Gesällen/Han låg på kökssoffan.

"Han låg på kökssoffan. I köket rådde halvdunkel och endast ett par fotogenlyktor lyste upp rummet. Kring mannen i kökssoffan stod hustrun och en av sönerna. Den andra sonen var någon annanstans. Vårt ärende var att sälja jultidningar. Vi gick i sexan och behövde pengar till en skolresa. Tillsammans med magistern bestämdes vilket område paren skulle sälja jultidningar i. Vi fick inte göra det ensamma, utan minst två och två skulle vi vara. Jag hade S. med mig och vi cyklade till den här gamla delen av kommunen.

Som sagt var, mannen som ägde gården låg på kökssoffan. Vi visade upp katalogen och han muttrade något för mig ohörbart. De andra i det dunkla rummet stod stilla och var tysta. S. kände de här människorna och förde vår talan. Själv stod jag nära ytterdörren och var beredd att springa ut om mannen reste på sig. Stämningen var så kuslig i det där mörka rummet och jag ville därifrån fortare än kvickt."

Efteråt har jag fått veta att ingen el fanns indragen i huset. Hur det var med rinnande vatten minns jag inte. Mannen i huset tyckte att det var onödig lyx.

Sönerna var båda duktiga fotbollsspelare. Den äldre var tydligt störd och blev med åren allt sjukare. Han vågade inte längre komma in till fotbollsplanen och titta på fotboll, utan stod med sin cykel på stora vägen utanför idrottsplatsen. Faderns hårda och märkliga regemente hade säkert bidragit till den äldste sonens störning.

Detta står jag och tänker på när jag i dag passerar gården på hemväg från mina barndomstrakter. Allt är förfallet och jag förvånas över att det ser ut som det gör. Någon måste ju äga stället och det är märkligt att inte kommunen beslutar om lämpliga åtgärder. Runt omkring finns många välskötta gårdar och hus.

Den förfallna gården är ett utmärkt fotomotiv, men samtidigt ett tragiskt resultat av en människas märkliga idéer. Gården gick i längden inte att sköta och de förbjöds att ha djur.

Jag satte mig i bilen och tittade en sista gång på huset och ladugården. Med en obehaglig rysning i kroppen lade jag i ettan och rullade hemåt.

På återseende

Torbjörn

2017-01-04 09:57   GunnarW

Lätt att känna med dig från jultidningshistorien och stämningen som rådde då och säkert var vardag där. Bilderna illustrerar din historia väl.

Besvara

Svar från pic-tor 2017-01-04 19:27

Tack Gunnar. Nu kanske man inte fullt ut ska lita på så gamla minnen, men ungefär så här var det nog.

Svara

2017-01-04 11:55   Sten Björklund

Fina svartvita bilder och intressant berättelse om livet för inte så länge sedan.
Sten

Besvara

Svar från pic-tor 2017-01-04 19:28

Tack Sten. Det här utspelade sig 1961-62 så det är ganska länge sedan.

Svara

2017-01-04 13:53   Anna stina

Dina rader stämmer precis det var lite speciellt med det huset.

Besvara

Svar från pic-tor 2017-01-04 19:29

Tack Anna-Stina. Ja, lite speciellt var det alltid.

Svara

2017-01-04 18:36   Lena Eriksson

Tack för att du bjuder på fin berättelse och fina bilder därtill!

Besvara

Svar från pic-tor 2017-01-04 19:30

Tack så mycket Lena. Det är märkligt vilka minnesbilder ett gammalt hus kan framkalla.

Svara

2017-01-05 01:29   Annelie Worgard

Kuslig och oerhört bra berättad. Det var som jag stod bredvid dig. Ensamheten och våndan känns ända hit. Hoppas grabbarna har det bättre nu.

Besvara

Svar från pic-tor 2017-01-05 09:20

Tack så mycket Annelie. Den äldste sonen är död sedan en tid tillbaka och hans öde har berört mig väldigt mycket. Den yngre, har jag spelat fotboll med, lever och är precis som du och jag.

Svara

2017-01-05 14:29   Margareta Cortés

Minnen som berör och livsöden som också berör.

Besvara

Svar från pic-tor 2017-01-05 22:41

Ja, så är det Margareta. Plötsligt när jag närmade mig gården kom det här minnet tillbaka. jag blev tvungen att stanna och ta några bilder.

Svara