Gesällen/ "Efter tvåhundra meter", svarade Lundbäck

Efter det att Sven-Åke Lundbäck vunnit 15 km i Sapporo OS frågade en reporter honom, direkt efter målgången, när han blev trött. "Efter tvåhundra meter", svarade Lundbäck. Jag kom att tänka på det när jag i dag såg Therese Johaugs framfart på 30 km i Falun. Hon var inte ens andfådd när hon kom i mål. Det såg ut som om hon gått en sväng med hunden, eller tagit in posten. Hur är det möjligt? Återhämtningen är ögonblicklig. Det är bland det svettigaste jag sett i skidväg.

Charlotte Kallas upphämtning, till en slutlig tredjeplats, är nästan lika remarkabel den. Hon var uträknad ett tag i Mördarbacken, och dessutom körde hon omkull två gånger. Men likväl hittade hon nya krafter och körde i från sällskapet hon kamperat i hop med några varv och bronsmedaljen tog hon med bravur. Härligt att se.

Själv halvlåg jag under en filt med sårig hals och irriterade luftrör. Skrinlade planerna på att besöka dagens Kameraloppis i Stockholm och gick en kort runda med min lånade Hasselblad i stället. Det lutar nog åt att den byter ägare ganska snart. Ska först kolla 150/4 om det presterar som förväntat...

Ett gammalt inlägg som aldrig blev färdigt och publicerat. Synd att kasta bort det ut i cyberrymden. Någon kan ju fiska upp det och påstå det vara hans/hennes. Så varsågod, mina funderingar för några år sedan kring att en del moderna skidåkare åker skidor fort och långt utan att bli trött. Ställt mot hur det var förr när skidåkare blev trött redan efter 200 meter. Något att fundera på kanske.

Bilden är från folkfesten 1972 i Slottsbacken Uppsala. Jag drog runt där då med min Pentax Spotmatic om halsen.

Om sångaren blev trött efter sitt framträdande minns jag inte.

På återseende

Torbjörn

2018-05-11 22:10   ehrsa

Kul att ha såna här 'skatter' att plocka fram! 1972.. då var jag 16 år.. Känner igen 'stilen' på folk..
Hälsn!

Besvara

Svar från pic-tor 2018-05-13 15:13

Tack Jan. Ja, man har ju samlat på sig en hel del under årens lopp.Inga tatueringar på den tiden.

Svara

2018-05-11 23:47   Khalad

Fin historia och bra bild, gamla bilder är nästan alltid intressanta! Ett blogginlägg som verkligen var värt att spara!/ BjörnT

Besvara

Svar från pic-tor 2018-05-13 15:15

Tack Björn. Det händer att man får en idé och sätter igång att skriva. Skriver man inte färdigt på en gång är det lätt att tappa tråden senare. Här har jag säkert tappat flera trådar.

Svara

2018-05-12 18:38   mombasa

Härlig bild och jag kan identifiera ett par stycken i publiken, dock icke mig själv. Värt att notera är att den första folkfesten av den här sorten hölls i Uppsala, inte på Gärdet i Stockholm som en del historieskrivare vill ha det till.

Besvara

Svar från pic-tor 2018-05-13 15:17

Tack Gunnar. Var du där också? Själv var jag där 1971 och 1972. Var det på Hällbygatan 1973? Jag var i alla fall inte där då. Ja, det har käbblats en del om vilka som var först. Stockholm eller Uppsala? Själv har jag glömt, men jag tror att du har rätt.

Svara

2018-05-12 19:44   Dubbelolle

Kul o intressant läsning, frapperas över hur olika ungdomar såg ut då o nu, jag var tjugo år -72 o känner starkt igen mig, vi hade den stora parkfesten varje sommar i Malmö med en massa proggband, mycket öl o en hel del cannabis, men framförallt en fantastisk gemenskap, hade gärna flyttat klockan....det var bättre förr! Ps, tycker sångaren ser ut som bagaren i Tårtan. Hälsn, LO

Besvara

Svar från pic-tor 2018-05-13 15:20

Tack Lars Olov. Vissa saker var säkert bättre förr. Det mest avgörande var väl att man var yngre och upplevde saker och ting på annat sätt än vad man gör i dag. Är spontansångaren lik Janos eller Frasse?

Svara