Gesällen/ De tankarna plågar mig

Jag står och diskar medan kalopsgrytan puttrar på spisen. Jag äter sällan rött kött men såg en väldigt fin bit högrev när jag senast var till affären. Dessutom var det evigheter sedan jag gjorde kalops. Men nu är det inte matlagning detta inlägg handlar om.

Jag såg för en stund sedan reprisen av Tom Alandhs utmärkta dokumentär om Monica Zetterlund. Vilken mångsidig artist hon var, och vilken underbar röst. Det är först som vuxen jag riktigt har förstått vilken världsartist hon var.  Hon turnerade med den tidens världsartister i USA, som t ex Miles Davis, och de ville ha henne tillbaka. Men Monica valde att i första hand ta hand om sin dotter. Den som vill veta mer om Monica uppmanas att se Alandhs dokumentär "Underbart är kort". Den finns att se på SVT-Play t o m 2 febr. Under många år besvärades hon av en ryggskada och på äldre dar satt hon i rullstol. Hon bodde ensam i en lägenhet i Stockholm. Skräcken för henne var att bli innebränd i lägenheten, utan möjlighet att kunna ta sig ut. Precis så blev hennes slut. Hon innebrändes, förmodligen p g a sängrökning, och kunde inte ta sig ut ur lägenheten i tid. De tankarna plågar mig.

Det är sommar och mycket varmt. Jag är kanske 6 år och är och badar på den av kommunen iordningsställda badplatsen. Där finns en lång brygga rakt ut i sjön. Det är långgrunt och därför lämpligt för barn att bada här. Simskola anordnas varje sommar, men jag har ännu inte lärt mig simma ordentligt. Det är fullt med barn i olika åldrar. De lite äldre springer ut på bryggan och dyker i och min nyfikenhet driver också mig ut på bryggan. Längst ut. Vattnet är svart och man kan inte se botten. Jag går tillbaka en bit och där ligger en flicka på ett badlakan och solar. Hon är 12-13 år och i mina ögon nästan vuxen. Här, där hon ligger, tycks det inte vara så djupt. Jag tar mod till mig och hoppar i, men ångrar mig direkt. Det är djupt och vattnet når mig upp till hakan. Jag försöker gå närmare bryggan, men förmår inte. Det bildas svallvågor efter alla som hoppar i och jag dras obönhörligen ut från bryggan mot djupare vatten. Jag försöker ropa på hjälp men får bara kallsupar och paniken börjar få fäste i mig. Då, precis då, reser flickan på sig och ser min belägenhet. Hon hoppar i och drar upp mig på bryggan. Jag skakar och hostar av nedkylning och chock. Hon leder mig tillbaka till stranden och återvänder till badlakanet först efter att ha försäkrat sig om att jag mår bra. Än i dag kommer de här minnesbilderna över mig. Tänk om inte flickan hade legat där på bryggan och solat? De tankarna plågar mig.

Vi är på semester och bor på en ö inte så långt ifrån Arkösund. Det är samma år som Sverige blir trea i fotbolls-VM i USA. Jag är på väg till den stora, hangarliknande byggnaden, helt i plåt, där det bl a finns en TV uppställd. På vägen dit passerar jag bryggan där båten lägger till. Utanför bryggan är det tvärdjupt, innanför finns ett litet område där botten sluttar tvärt mot bryggan. Den står på pelare så vatten sköljer hela tiden in där. På bryggan håller ett gäng tonåringar till. De stojar och glammar och dyker då och då ned i vattnet. Det ser härligt ut och jag ler åt deras hyss. Jag fortsätter mot hangaren men...vänta. Det var någonting jag såg. Jag vänder mig om och ser den lille pojken i vattnet innanför bryggan. Det är bara huvudet som syns och han dras obönhörligen ut mot djupare vatten. Jag hoppar i med kläderna på och drar upp den vettskrämde pojken. Han gråter, skriker och spottar vatten. En äldre dam, som hyr en stuga alldeles intill, kommer springande. Det visar sig vara den lille pojkens farmor och hon hade för ett ögonblick glömt bort barnbarnet. Hon har gäster och de sitter ute på altanen och dricker kaffe. Nu är hon full av skamkänslor och förebrår sig gråtande. Samtidigt är hon tacksam över min insats och överöser mig med kramar. Tänk om jag inte hade kommit förbi bryggan precis i det ögonblicket. De tankarna plågar mig.

På återseende

Torbjörn

2016-01-03 23:00   Khalad

Det här är blog när den är som bäst. Du skriver väldigt vackert och det du berättar har ett innehåll, både själva berättelsen och den djupare känslan, tankarna som plågar dig. Därtill ett par lika vackra bilder. Tack Torbjörn!/ Björn T
PS Hoppas kalopsen blev bra, kalops och rullader är nog dom bästa kötträtter jag vet/ DS

Besvara

Svar från pic-tor 2016-01-04 14:12

Tack så mycket Björn för din vänliga kommentar. De här tankarna går jag ju inte och bär på hela tiden, men ibland svischar de förbi. Programmet med Monica blev lite plågsamt att se när man visste hur det skulle sluta. Kalopsen blev alldeles utmärkt, och det är ju inte så svårt.

Svara

2016-01-03 23:38   ehrsa

Kan bara dela dina åsikter om Monica Z, vilken fantastisk sångerska! Lyssnar gärna på henne, hur mycket som helst.. Och hennes öde blev ju så som du beskriver det.. Det är mycket sorgligt! Sängrökning har ställt till väldigt mycket tragedier! De andra händelserna du beskriver gick ju bra, så där borde 'man' kunna tänka mer 'positivt'.. Jag har varit med om ett flertal likartade händelser vid/i vatten i mitt tidigare yrke där det både gått bra eller dåligt, men de tillfällen det gått bra är egentligen de jag minns, de övriga har jag svårt att minnas! Så den tiden och de tillfällena känns egentligen bara bra! Håller med Björn, en väldigt bra blogg!
Hälsn!

Besvara

Svar från pic-tor 2016-01-04 14:15

Tack så mycket Jan. Ja, Monicas öde är väldigt sorgligt och ingen människa ska behöva få ett sådant slut. De plågsamma tankarna är sällsynta gäster hos mig, som tur är.

Svara

2016-01-04 10:04   pdahlen

Fin skrivning som visar de små marginalerna, inträffar dagligen olika typer av händelser i det vardagliga livet, kan vara i trafiken, i köket ja överallt. Ibland har man tur ibland inte, har också tänkt tillbaka på liknade sätt och man var väl inte så klok alltid när man var yngre. Men om det nu är tur eller något annat så överlever ju de flesta barndomen även de dumdristiga, vilket är ju tur för mänskligheten. Man blir ju mer beskyddad idag också med olika lagar och förordningar, så som sagt bra att så många överlevde tidigare då man körde utan bilbälte, ingen cykelhjälm ja inte ens hjälm på motorcykeln etc

Besvara

Svar från pic-tor 2016-01-04 14:20

Tack Peter. Man borde lära sig av sina misstag, men ibland är det lättare sagt än gjort. Misstagen upprepas hela tiden. Det lilla barnet saknar erfarenhet och därför kan vissa misstag bli ödesdigra. Jag har alltid varit ett nyfiket och vetgirigt barn och då kan det bli lite bakslag på livets resa.

Svara

2016-01-04 10:24   Margareta Cortés

Ögonblick som varit avgörande för framtiden, hela tiden finns de där...som tur är.
Ibland finns de inte där och människor grämer sig och plågas resten av livet.
Hoppas du kan byta plågan i dina minnen till tacksamhet.
Inte dem med Monica Z förstås utan de med lycklig utgång.

Besvara

Svar från pic-tor 2016-01-04 14:24

Tack Margareta. Som jag skrev ovan så är de här plågsamma tankarna ovanliga gäster hos mig, men jag tycks inte bli av med dem helt och hållet. Det jobbiga med "ögonblicken" är när vi ställs inför val. Vilket ska man välja? Många ångrar de val de gjort i livet och grämer sig. Det har jag för länge sedan slutat att göra, det tjänar ju inget till.

Svara

2016-01-04 13:20   gorred

Väl uttryckta tankar med bra bilder till.
Hälsningar//GöranR

Besvara

Svar från pic-tor 2016-01-04 14:25

Tack så mycket Göran. Vad roligt att du gillar inlägget.

Svara