Fotorevir
Vi har alla vår fotorevir dit vi ständigt återvänder. Jag har flera och försöker hela tiden lägga till mig nya för det är så spännande att utforska ett helt nytt. Sigtuna blev tidigt en favorit dit jag ständigt återvänder. Jag bor ju bara drygt två mil därifrån så det krävs inga större uppoffringar för att ta sig dit. Med tiden har jag emellertid märkt att mina bilder ofta är upprepningar av liknande bilder jag tagit tidigare. Även om miljön är trevlig så känns det inte längre lika inspirerande. Det känns som om reviret börjar bli uttömt.
Ett lika säkert vårtecken som flyttfåglarnas återkomst är när skinnknuttarna invaderar hamnen med sina hojar. Hamnkaféet fylls av skinnklädda, fikasugna och inte helt unga motorcykelälskare. Det här är en ingrediens i reviret som jag inte till fullo utnyttjat. Det har bara blivit lite slumpskott. Länge har jag dock närt en plan att starta ett litet projekt kring de här människorna och deras hojar. Vi får se hur det artar sig när ljuset och värmen kommer.
Några kom ut på isen med en isjakt och jag stannade till för att se vad som skulle hända. En kille på skridskor svischade förbi med en hiskelig fart. Inget hände med isjakten och inspirationen tröt. Jag hoppade in i bilen och for därifrån. På vägen hem fick jag ett infall och svängde ned till Venngarns slott. Ett revir som jag inte tagit i anspråk tidigare.
Solen sken men det var väldigt rått och kallt så ett väderomslag var på gång. Några gamla träd fångade mitt intresse.
När jag kom upp på kullen såg jag dimman nere vid viken
Några kråkor spejade likt gamar uppe i den gamla eken
Dimman kom vältrande in med en väldig fart och skymde solen
Trädsilhuetterna blev suddigare och suddigare
Plötsligt uppenbarade sig en skidåkare i dimman
Ljudlöst, nästan kusligt, gled han fram i landskapet
Den fuktiga dimman satte sig på slånbuskarnas grenar och frös direkt till rimfrost
Sikten i trädallén räckte inte hela vägen
Dimman sänkte sig ned över huset på åsen
Ett nytt revir har intagits och jag förväntar mig inga revirstrider med testosteronstinna fotografer av båda könen :-). Alla är välkomna till mina revir för vad är trevligare än ett möte med andra människor. Vilka är era revir?
På återseende
/Torbjörn
För tillfället är det resvägen till och från jobbet det revir som jag rör mig mest i just nu. Mycket tunnelbane- och bussbilder blir det.
Wenngarn är dessutom tillhåll för bil och mc-folket under våren-sommaren på onsdagar. Jag hoppas se Dig där då. Kolla min blogg, har skrivit litet om dessa träffar.
2009 Wenngarn .-)
http://www.fotosidan.se/blogs/ottenfotoblogg/45783.htm
http://rahc.se/wenngarn_sep_09.htm
http://rahc.se/hostavslut_09_vaxholm.htm
Gillar dom alla men träd alléns bilden var lite av min favorit idag.
mvh micke
/Elin
På den lilla ö där jag bor är tillgången på olika revir en smula begränsad. Fotografen ställs inför speciella utmaningar när det gäller förnyelse. Lämnar jag ön kommer förstås saken i annat läge, men det är både dyrt och tidskrävande. Och jag är inte särskilt reslysten. Så jag får söka sådana motiv som finns framför näsan. Och de finns ju överallt egentligen, bara man inte fastnar i att söka efter det märkvärdiga eller storslagna.
/Stephan
Brukar också återkomma till samma platser och ibland tänka "vad tusan gör jag här, det blir ju bara samma bilder som sist". Och när man väl åker därifrån ser man något nytt och måste stanna till. När kameran är fylld med nya bilder får man en sån härlig känsla av tillfredställelse över fyndet och bilderna. Lycklig åker man därifrån och känner sig nöjd =) Undrar om fler gör så om vi Torbjörn =)
Den nästsista bilden med allen blev otroligt fin i svartvitt. Och jag hoppas du gör verklighet av ditt lilla projekt med hojåkarna.
Mina ställen jag återkommer till är Botaniska trädgården, Uppsala kongress och konserthus och Öregrund. Finns säkert några till men dessa är de jag besökt mest.
Ha en fin söndag.
Kram Lena