Tack Thomas. Visst är porträttfoto kul. Det handlar ju om möte mellan människor och det är väl vad det handlar om egentligen. Livet alltså :-).

Tack Rauni. Studion som vi satte upp var ju lite primitiv och det gjorde kanske att folk blev mer avspända. Sedan gjorde jag korta break där vi tillsammans tittade på bilderna och det uppskattades av alla. Jag upplevde att det hade en avslappnande inverkan. Om vi kan vara lika generösa på Kulturnatten vet jag inte för då lär det komma betydligt fler som vill bli fotograferade.

Tack så mycket för tipset. Jag har nu laddat ned ColorZilla. Fotoblixtarna är avstämda för dagsljus, dvs 5 500 K, men jag har låtit kamerans automatiska vitbalans bestämma och då ligger färgtemperaturen runt 5 000 K. Jag tycker att 5 500 oftast ger för varma färger. Det skulle vara intressant att göra en jämförelse. Tala om var du sätter mätpunkten någonstans och avläs RGB-värdena ska jag göra likadant. Sedan kan vi jämföra. Jag inväntar besked från dig.

Det kan ofta vara knepigt att hitta en yta som inte har någon egen färg. Man vill ju ha en neutral grå eller vit yta. Textilier är av någon anledning sällan riktigt pålitliga. Ett vitt papper någonstans i bilden är bra. Granit och asfalt funkar ofta, men där kan det finnas punkter med mer egen färg än man väntar sig. När man är hänvisad till bilder av människor funkar ofta ögonvitor och tänder bäst. Man får om möjligt mäta på flera olika objekt, och man får man sällan exakt samma resultat från de olika mätpunkterna. Men man kan se en tendens.

När jag justerar vitbalansen gör jag på liknande sätt, med ett verktyg som liknar Colorzilla i mitt bildbehandlingsprogram. Men jag vill stryka under att det alltid finns en subjektiv komponent i det hela. Även om bilden har flera till synes neutralvita eller neutralgråa ytor blir resultatet vanligen beroende av vilken av dem jag använder som referens. Så jag får välja den yta som jag tycker ger det mest naturliga bildutseendet.

Många fotografer vill gärna ha en varm ton i bilden, vilket innebär ett överskott av rött. Det kan göra ett angenämt intryck, men själv uppfattar jag det ofta som rödstick. Här får man ta med i beräkningen också att den egna hjärnan korrigerar intrycket och justerar den vitbalans man som betraktare erfar.

Det direkta svaret på din fråga är i alla fall att jag använt personernas tänder och ögonvitor som referensytor/mätpunkter.

Jag har använt de vita klädesplaggen och där kan jag inte finna något överskott av "R". Ögonvitorna innehåller ju en massa röda blodkärl så jag undrar om dessa är särskilt lämpliga att använda i sådana här sammanhang. Tänder kan ju också vara fläckade av läppstift, mat mm så jag vet inte om de är så lämpliga heller.

I sista hand måste man som sagt göra en subjektiv bedömning. Och så länge du är nöjd själv är ju allt OK.