S som i SAIK, en kärleksförklaring
Idrott i alla former var det som gällde när jag växte upp. Fotboll, bandy, ishockey, basket, skidor, friidrott, orientering och kanske något mer som jag glömt bort. Mycket var spontant. Vi arrangerade själva olympiska spel och tiokamp i friidrott. Höjdhoppsställningar fanns lite överallt för på 60-talet var stavhopp oerhört populärt. Vi hoppade tills det blev mörkt på kvällarna och armarna hängde slaka och orkeslösa efter sidorna...
Mit favoritlag i fotboll på den tiden var Sandvikens IF. Under en period var de snubblande nära att kvala in till division 1, som allsvenskan hette då. Jag såg flera kvalmatcher och har suttit bland vuxna män som öppet gråtit som barn när Sandvikens IF åter missat ett kval. Numer spelar laget i de lägre divisionerna och Gefle IF har sedan länge fått överta favoritrollen.
I bandy har det bara varit Sandvikens AIK som existerat för mig. Själv spelade jag i Hamrångefjärden långt ned i divisionerna. Stålmännen har länge varit bland de bästa och har figurerat i flera SM-finaler. De är regerande mästare och ska försöka försvara titeln den här säsongen. Det kommer inte att bli lätt mot Bollnäs, Edsbyn, Hammarby, Villa-Lidköping och Västerås som jag tror kommer att göra upp om SM-guldet tillsammans med SAIK. SAIK har förlorat evighetsmotorn Daniel Mossberg och tränaren Thony Lindquist till Ryssland. Daniel "Zeke" Eriksson har slutat. Nu består laget av många väldigt unga spelare och det ska bli intressant att se om de orkar hela säsongen. Jag åkte upp till Sandviken i går kväll och såg matchen mot Sirius i den fantastiskt fina hallen Göranssons arena. Sirius var totalt chanslöst mot de unga virvelvindarna i SAIK. Utan att göra någon toppmatch vann stålmännen lätt som en plätt.
Gå och titta på bandy. Det är en estetisk sport som i de bästa av stunder är en ren njutning att titta på. Dagens bandyspelare är oerhört vältränade och fantastiska skridskoekvilibrister.
Daniel Berlin bäst på plan. En fantastiskt skicklig spelare som gjorde en makalös raid i Siriusförsvaret som slutade med mål. Har varit med "hur länge som helst" men är bara 24 år
En av de lovande ungtupparna, David Brodén, 19 år
Främst i SAIK-triangeln ser vi fartvinden Mikko Aarni som tillhör lagets äldsta med sina 30 år. Mikko stänkte in en hörna så nätet stod som en strut
Linus Forslund, 23 år, tillbaka i SAIK från Bollnäs. En makalös snabbskrinnare och skicklig med klubban. En av mina absoluta favoriter på en bandyplan
Linus lillebror Rasmus, 21 år, mycket duktig på mittfältet
Mikael Nilsson, 27 år, en rese i försvaret och slitvarg
"Lillpojken" Erik Pettersson, bara 16 år, platsar redan i A-laget. Det säger allt om denne supertalang som kan bli hur bra som helst
Ja, det var några av SAIK:s alla duktiga spelare. Jag hade inte med mig något teleobjektiv för jag ville se matchen till 100% och det kan man inte göra om man hela tiden tar bilder. Jag hoppas att det unga laget håller hela säsongen ut och står som det ena laget i SM-finalen på Studenternas i Uppsala i mars 2012.
På återseende
/Torbjörn
//Ewa
PS. Skridskor är kul, oavsett hur!
/Torbjörn
Även SAIK spelade en säsong i allsvenskan på femtiotalet. Vill minnas att de skrapade ihop hela 3 poäng.
/Torbjörn
http://www.fotosidan.se/blogs/jo/pa-den-tiden-var-friidrott-en.htm
Lite sorgligt med förfallet...
Torbjörn
/Torbjörn
/Torbjörn