Några observationer
".....Fladen och Dogger. Syd 4-8. Inatt vridande väst och ökande till 12-kuling 16. Tyska bukten, Fiskebankarna och syd Utsira. Syd ökande till ca 10. I natt vridande väst 10-kuling 15. Skagerack, Kattegatt och Vänern. Sydväst 3-8. I kväll syd och imorgon bitti tillfälligt sydost ökande till 9-13. Ålands hav och Skärgårdshavet. Sydost eller växlande 3-8, från i kväll ost. Imorgon ökande till 7-11. Måttlig till dålig sikt och regn, imorgon siktförbättring....."
Sjöväderrapporten med en mängd observationer från ställen med nästan magiska namn. Borkum Riff, Landsort, Eggegrund, Bjuröklubb mm. Det var inte bara namnen som var magiska, hela rapporten, som ofta lästes av en man med en mycket karaktäristisk, knarrig stämma, var magisk. Han slutade alltid med "slut på rapporten". Då stängde pappa av radion. Väderleksrapporten var då lika viktig som högmässan var för de troende. Kanske är det så än i dag? I alla fall anbefalldes "största möjliga tystnad" när programmet började. Alla lyssnade andäktigt på de märkliga namnen och de mätningar som där hade gjorts. Jag väntade alltid på uppgifterna från Eggegrund eftersom det var vår närmaste observationsplats (Gävlebukten).
I andra hand var det värdena från Bjuröklubb som intresserade mig. Jag undrade länge vad det var för konstig klubb där uppe i norr. Vad sysslade de med? Förutom att göra väderobservationer? En kompis till mig hade en kusin som bodde i Bjuröklubb, eller där i närheten. Det hände att de kom och hälsade på. Det var många i familjen och hur de fick plats i den lilla bilen de åkte i undrade vi alltid. Vi kikade in i den ibland för att se om de hade några speciella knep för att lyckas. Kusinen hade väldigt starka glasögon vilket gjorde att man aldrig riktigt kunde se honom i ögonen. Dessutom hade han en trubbig kniv. Vi tyckte nog att det var det märkvärdigaste av allt, förutom att han bodde i Bjuröklubb då förstås. Själv hade jag en rejäl kniv med parerskydd. Jag slipade den på ett bryne, även spetsen så klart. Vi kastade kniv ibland på "saftiga" granar, för där fastnade kniven lättast. Oftast kom skaftet före och då fastnade förstås inte kniven. Vi lärde oss aldrig den rätta tekniken. Några envisades med att hålla i knivbladet, för det hade de sett en man göra på cirkus. Jag försökte också men det slutade oftast med blodvite.
Att se, eller "observera", är som bekant a och o när man fotograferar. Vi observerar alla olika saker. Skicka ut en handfull fotografer på stan och be dem redovisa sina bilder efter någon timme. Visst händer det att en del har gjort likadana observationer, men det händer väldigt sällan att de tar exakt samma bilder. Man möter ibland förvåning bland mötande människor när man fotograferar på stan. Det är naturligtvis inget att bry sig om. Som fotograf är man suverän och bestämmer fullt ut vad man vill fotografera.
Ganska ofta kan jag ställa mig på en plats och fotografera människor som passerar, eller stannar till. Det kan vara mot en och samma bakgrund eller runt omkring den plats jag står. Det blir en dokumentation, observation, från just den platsen, just den dagen.
Här är några observationer från ett litet område i Uppsala centrum. Några av bilderna är s k höftskott. Jag tittar på kanotslalom och vänder mig då och då om för att fånga något intressant. Då får man räkna med att det kan bli lite snett och vint. Ibland föredrar jag sådana bilder framför alltid superperfekta bilder. Variation minskar risken för att man stelnar i formen.
På återseende
Torbjörn
Ha en fin vecka!
ewa
Och när man på vintern även lade till snöobservationer från fjällstationer, då va det stor poesi! :)
Med vindhastighet, snötyp, snödjup och temperatur...
Vi bodde i bland i Idre hos kvinnan som var tredje eller fjärde timme sände in rapporter till SMHI!
Men de va då de...
/B
Hälsningar/ Björn T
. De lyssnandes alltid på i mitt hem, och fast de aldrig hade någon praktisk innebörd för mig hör jag i minnet precis hur de lät. Trevligt skrivet, Torbjörn!