n'Evert

Evert, eller n'Evert som man säger i Lycksele, är min svärfar. Vi har känt varandra i över trettio år. Förra året stannade jag till några dagar i Lycksele på min hemväg från en veckas semester i Tornedalen. Som vanligt hade vi en massa att prata om. Det var de små knapparna på mobiltelefonerna, politik, konst, foto, styrelsen i bostadsrättsföreningen, vädret, barn och barnbarn, Järkvissle, Knivsta, gamla 78-varvare och mycket, mycket annat. En dag när solen sken gick vi ut och satte oss en stund i brf:s gemensamma trädgård. Jag tog några bilder med min Sony A700.

Evert har varit bagare i många år på olika platser i norra Sverige. De sista åren innan pensioneringen arbetade han på Lindab Nord som bl a gör ventilationsanläggningar och vägtrummor. Evert är också konstnär, fast det är han alltför blygsam för att erkänna. Men har man sett hans teckningar, målningar, inredningsdetaljer, illustrationer på brev och vykort, tårtor (!) mm kan man inte annat än beundra hans makalösa talanger. För att inte tala om det fantastiska fjällmotiv han fräste in med en kantslip på en överbliven plåt. 

Han arbetade för många år sedan hos en konditor i Gnarp i Hälsingland. Konditorn målade så fort han kom åt. När de var klara med dagens bestyr tog de båda staffliet, paletten, pannån och oljefärgerna och begav sig ut i omgivningarna för att måla. Konditorn hette Olsson i efternamn, förnamnet har jag glömt. Det lustiga i sammanhanget är att det var hustrun till konditorn, Karin Olsson, som senare slog igenom som konstnär. Innan Karin gick bort hann Evert träffa henne i Gnarp där de diskuterade gamla tider förmodar jag. En tid fanns ett galleri i Gnarp där Karin Olssons verk visades. Jag är inte så säker på om det fortfarande finns kvar. Evert har en mycket vacker bok om Karin Olsson och hennes målningar.

Varför måste knapparna på mobiltelefonen vara så små, undrar Evert?

Efter utbakning och gräddning stack vi ut med målargrejerna

Jag såg direkt vad jag ville göra med den där plåten

Björnarna fick jag måla in i efterhand

Man måste ju kunna trycka med hela fingertoppen när man ska ringa

Nej du Torbjörn, nu går vi och sätter på pannan. Kokkaffe blir det

Ja, Evert har mycket att berätta. Han höll på att hamna i Australien i ungdomen när han arbetade med prospektering inför utbyggnaden av vattenkraften i Norrland. Företaget skulle etablera sig i Australien och Evert blev erbjuden att följa med. Tyvärr, som han nu säger, fegade han ur. Han tyckte kanske att han var för ung.

På återseende

/Torbjörn

2010-06-23 19:05   Pia-kristina

Fina bilder på din svärfar och det är härligt med alla människor och deras talanger. Förresten finns det numera mobiltelefoner med stora knappar, såg det sist när jag var och kollade och de kan säkert vara bra för de som ser lite sämre.

Besvara

Svar från pic-tor 2010-06-23 19:19

Tack Pia-kristina. Jag undrar om inte Evert har skaffat en mobil med större knappar nu. Personligen har jag tyckt länge att mobilerna är för små. Framförallt för korta. Mikrofonen kommer för långt från munnen och många gånger är det svårt att höra vad som sägs.

Svara

2010-06-23 20:15   Tomasz

Härlig story, och riktigt bra porträtt! Man hittar ofta guldkorn i din blogg, tack för det.

Ha en bra midsommar! /Thomas

Besvara

Svar från pic-tor 2010-06-23 23:40

Tack Thomas. Det gläder mig mycket att du gillar bilderna och att du ibland hittar något läsvärt i bloggen. Ha det skönt själv i midsommar.

Svara

2010-06-23 22:54   janolof

En tôcke dänne mobil gett fäll ha större knappan så en kan bruk 'an

Fin serie! Fin story!

Besvara

Svar från pic-tor 2010-06-23 23:45

Tack Jan-Olof. Vad roligt att du gillar inlägget. I Gnarp säger man alltså "gett". Evert säger ngt liknande men det har mer en dragning åt "gatt". Det är förmodligen samma ord men det som skiljer är kanske uttalet. Evert har sina rötter längs efter Indalsälven i Järkvissle, uppströms en bit från Liden.

Svara

2010-06-25 01:32   EGW

En fin porträttserie, mustig svärta i bilderna. Men skärpan är i hårdaste laget för porträttbilder. Är det Sonys berömda A/D-omvandling som resulterar en sådan skärpa? För jag har svårt att tro att du efterskärpt bilderna. Även om jag är ute och cyklar nu, så tycker jag själv att det är lite svårt att hushålla på ett bra sätt med skärpan i digitala bilder. De får lätt ett slags digitalstuk på det sättet.

Besvara

Svar från pic-tor 2010-06-25 08:27

Bilderna är inte skärpta på något annat sätt än andra bilder som jag lägger ut på webben. Varken mer eller mindre. Jag hade naturligtvis kunnat välja att skärpa dem mindre för att porträtten ska bli mjukare. Men jag ville få fram karaktären Evert och visa honom hur han ser ut. Ett ansikte som påverkats av ett långt liv, han är inne på sitt 83:e nu. Personligen tycker jag om sådana här "äkta" porträtt och är inte så förtjust i utslätade, opersonliga avbildningar av människor. Får jag i uppdrag att ta ett sådant porträtt gör jag det naturligtvis men får jag välja själv då blir det Everts fason.
Digitala bilder måste skärpas vid publicering på webb eller i tryck annars ser de förfärliga ut. Sedan kan man naturligtvis diskutera hur mycket och på vilket sätt. Det finns många olika sätt att göra det på och man blir nog aldrig fullärd.
Nu ska jag ta lite frukost och sedan bär det av till Skansen.

Trevlig midsommar

Svara