Tog Rolle Stoltz med sig honom i graven?
- Kände du Rolle Stoltz?
- Ja, jag kände han.
- Han? Honom menar du väl?
-Honom?
Ja, så kan ett helt vanligt samtal se ut i dag. "Honom" är absolut på väg bort i det svenska språket. Ibland undrar man om hockeybacken och TV-kommentatorn Roland "Rolle" Stoltz tog med sig honom
i graven när han gick bort för tio år sedan. Om han också tog med sig "henne" är jag inte så säker på men omöjligt är det inte. Rolle var känd för sitt uttal av "honom" , hooonom, med lång betoning på det första o:et. Det lät väldigt personligt och charmigt. Dessutom hade han en mycket särpräglad stockholmsdialekt som slog igenom i hans kommentarer.
Han hade humor och var väldigt rolig att lyssna på. Han spelade i många år back tillsammans med Lasse Björn. Både i klubblaget Djurgården och i Tre Kronor. En gång berättade Rolle att när det kom en anfallare så "gick de alltid ihop" för att stoppa hooonom. Under en match blev Rolle utvisad och han ser, från utvisningsbåset, hur en anfallare närmar sig den ensamme backen Lasse Björn. Rolle reser på sig och skriker:
- Gå ihop!
Vårt språk förändras hela tiden men jag har en bestämd känsla av att takten på senare tid har ökat väsentligt. Detta sagt utan att ha djupare kännedom i ämnet, bara en känsla av att det är så. Det är på något sätt som om känslan för det egna språket, svenskan, håller på att minska. Vi kan ta ovanstående exempel igen, fast nu på engelska.
- Did you know Rolle Stoltz?
- Yes, I knew him.
Så skulle nog de allra flesta svenskar ha svarat. Att svara, som i första exemplet, "Yes, I knew he" låter ju så fel som det bara kan. Men varför låter inte "Ja, jag kände han" lika fel? Jag har inget svar och bryr mig inte så mycket heller men jag är en mycket stark försvarare av "honom"!
På återseende
/Torbjörn
Var det inte Rolle Stoltz som "uppfann" slow motion? (Eller var det kompisen Lasse Björn?)
Det såg väl litet annorlunda ut på rinkarna då. När det fanns rinkar alltså... ;-)
Men jag tror att du har rätt, det går fortare nu -liksom allt annat. Ofta upplever jag det som en språklig naivisering, dagens "vuxensvenska" är av sådant slag att för mig låter det som barn på dagis. Inte minst journalister är bedrövliga. Ta problemet med de och dem till exempel.
Samtidigt hittar man här på FS texter skrivna av 13 - 14-åringar som är rena uppvisningen i snyggt skriftspråk, härliga att läsa. Så uppenbarligen är det trots allt inte helt genomgående, det där förfallet.
Om det nu är förfall och inte utveckling... ;-)
Snackade du med "han".
"Vart" kom han ifrån?
Den där damen på den där mojängen, vad den nu heter, har jag ens stavat rätt "mojängen" - den förknippas väl idag starkast med Solsidans/Saltsjöbadens Fredde. Så är det i alla fall för oss som har följt serien... Serien har kanske smetat på en löjlig image för färdmedlet i fråga, man kan undra hur försäljningssiffrorna ser ut numera...