Gesällen/Några reflektioner vid frukostbordet

Jag läppjar på en kopp med grönt te efter att ha ätit frukost. Det är nybryggt och hett. Eftersom jag är ensam sörplar jag. Ägg (3 min), kaviar, havregrynsgröt med blåbär och mjölk, en assiett med uppskuren tomat och en näve bladspenat, vilket jag ringlar lite olivolja över, grovt rågbröd med en skiva ost. Ja, så ser mina frukostar ut. Jag varierar ibland och byter ut gröten mot yoghurt, och teet mot kaffe.

Såg ett program på TV i går hur man ska äta, och i övrigt leva, för att få ett långt liv. Veganer tycks få ett långt liv, speciellt de som också dansar. Jag är inte vegan, och jag dansar inte. När jag var yngre dansade jag flitigt. Kanske har jag nytta av det nu? 

Långt liv förresten. Jag trodde inte jag skulle bli 30 ens. Nu är jag 67 fyllda och jag kan nästan inte fatta hur det har gått till. När jag var 15 drabbades jag av kronisk njurinflammation som sakta men säkert förstörde mina njurar. Läkarna försökte efter några år stoppa förloppet med chockdoser av kortison. Det hjälpte inte, förmodligen sattes det in för sent. Tio år senare var njurarna i det närmaste förstörda och jag fick börja med proteinreducerad kost. Efter ytterligare några år blev det dialys i drygt fyra år. Jag såg flera av mina olycksbröder försvinna, och jag var själv inställd på att livet höll på att ta slut. 

En kväll i februari 1984 var min hustru och jag på restaurang. Jag åt bär till dessert och fick av misstag i mig några som smakade illa. När vi kom hem blev jag dålig i magen. Jag hade precis somnat när telefonen ringde. En läkare från njurmedicin ringde och meddelade att de hade en njure till mig och bad mig komma omedelbart. Jag berättade att jag var magsjuk. Läkaren frågade om jag hade maginfluensa eller om jag ätit något dåligt. När jag svarade att jag ätit något dåligt svarade han; "då är det bara att komma in."

Väl inne på Akademiska sjukhuset blev väntan ganska lång. Så fick jag då till slut lugnande och man drog iväg med sängen. Då kommer en man springande mot sängen. "Ursäkta att jag är sen, men jag fick punktering på cykeln", flåsade han. Det var kirurgen som skulle operera mig. Ingen vidare start på det här äventyret tänkte jag innan jag försvann in i dimmorna.

Femton år fick jag behålla njuren. Sedan var det dags för dialys igen. Denna gång i hemmet. Efter ett år ca fick jag en njure från min bror som fortfarande fungerar. Jag är både tacksam och djupt imponerad av min brors agerande. 

Som de flesta har jag studerat, bildat familj, jobbat, byggt hus och allt det där. Familjen har betytt oerhört mycket för mig. Ensam hade jag inte klarat av det. Nu är jag ensam. Min Eva fick bara leva i 46 år. 

Försiktighetsprincip har i många år varit min ledstjärna. Röker inte, dricker sällan alkohol, motionerar, äter sunt, klättrar inte i berg, dyker inte i okända vatten, undviker folksamlingar i influensatider. Det sista levde jag inte upp till när jag besökte fotomässan i november. Några dagar senare låg jag sjuk i just influensa. Nu hade jag inte haft influensa på säkert 25 år så det var kanske dags.

Ja, livet tuffar på. Testar en ny kamera som jag trivs väldigt bra med. Vilken ska jag välja? Vilken ska jag sälja? Valberedningen i fotoklubben vill ha mig som ordförande, nu när Lars efter väldigt många år slutar vid årsmötet i februari. Vi får se vad församlingen säger. Och, som sagt, livet tuffar på.

"Fröken får jag lov, ska vi dansa ett tag..."

På återseende

Torbjörn

2017-01-17 16:19   Vibybo

Grattis Torbjörn Olsson, då är det 2 lyckliga figurer här på fotosidan! Själv har jag ungefär samma historia bakom mig, men ändå ganska annorlunda.

Besvara

Svar från pic-tor 2017-01-17 16:21

Tack Stefan, och grattis till dig också. Vi blir fler och fler.

Svara

2017-01-17 16:26   alf109

Fint att du delar med dig av din historia. Du har varit igenom en hel del, det är sådant som gör oss till dem vi är. En ny kamera då och då piffar upp i tillvaron. :)
/Affe

Besvara

Svar från pic-tor 2017-01-17 16:45

Ja, det har varit en skumpig resa. Visst är det kul att hålla i en ny kamera då och då.

Svara

2017-01-17 18:17   Sten Björklund

Du har gått igenom många svårigheter i livet. Det är bra att du delar med dig, plötsligt blev mina problem betydligt mindre. En fin svartvit bild du delger oss.
Sten

Besvara

Svar från pic-tor 2017-01-17 18:24

Tack Sten. Vad vet vi om varandra egentligen? Alla kämpar vi med våra krämpor. Jag ältar inte det som varit, men ibland poppar det upp till ytan. Bilden visar Eva , som senare blev min hustru.

Svara

2017-01-17 19:33   GunnarW

En fin berättelse är det som du delar med dig av. Du har haft din beskärda del av motgångar och det som folk brukar säga "livet är inte rättvist" om. Du verkar ta hand om dig väl och trivas med tillvaron sån den är och sån du format din del av den. Ha det fortsatt gott!
En kärleksfull bild.

Besvara

2017-01-17 20:39   Lena Eriksson

Hej Torbjörn!
Fint att läsa din berättelse. Härligt att du kunde få din brors njure, du fick minsann en tredje chans...
Min dotter har det lite struligt fn med mycket vätska i kroppen och täta undersökningar, men inget fel hittas på varken den transplanterade njuren eller hjärtat. Men det är lite oroligt...
Må så bra!!!...din frukost gör mig avundsjuk förresten. Min består av 3 dl kaffe...

Besvara