Gesällen/Enkel biljett
De kom inte frivilligt, men lovades arbete. Det verkade ju trots allt lovande. Järnvägen tog slut här. Trafiken var enkelriktad. Ingen reste härifrån. Det berodde inte på att man trivdes här. Tvärtom, här trivdes inte en enda av de resande. Röken låg tät när de klev av tåget. Den luktade inte som rök från ved eller koks. Det var något helt annat. Något som de inte känt tidigare. Kanske eldade de med något nytt bränsle i fabrikerna? Men varför alla taggtrådsstängsel? De var de inte vana vid. Inte heller alla vakttorn. Och skriken? Vilka var det som skrek hela tiden?
När de närmade sig den långsträckta byggnaden saktade de in på stegen. Vart tog barnen vägen? Och de gamla? Och mannen med kryckor? Nej, det är något som inte stämmer här. Jag vill åka hem....
På återseende
Torbjörn
Mange venlige hilsener fra Erik/DK.
Embryon och potential finns i oss alla och som gradvis frisläpps i gruppmentalitet och masspsykos. Tror därför mer på att ge akt på sig själv och sitt eget samvete än att predika för världen "hur det borde vara"
Vacker och tänkvärd bild!/ Björn T