Gesällen/Inre hamnen i Gävle

"Förr brukade jag fantisera om hur mysigt det skulle vara att ha en tänkar- och skrivarlya i hytten till någon av kranarna på Hucken. Där skulle jag sitta och filosofera med utsikt över gasklockorna och hamninloppet, med Karskär dramatiskt bolmande i fonden. Hamnen och industrier har fått Gävle att blomstra och miljöerna har sin särskilda skönhet och dragningskraft. Nu är de gamla kranarna overksamma sedan länge. Den inre hamnen blev för grund och verksamheten flyttades till Fredrikskans. Kranarna där ute och containerhamnen är bland det snyggaste man kan se i Gävle, helst från sjösidan. Jag äger ingen båt, så det är mest bara när jag tar Limöbåten om somrarna jag får se Gävle från sin kanske allra bästa sida.

De två kranarna i inre hamnen har stått där sedan 1936 och lär vara de enda kvarvarande kranarna i sitt slag i landet, tillverkade av ASEA. De ersatte den ångkran som i folkmun kallades Trötte Teodor och som elektrifierades 1919. I dag är det två högst bedagade skönheter som möter alla som angör Gävle med båt. I de Facebook-grupper som samlar Gävleentusiaster går meningarna isär om vad som bör göras. En del skäms över förfallet och tycker att kranarna borde rivas, ju förr dess bättre. Andra tycker att de utgör en viktig länk till Gävles historia och vill att de bevaras." (Camilla Dal, Gefle Dagblad 2015-07-17)

Den ena av de två gasklockorna

När man går här i inre hamnen märker man att att den bär spår av tidigare verksamhet. Det gäller den del av området på Alderholmen som ligger längst ut mot havet. De inre delarna är bebyggda och bostäderna breder ut sig allt längre ut mot havet. Gävle Strand kallas också området, mest i samband med marknadsföring och försäljning av bostäder.

Använde här min nyinköpta Nikon F80 med normaloptik. Hade dessförinnan köpt två Nikon F100 som bägge skickades tillbaka p g a diverse felaktigheter. F80 är kanske inte lika avancerad och gediget byggd men fungerar hur bra som helst, och till ett betydligt lägre pris. Kan rekommenderas. Filmen jag använde här var Ilford HP5+, exponerad efter 400 ISO och framkallad i XTOL. 

Fortsätter nog att fotografera analogt nästa år också. Prisutvecklingen på film får fälla avgörandet. Vissa svartvita filmer närmar sig hundralappen i pris och de går bort.  Tjeckiska Fomapan kostar runt 50 kr om du köper 10-pack. Pensionens storlek följer tyvärr inte prisutvecklingen på film så där får man rätta mun efter matsäcken.

Ser fram emot ljusare tider.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/På bryggan

Vi är i Kävsta några mil från Sundsvall. Vår son Fredrik har sommarlov och ska följa med mormor och morfar upp till Lycksele. Själv ska vi åka tillbaka till Knivsta och arbeta några veckor till innan vi får semester. Vi brukade mötas här i Kävsta där vi hyrde var sin stuga på campingen för en natt. På så vis kunde vi köra "halva vägen var."

Fredrik och morfar kollar läget ute på bryggan. Indalsälven flyter här lugnt förbi. Det är kav lugnt, dimmigt och på avstånd kan man höra några som paddlar mot oss i en hyrd kanot. Man kan hyra kanoter här vid campingen. Senare äter vi middag i baren som finns här.

En bild fotograferad med en enkel och billig utrustning. Pentax Spotmatic, och en Super-Takumar 3.5/35. Ställ in skärpa, exponering och sedan ta bilden. Just i den ordningen, för med den här kameran kan man inte mäta ljuset med full bländaröppning. Det kom senare med Spotmatic F. 

Nu är allt förstås annorlunda. Men jag fortsätter ändå att ta bilder som man gjorde förr. Fast nu har jag också kameror med AF, som gör det lite lättare. Men det går också bra att fokusera själv med manuella kameror. Så länge det är bra ljus. I dåligt ljus är digitalkameran överlägsen. Annars trivs jag bäst med att använda film. Gillar den analoga processen, hantverket, helt enkelt. Eller halvanaloga kanske man ska kalla det för jag har inget mörkrum utan skannar negativen.

Skannar med hög upplösning och ett småbildsnegativ går utmärkt att printa i A3-format. Använder filmskanner till småbild.

Ser fram emot ljusare tider.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Svärfar ville se Fjällgatan och Stigbergsgatan

Svärfar och svärmor hade kört ned till Knivsta från Lycksele och nu ville de göra Stockholm. Det var Fjällgatan som lockade, men även Stigbergsgatan fanns på önskelistan. 

Satt en dag och bläddrade i några gamla negativpärmar och upptäckte en film som jag inte skannat. En Plus-X, salig i åminnelse, framkallad i något som hette U 19.

Året var 1978.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Gåvan. Ett sommarminne

Det var vid midsommartid. Vi tillbringade några dagar i stugan i Hälsingland. Amerikanarna var också där, som alltid vid den här tiden på året. Barnen for omkring på upptäcksfärd överallt. Bland stenarna bakom stugan, i växthuset, i trädkojan, i köksträdgården – ja, nästan överallt for de omkring. De kom och visade oss vad de funnit. En fjärilslarv, en död fladdermus (som drunknat i vattentunnan), skalbaggar och blommor vi inte kunde namnen på. Sedan blev det jordgubbar med vispgrädde. Kaffe därtill till de vuxna och saft till barnen.

Vi spanade efter fåglar men såg inte några, förutom några skator. Inte en enda av fågelholkarna hade några inneboende. Det var kusligt tyst. Fågelkvitter hör sommaren till, men sommaren 2019 fick vi vara utan. Mycket märkligt. Naturligtvis spekulerade vi i vad det kunde bero på. Kall vår och försommar med för lite insekter till följd? Matbrist alltså? Skogsavverkning? Mycket skog hade fällts runt omkring stugan. Vi kom inte fram till något entydigt svar men tyckte alla att det var obehagligt med denna tystnad.

Efter jordgubbarna och grädden for barnen i väg igen. En stund senare kom E. och sa att hon hade en gåva till mig. Hon sträckte fram sin lilla hand och där låg två röda, fullmogna smultron. Vi tog ett var sitt och njöt tillsammans av de läckra bären. Sedan tog hon mig i hand och sa:

- Nu ska vi plocka blåbär, jag vet ett bra ställe.

Hon drog i väg med mig till blåbärsbuskarna. De är inte så långt bort. Högst 50 meter från stugan. I en slänt, alldeles intill grusvägen, var det fullt med blåbär. Vi fyllde våra kupade händer med solvarma bär som vi sedan skrattande mumsade i oss. Med avslöjande blå fingrar och läppar återvände vi sedan till de andra. Då kände vi alla den svala sjöbrisen. Vi satte på oss tjocktröjorna. För ute måste man vara när det är midsommar.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Droppen urholkar stenen

Vilken fantastisk tjej hon är Greta Thunberg. Hon håller ett mycket bra tal vid miljökonferensen i Madrid. Delegaterna applåderar entusiastiskt. Inget snack om saken – hon är en av de mest inflytelserika personerna i världen just nu. Time magazine har som ett bevis på detta precis utnämnt henne till "PERSON of the YEAR". I sitt tal understryker hon att det är trycket från folket som till slut kommer att leda till nödvändiga förändringar i den förda klimatpolitiken. Inget nytt under solen. Det finns många exempel på vad ett enat folk kan åstadkomma. Gruvstrejken i malmfälten 1969, Berlinmurens fall, och DDR:s kollaps, 1989 bara för att nämna några. Det finns i dag tekniska lösningar för att minska utsläppen av koldioxid i atmosfären. Men då måste våra politiker ta beslut i den riktningen. Inte i morgon utan i dag. 

Tyvärr ser vi väldigt få tecken på att så sker. Det är därför påtryckare som Greta Thunberg, Johan Rockström m fl är så betydelsefulla. De väcker opinion och argumenterar med stöd av vetenskapens landvinningar. Men trots att knappt någonting händer så är snöbollen i rullning och inget kan stoppa den. Politiker med grandios självbild, som Bolsonaro, Trump, Putin, m fl är snart ute ur leken. Världen behöver nya, insiktsfulla ledare som ser allvaret och som också ser att det är nödvändigt med en snar kursändring.

Så håll ut Greta, Johan och alla ni andra som driver på! Droppen urholkar till slut stenen.

Bilden från Sergels torg är från november 2010. Juldekorationerna är på plats och det är ännu snöfritt. Kommer inte ihåg när det blev vinter på riktigt 2010/2011 med snö som låg kvar. Bilder är här till stor hjälp för att vi ska minnas hur det var för 9-10 år sedan, kanske också förra året. Vi glömmer fort.

Hoppas vi får en fin vinter med lagom mycket snö och inte för kallt. I Gävletrakten kan det annars komma mycket snö. Vid rätt förutsättningar kan s k snökanoner bildas ute till havs som driver in massor av snö. Så skedde den 5 december 1998 då en mycket kraftig snöstorm slog till mot Gävle och lamslog staden under flera dagar.

Det är mörkt nu, men det vänder snart.

På återseende

Torbjörn