Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Gesällen/Inget särskilt, men lite om den kommande solförmörkelsen kanske det blir

Jag har väl egentligen inget särskilt att berätta, men jag låter fingrarna löpa över tangentbordet så får vi se vad det blir. Det är ju solförmörkelse på gång nu på fredag, och då bör man skaffa sig solformørkelsesbriller för att inte bränna sönder näthinnan när man kikar mot solskivan. Om det kan man läsa på YR:s hemsida. Man ska också montera på ett solfilter på objektivet om man vill ta bilder på solen och månen.

Här kan du läsa om när solförmörkelsen inträffar i din stad. Här i Gävle börjar månen att skymma solen kl. 09:53, når sitt maximum kl. 11:01 och kl. 12:09 är det hela över. Fåglar brukar bli tysta när sådant här inträffar, förmodligen för att de inte är helt säkra på om lyset kommer tillbaka. Själv ska jag också försöka hålla klaffen under den här stunden. Det händer ju inte särskilt ofta, solförmörkelse alltså, och då tycker jag att man kan var lite högtidlig. Kanske blir det kostym, skjorta och slips också, för det är inte ofta jag tar på mig sådan utstyrsel nuförtiden. Så får det bli. Knäpp tyst, kostym, skjorta och slips.

Jag måste också i god tid införskaffa ett par solformørkelsesbriller så att jag kan se vad himlakropparna har för sig. Solfilter till kameran, vad kan det vara för något? Gråfilter? Nej, det måste vara ngt som liknar glaset i svetsglasögon. Brorsan kanske vet, han har varit svetsare.

Nu är ju solen en förutsättning för min och andras hobby, och många fotograferar enbart när solen skiner och det är blå himmel. Sådana bilder får hundratals gilla på Facebook, liksom bilder på sol upp och sol ned. Jag har ibland undrat vad det är med dessa bilder som triggar igång så många människor. Förmodligen beror det på vår avsaknad av sol och värme under den långa vintern. Men sådant skarpt ljus är inte alltid så lätt att hantera.

Nu kan man ju inte sitta inne och vänta på det ideala ljuset jämt och ständigt, för då blir det inte många bilder tagna.  Jag går ut ändå och försöker hitta något att fotografera. Fasadförmörkelse är ett bra tips. Då behövs varken solformørkelsesbriller eller solfilter.

På återseende

Torbjörn

Inlagt 2015-03-18 00:41 | Läst 3585 ggr. | Permalink

"Jag kommer ihåg en solförmörkelse, när jag var liten. Pappa sotade glas, som vi fick titta igenom. Man kanske skulle kunna fota genom sotat glas. Vad tror du? Marianne"


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Ha ha, gillar Din humor...knäpp tyst, kostym, skjorta och slips...hur ska du fixa det, och du som är såå charmig när du pratar, och strosar runt i kofta och bekväma joggingbrallor ;)

Uppfinningsrik till tusen är du också...fasadförmörkelse, himla bra tips alltså.

Nattinatti, sussa gott vännen min :)
Svar från pic-tor 2015-03-23 13:50
Stod, enkelt klädd i mitt kök och kisade upp mot den molnomhöljda solen. Tog också några bilder. En stund sedan var allt som vanligt igen. Fåglarna sträckte på sina ben och fortsatte sitt nyss avbrutna kvittrande. Fasadförmörkelsen upphörde först till kvällen :).
För övrigt är solen väldigt aktiv just nu och det borde gå att se även i Gävle. Det var vackert norrsken i Knivsta i går kväll och det var det länge sedan jag såg. Solförmörkelsen har jag inte tid att fotografera, tyvärr.
Hälsningar Lena
Svar från pic-tor 2015-03-23 13:54
Norrskenet missade jag, men jag såg ett mäktigt sådant i Lycksele för ett antal år sedan. Vi upplevde att det ibland tog sig ned till oss där vi stod förundrade och betraktade. En märklig upplevelse som verkligen tog tag i oss. Solförmörkelsen blev inte så framträdande här i Gävle och mina bilder blev det inte heller.
Sotat glas har jag ett svagt minne av att min far gjorde vid solförmörkelsen i början av 50-talet . Sedan promenerade vi ner till Slussen där vyn var öppen och tittade på solen.
Svar från pic-tor 2015-03-23 13:56
Sotat glas och överexponerade negativ var de redskap vi använde oss av minns jag. Vi barn var rejält itutade i att inte titta in i solen, och vi lydde.
Jag kommer ihåg en solförmörkelse, när jag var liten.
Pappa sotade glas, som vi fick titta igenom.
Man kanske skulle kunna fota genom sotat glas.
Vad tror du?
Marianne
Svar från pic-tor 2015-03-23 13:58
Vi har nog liknande minnen de flesta i vår ålder. Lite kusligt minns jag att det var. Tänk om solen inte kommer tillbaka. De vuxna var ju alltid så tvärsäkra.