Gesällen/Är trött på bilder

Har en längre tid varit trött på bilder. Både mina egna och andras. Inspirationen har varit som bortblåst och jag har inte kunnat finna någon ny. Varken här på FS eller någon annanstans. Digitalkameran har mest legat i kameraväskan. Tog fram den för några dagar sedan och tog några bilder. Upptäckte en massa damm och fläckar på sensorn. Försökte själv att göra rent men det blev nästan värre. Nu har jag skickat den till verkstad för rengöring.

Jag har dock inte helt slutat att fotografera, men under den här tiden har det uteslutande blivit med film. Gillar det analoga hantverket. Tiden fram till färdig bild är betydligt längre och hantverkskänslan är mycket större. Vägen, ansträngningarna, skapelseprocessen, fram till färdig bild har i dag, med den digitala tekniken, blivit så kort. Den färdiga bilden kan i praktiken ses i realtid. Jag tror att något går förlorat när vägen fram till färdig bild blir för kort.

Jag har också grävt i mina gamla hårddiskar för att se om där finns något bortglömt. Hittade en hel del gatufoto från Stockholm som jag inte tidigare gjort någonting åt. Bilderna är från 2009 och jag hade en betydligt enklare kamera på den tiden. Använde också en hel del gammal optik. Jag bodde då närmare Stockholm och gjorde regelbundet resor dit och strosade runt på stadens gator och torg.

När jag håller på med gatufoto försöker jag fånga händelser. Något ska hända i bilden. En gest, blick, rörelse. Bilder på människor som enbart promenerar är helt ointressanta, men sådana förekommer frekvent här och på andra ställen. 

Det blev många bilder från den här dagen i april 2009. Bilder som fram till nu legat gömda och glömda. Här kommer första delen. Andra delen kommer i mitt nästa inlägg.

Nu väntar en tur till Hälsingland. Flickvännens stuga måste ses till och lite miljöombyte är också skönt att få i dessa karantäntider. Kanske får vi se en havsörn komma seglande.

På återseende

Torbjörn

2020-06-05 11:38   Jan Olof Härnström

Gatufoto är en genre som jag aldrig har förstått vad det är.
Ofta är det förknippat med snobberi typ att man ska smyga omkring i trenchcoat med ett tysk mätsökare på magen. Om jag får ironisera ordentligt.
Det ska även finnas något outtalat men viktigt regelverk som avgör om det är gatufoto eller inte. Det finns tom. särskilda kameror för gatufoto!

Här har du presenterat några fina situationsbilder i stadsmiljö.
Variation är bra och det är kul när en bild på människor väcker nyfikenhet och känslor.

MVH Janne

Besvara

Svar från pic-tor 2020-06-05 12:05

Jag är rädd för att frågan om vad som är gatufoto är sönderdissekerad och det finns väl fortfarande fotografer som menar att man enbart kan använda Leica vid gatufotografering. Bara för att Henri Cartier-Bresson nu råkade använda en sådan. Leica var ju först med småbildskonceptet men naturligtvis duger vilken kamera som helst. Genren är väldigt gammal och det är många som ägnar sig åt den. Liksom vid all annan fotografering kan det var långt mellan de lyckade bilderna. Tack för din trevliga kommentar.

Svara

Frekeman 2020-06-05 12:52

Hmm... Janne, du medger först att du inte förstår vad gatufoto är och sen (med viss ironi visserligen) så påstår du en massa saker om inte riktigt stämmer.
- snobberi finns nog i alla genrer men i grund och botten så borde gatufoto vara det minst snobbiga eftersom man med nästa vilken kamerautrustning som helst kan skapa bra gatufoto.
- att vissa kameror lämpar sig bättre för gatufoto är mest av praktiska skäl; ej för stora, ej för tunga att kånka runt på en hel dag i stan m m.
- kort och gott kan man hävda att gatufoto är oposerade bilder av människor i det publika rummet så "regelverket" är faktiskt rätt enkelt. Täcker förstås inte in alla typer men på det hela stora funkar det. Vad som är bra gatufoto är en annan sak...

Mvh
Fredrik

Svara