Ögonblicket är nu

Jag har följt den brittiska vetenskapsserien Wonders of the universe som visats en tid på Kunskapskanalen. Den är producerad av BBC och det brukar borga för hög kvalitet och den här produktionen utgör inget undantag. Fysikprofessorn Brian Cox för ett populärvetenskapligt samtal med oss tittare helt utan insmickrande inslag och han håller sig hela tiden till vetenskapliga fakta. Vi får följa med från universums födelse till det oundvikliga slutet när allt upphör att existera och inte en enda atom finns kvar i hela universum.

Det känns onekligen vemodigt att veta att vår stund på jorden är så oerhört kort. Både för mig personligen men också för mänskligheten och livet som sådant. Ögonblicket är precis nu. Just nu är betingelserna för liv de rätta och de återkommer aldrig mer. Livet utgör bara ett ögonblick.

Men är det inte fantastiskt att vi får vara med om det unika skeendet i universums historia? Fantastiskt är också att allt i universum och allt liv på jorden har sitt ursprung i en exploderande stjärna. Vi är alla uppbyggda av stjärnstoft. Den järnmalm som fortfarande bryts i Kiruna och den koppar och silver som en gång bröts i Falun respektive Sala kommer alltihop från denna stjärna.

Borde vi inte vara lite mer aktsamma om den här fantastiska, unika planeten vi bor på så att vi får ha det någorlunda hyggligt tillsammans så länge det går. Det är ju förfärligt onödigt att göra slut på den i förtid i alla fall. Tyvärr verkar det just nu som om evolutionen inte hunnit med att utveckla oss människor tillräckligt för att ta itu med alla problem vi står inför. För att lyckas måste vi alla dra åt samma håll men hur kommer vi dit när allt i dag handlar om "jag" i stället för "vi"?

Hotet

Backstage

I dag har jag städat på min altan och burit in grillen i förrådet. Har också röjt bort allt ogräs runt omkring med trimmern. Grannens katt blev vettskrämd och rusade ut mot vägen men jag lyckades lugna ned honom och han lomade jamande tillbaka till sin favoritplats. Han är svanslös och lite skygg men jamar alltid tillbaka när man pratar med honom. En cool katt.

På återseende

/Torbjörn

2012-09-13 19:29   Heléne Alklid

Visst måste vi vara så aktsamma som vi bara kan om denna underbara planet, men vart är vi på väg??? Vi förstör medvetet och blundar för konsekvenserna....
Sen är frågan hur mycket varje enskild individ kan påverka, och jag tror inte att det finns nån snabb lösning. Det kanske redan är för sent?
Ha en fin kväll!"

Besvara

Svar från pic-tor 2012-09-13 19:57

Visst blir man betänksam när man ser hur fort isarna smälter bort i Arktis. En del beror naturligtvis på klimatvariationer men en stor del beror på oss människor. Alla måste naturligtvis bidra men det saknas strategier och handlingsplaner på alla nivåer. Det mesta inom politiken är "mode" och aktuellt inför ett val t ex för att sedan falla i glömska. Det är naturligtvis trevligare om vi alla frivilligt drar åt rätt håll nu. Problemet är bara att veta vad som är rätt håll i alla situationer. Men det är ju aldrig fel att ta trevliga bilder :). Eller hur?

/Torbjörn

Svara

2012-09-15 12:01   Margareta Cortés

Håller med, vi får inte slösa bort vår fina planet. Mycket görs här i landet men ute i många delar av världen så ser jag på mina resor hur illa det är ställt. Där borde resurser sättas in.

Besvara

Svar från pic-tor 2012-09-16 14:13

Jag har en känsla av att vi för det mesta står vid sidan om och tittar på i stället för att arbeta målinriktat och samfällt. Hållbar utveckling var något som skulle genomsyra allt för några år sedan. I politiken, skolan och högskolan. Nu hör man väldigt sällan det begreppet och vad som har konkretiserats i verklig handling är inte så lätt att alltid uppfatta. Egentligen borde det ske en ständig återrapportering till medborgarna på alla nivåer vilka beslut som tagits i riktning mot hållbar utveckling. Vi hör ju t ex ständigt talas om åtgärder för att stävja arbetslösheten mm. Du som reser mycket har naturligtvis en något annorlunda horisont än många andra och kanske har vi ändå kommit en bit på väg här i vårt land.

/Torbjörn

Svara