Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Gesällen/ Kan man förmedla känslan man hade när bilden togs till andra?

Intet är nytt under solen. Det är lika bra att konstatera det från början. Vi vill gärna tro att vi är originella, det är bara jag som tar sådana här bilder (andra snor mina bildidéer). Vi tror också att vi kan förmedla de känslor vi hade när bilden togs till andra människor. Det ska man nog inte räkna med. Betraktaren ser ju bara bilden. Denne hör inte bullret från tågen, fågelkvittret, forsen som brusar, örnens vingar som susar, björnen som bökar och sliter i åteln, eller kaffet som puttrar i sin panna över lägerelden.

För det mesta kopierar vi det andra har fotograferat före oss. Ibland finns det någonstans en driven fotograf som är först med en viss bildidé. Eller så råkar väldigt många komma på ungefär samma idé samtidigt och ingen av dem kan sägas vara upphovsman. Andra före oss har spårat och vi övriga följer efter. 

Nu handlar det här inte om Jante utan hur svårt det är att förmedla något mer än "enbart bilden".  I dag är det så fruktansvärt mycket bilder i svang så det ska mycket till innan någon reagerar på just din bild. Ett sätt att få människor att reagera är att hårdredigera sina bilder så att de skiljer sig från mängden. Det är ju inget nytt utan har funnits länge. Med tiden har människor vant sig och en ny norm har skapats. 

Nu kan man ju undra vad det är för fel på verklighetstrogna bilder? Att trovärdigt registrera hur verkligheten ser ut. Det är nog bara en grupp gamla uvar som resonerar på det sättet. Jag protesterade mot att en fruktansvärt manipulerad bild blivit belönad i en grupp på Facebook. Den såg vidrig ut. Blev naturligtvis hotad med att bli utkastad om jag inte knep käft. Jag har sett bilder i andra grupper som manipulerats på samma sätt. Det ser ut som om det kryper massor av maskar i bilden och jag kan inte begripa att någon gillar skräpet. Men eftersom folk tycks gilla det så får man väl förmoda att bilderna förmedlar något mer än enbart bilden. Obehag kanske.

På två av bilderna har jag roat mig med att placera människor nära bildkanten. Det är ju inte på något vis originellt, men strider mot gamla kompositionsregler. 

Som jag nämnt tidigare så gillar jag inte den beigea färgen. Den är menlös och är t o m omöjlig att konvertera till svartvitt. Ska vi verkligen ha det så?

På återseende

Torbjörn

Inlagt 2016-03-15 22:20 | Läst 2317 ggr. | Permalink

"Tack Bengt, Lars Olov, Lena, Peter och signaturen Fyndboa. Jag är sorgsen och bedrövad efter en mycket god väns bortgång och det känns som om orden tagit slut."


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Intressant o bra, jag lägger ju då o då in bilder som jag ibland kallar "meningslösa bilder" brukar gilla dom åtminstone
lite själv, jag hänger inte alls med på alla utställningar o kändisfotografer o trender, en jäkla hysteri, LO
2016-03-16 07:40   Fyndboa
Vad är det för fel på dokumentära bilder. Det är dom som är värkliga. Jag tar bara sådana. Övriga är bara (fine art) som är mer eller mindre bra.
Att förmedla känslan, är en omöjlighet! Brukar försöka vidga diskussionen genom att börja diskutera "Hur det är att vara en fladdermus" :) Så länge vi inte delar samma hjärna, så är det omöjligt att förmedla den urspungliga känslan jag hade när jag tog min bild!

Vi har alla olika program i oss, beroende på uppväxt och miljö! Man kan räkna upp hur många faktorer som helst som präglar en människa och hennes inlevelseförmåga!
Mao, vi är alla olika, och bedömer saker olika!
Så lycka till i bildskapandet! ;) :)
/B
Om man inom sin fotografi i första hand tänker hur andra skall ta emot den, då är man illa ute tror jag. jag fotograferar för min egen skull och resultatet visas inte på nätet, utan bara för en trängre krets - ibland.
Det finns ju vissa vederlagda knep att frammana en viss känsla i ett fotografi...men det är ju sällan man tänker på sådant när man knäpper...
Jag tror ju förstås att hur man uppfattar en bild beror mycket på vad man själv har för erfarenheter och minnen, intresse och kanske lite beroende på hur van man är att titta på bilder.
Något som är mycket intressant tycker jag är det där med "punctum". Vad är det i bilden som tar tag i oss, som frammanar känslor och tyckande för bilden?
Tack Bengt, Lars Olov, Lena, Peter och signaturen Fyndboa. Jag är sorgsen och bedrövad efter en mycket god väns bortgång och det känns som om orden tagit slut.