Gesällen/ Jag berömde hennes köttfärsbiffar.

Jag hade några ärenden på stan. Min mobil har varit svår att ladda ett tag så den måste fixas. En invandrarkille har öppnat en liten verkstad för mobiler. Stor som en kiosk ungefär. Man går in, tar några steg och så är man framme vid disken. Jag förklarade vad problemet var:

– Det blir 200 kr eller 400 kr, sade killen.

– Får man välja, frågade jag?

– Nej, inte alls, skrattade killen. Det blir 200 kr om den bara behöver göras ren. Blir jag tvungen att byta kontakt kostar det 400 kr. 

– Det blir förmodligen 400 kr för jag rensar kontakten regelbundet, svarade jag.

– Jag gissar på 200 kr, sade killen. Kom igen om en timme.

Jag gick tvärsöver torget till frisersalongen där jag brukar klippa mig. Mest på chans. Mellandagarna brukar det vara svårt att få klipptider. Jag hade tur och fick tid om en timme. 

Då passade jag på att äta lunch. Köttfärsbiffar med gräddsås. Det var de godaste biffar jag ätit sedan barndomen. (Då var det förstås mors det gällde.) Precis när jag hade ätit färdigt kom en från personalen och tog min bricka:

– Smakade det bra, undrade kvinnan?

– Det var de godaste biffar jag ätit någon gång, svarade jag. Har du använt blandfärs?

– Nej, det kan vi inte använda eftersom det är många muslimer som äter här, svarade kvinnan. Vi använder endast nötfärs. Vad roligt att du tyckte om dem. Nu blev jag väldigt glad för det är jag som lagat till dem.

– Mina blir nästan alltid lite torra, fortsatte jag. Vad har du blandat i färsen?

Hon berättade detaljerat om vilka ingredienser som ingick i köttfärssmeten, och hur hon hade tillagat biffarna. Med ett stort leende över läpparna bar hon bort min bricka och jag reste mig från bordet. Tänk vad litet det behövs för att göra någon glad tänkte jag medan jag gick ut från restaurangen och ned för trappan. 

Ute på torget stötte jag ihop med en bekant och vi fick en pratstund innan det var dags att hämta telefonen. 

– Nå, vad kostar det, frågade jag?

– Det blir 200 kr, precis som jag trodde, svarade killen. Man måste ta isär telefonen för att få bort all smuts. 

– Finns det ingen propp att sätta i hålet till kontakten, undrade jag? Så det inte kommer in smuts.

– Jo, det gör det, men jag säljer inte såna, svarade killen.

Nej, det skulle förmodligen vara dåligt för hans affärer, tänkte jag för mig själv när jag promenerade över torget till frisören.

Det blev ingen promenad hem i blåsten utan jag hoppade på bussen i ställen. Men proppen glömde jag bort att köpa. 

På återseende

Torbjörn

2016-12-31 11:02   Khalad

Trevlig historia som förgyller den cementgrå nyårsaftonmorgonen (det blev ett långt och konstigt ord, består av fyra ordstammar och dessutom afton och morgon i samma ord, borde ta ut varandra, men du förstår?). Beskrivningen av dom där biffarna får det att vattnas i munnen på mig. Och jag förstår att hon blev glad försitt beröm! Trevlig nyårskväll och ett Gott Nytt År!/ Björn T

Besvara

Svar från pic-tor 2016-12-31 14:09

Tack Björn och Gott Nytt År. Gråväder här också. Jag överdriver inte, biffarna var delikata. Saftiga och med mycket smak. Trevligt att se att kvinnan blev så glad.

Svara

2016-12-31 13:52   Erik Madsen

Hej Torbjörn.
Jeg synes det var en god og positiv historie.
Godt Nytår til dig fra Erik i Roskilde/DK.
PS: Perfekt svar også!

Besvara

Svar från pic-tor 2016-12-31 14:06

Tack Erik och Gott Nytt År. Signaturen "Bert" är alltid så fruktansvärt negativ och verkar tro det värsta om allt och alla. Hela mitt inlägg är skrivet i en positiv anda, och jag kan inte förstå hur man kan få ut så mycket negativt ur det.

Svara

2016-12-31 14:29   Sten Björklund

En trevlig berättelse från din dag Torbjörn. Det får mig att minnas ett tillfälle när jag och min fru besökte en restaurang i Västerås. En familj med barn kom in. En av grabbarna hade svårt att bestämma sig för vad han ville ha. Den unga servitrisen satte sig då bredvid grabben och utan stress förklarade vad det fanns för mat och vad den bestod av. När vi ätit färdigt var vi tvungen att säga hur positivt vi upplevde hennes sätt att bemöta kunderna, även ett barn.
Sten

Besvara

Svar från pic-tor 2016-12-31 14:35

Tack Sten. Vad fint att ni berättade det för henne. Jag kan tänka mig att hon blev glad, liksom ni. Vi borde nog lite till mans bjuda till lite oftare. Det behövs så lite, men gör sådan stor skillnad.

Svara

2017-01-01 20:17   GunnarW

Du fick, och bidrog själv i högsta grad till att det blev, en fin ärenderunda på stan.
God fortsättning på nya året!

Besvara

Svar från pic-tor 2017-01-01 20:23

Tack Gunnar. Av god mat blir man på gott humör.

Svara