man här på FS texter skrivna av 13 - 14-åringar som är rena uppvisningen i snyggt skriftspråk, härliga att läsa. Så uppenbarligen är det trots allt inte helt genomgående, det där förfallet.

Om det nu är förfall och inte utveckling... ;-)
Svar från pic-tor 2011-04-01 15:40
Ja, nog går språkutvecklingen fortare i dag. Det är helt naturligt för vi lever ju i ett masskommunikationssamhälle där information ständigt flödar över oss och fyndiga människor, mest ungdomar kanske, förenklar gamla och skapar nya ord i en ständigt pågående process. Det är spännande och förvirrande samtidigt. Men "honom" och "henne" släpper jag aldrig :-).
Den där översta bilden med killen i hatten är ju för skön. Verkligen gatans sorglösa teater.
Snackade du med "han".
"Vart" kom han ifrån?
Svar från pic-tor 2011-04-01 15:30
Tack så mycket Björn. Kring Sergels torg kan man ofta stöta på den ena föreställningen efter den andra och den här killen var duktig. Jag ser att du också reagerar över hur delar av vårt språk i dag används. Skillnaden mellan "var" och "vart" är svår att se för många. För att inte tala om "han" och "honom".
Jag ansluter mig till din klubb "honom/henne"!

Den där damen på den där mojängen, vad den nu heter, har jag ens stavat rätt "mojängen" - den förknippas väl idag starkast med Solsidans/Saltsjöbadens Fredde. Så är det i alla fall för oss som har följt serien... Serien har kanske smetat på en löjlig image för färdmedlet i fråga, man kan undra hur försäljningssiffrorna ser ut numera...
Svar från pic-tor 2011-04-01 15:26
I somras när jag strosade genom Gamla Stan kom ett helt gäng farande på varsin Segway. Segway, bra att använda på en "seg väg" :-). Skönt att du ansluter dig till min "honom/henne"-klubb.
Tja, nuförtiden är jag glad om de pratar svenska på radion. Ta till exempel morgonpasset, som i tid och otid har radiopratare som utrycker sig på engelska. "No shit", som en kommentar till ett svenskt skämt låter lite malplacerat. Visst kan jag förstå det här med anglofiering, men altt som ofta uppfattar jag det bara som fördummande. Brist på något vettigt att säga, även om det ska vara en en liten skäntsam kommentar till ett skämt.
Svar från pic-tor 2011-04-01 22:54
Det finns de som på fullt allvar menar att så små språk, som svenskan ju är, på sikt t o m kan försvinna. Det går ju inte över en natt utan det sker gradvis med små steg i taget. Jag minns när Anita Ekberg hade provfilmat i USA 14 dagar och när hon vid hemkomsten till Bromma intervjuades av pressen kunde hon knappt prata svenska utan bröt kraftigt på amerikanska. Så visst kan det gå undan för somliga :-).