Gesällen/I gamla fotspår
Det är bråttom och som barn är det inte alltid så lätt att följa med en vuxen i svängarna. Då kanske det går lättare om man går i gamla fotspår efter en vuxen. Sett från min balkong.
Man ser mycket från en balkong på tredje våningen. I närheten ligger en förskola och det är ofta gångtrafik här. Men inga bilar. När jag flyttade hit för drygt åtta år sedan tyckte jag att det var lite jobbigt att bo så högt upp. Tidigare har jag bott i villa och radhus och har haft markkontakt och lätt kommit i kontakt med människor omkring mig. Nu var situationen en helt annan. Med tiden har jag vant mig och det finns andra fördelar med att bo högre upp. Utsikten är förstås en helt annan. Man ser vad som händer i flera riktningar. Dessutom känns det säkrare att bo några trappor upp. I fastigheten jag bor i finns på bv enbart en gästlägenhet.
Att gå i gamla fotspår kan också kännas tryggt. Någon har gått här förut, då gick det bra och det gör det säkert den här gången med. Beprövat liksom. Det kanske inte är så spännande att hela tiden gå i gamla fotspår. Varför inte prova något nytt?
Det tar emot att bryta mot gamla vanor – även när det gäller fotografering. Man tenderar att bli bekvämare när man blir äldre och det är lättare, och möter minst motstånd, att fortsätta göra som man alltid har gjort. Så kände även jag när jag 2005 började fotografera digitalt. Det var så mycket nytt och annorlunda. Mycket att lära sig, både vad gäller kamera och dator. Men man har med tiden lärt sig, och det slutar aldrig. Fullärd blir man aldrig. Roligt har det varit hela tiden. Fototekniken i dag är fantastisk. Även om man bara behärskar en liten del så blir resultaten oftast mycket bra.
Fast ibland känns det också roligt att hoppa tillbaka i gamla fotspår. Jag fotograferar ofta analogt parallellt. För att det ofta också blir väldigt bra, men också för att hela processen är mer hantverkslik. Det gillar jag.
Så jag fortsätter att gå i nytrampade fotspår men tvekar inte att kliva åt sidan och går i gamla fotspår. Båda leder framåt.
På återseende
Torbjörn
Din bild och rubrik sitter som en smäck.
/Torbjörn
HaD/Gunte..
De gamlas fotspår kan vara lockande att följa, men för ett litet barn kan det vara alltför krävande.Jag tror inte att du hade något emot att bli buren av din far. Måste ha känts tryggt.
/Torbjörn