Det förgängliga livet i Zagreb och annorstädes

Vid vår vistelse i Zagreb disponerade vi en minibuss med chaufför i två dager. Det blev två mycket intressanta dagar på lördagen och söndagen, med en levande uppslagsbok som chaufför. Granomir, som chauffören hette, arbetade med damlandslaget i handboll och var otroligt insatt i all idrott, inte minst den svenska. Han rabblade t ex med lätthet upp lagen i den svenska elitserien i ishockey, utom Växjö, som han fick grunna några extra sekunder på p g a det för honom krångliga uttalet. Nu var det inte bara idrott han var kunnig i, utan han visade även prov på mycket breda kunskaper inom många andra områden, som politik t ex.

Han deltog som soldat i det jugoslaviska inbördeskriget för 20 år sedan, och på min fråga om kriget nu var glömt, tittade han allvarligt på mig och skakade på huvudet. Jag har inget emot serber, förklarade han, tvärtom, de är i allmänhet mycket bra människor, men det finns några kvar av "gamla stammen" som inte har förändrat sig alls sedan kriget, det är dem jag inte kan förlika mig med.

Vi anlände till flygplatsen på fredagen, efter lunch, och efter att mycket länge ha väntat på vårt bagage förstod vi att det kommit på avvägar. Först på söndagskväll fick Simon och jag vårt bagage, medan Anna fick sitt under lördagen. Som tur var hade jag mina kameror inlindade i en packe kalsonger i handbagaget!

Lördagens utflykt började med ett besök på en gigantisk kyrkogård utanför staden. Den omgärdades av höga murar och byggnader, som mer påminde om palats än begravningsplats. Överallt fanns blommor, ljuslyktor, urnor och andra utsmyckningar. På flera av gravstenarna fanns bilder på de avlidna. Det fanns t o m bilder på familjemedlemmar, som fortfarande var i livet, men som "stod i kö" för en plats i graven, bredvid sina nära och kära. Det här gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Varför har inte vi bilder på våra avlidna i dödsannonser och på gravstenarna? Fast för min del avstår jag dock från att avbildas i förtid.

En gumma går och pysslar vid en grav, och jag håller mig på avstånd för att inte störa henne. Graven är, som de flesta andra, täckt av ett tjockt, polerat stenblock som är översållat med blommor. Gumman går hela tiden runt graven och pysslar med blommorna. Det tycks som om hon aldrig blir riktigt nöjd med blommornas placering. Efter en stund förstår jag att det naturligtvis är en ritual gumman utför.

I alla kulturer förekommer ritualer i livets olika skeenden. Till en början kanske för att vi trodde det hade någon betydelse för den som var föremålet för ritualen. I dag är det knappast så, i alla fall inte för oss svenskar, utan ritualerna är en del av många olika traditioner som i generationer gått i arv. På resans gång försvinner några och några tillkommer.

När jag vandrar här bland de överdådiga gravarna gör sig förgängligheten åter påmind. Livet är så kort, snarare som en kort novell än en tegelstensroman.

På återseende

Torbjörn

2013-01-21 18:27   enanse

Vackra bilder och en tänkvärd och intressant text! :)
/Anna

Besvara

Svar från pic-tor 2013-01-22 19:11

Tack Anna. Ett besök på en kyrkogård kan sätta tankarna i rörelse. Kul att du uppskattar inlägget.

/Torbjörn

Svara

2013-01-21 19:15   Heléne Alklid

Tänkvärda ord och mycket vackra bilder som får en att tänka på hur skört och kort vårat liv på jorden är.
Ha en underbar kväll Torbjörn!

Besvara

Svar från pic-tor 2013-01-22 19:14

Tack så mycket Heléne. Livet är ju långt ifrån oändligt och ibland behöver vi få en uppdatering om detta. Har f n influensa och livet lunkar på i knapp styrfart.

/Torbjörn

Svara

2013-01-21 20:19   Ewa Kirjavainen

Vad härligt att få se din blogg igen även om temat idag är lite mörkt! Vi såg två fotoutställningar när vi var i Dubrovik som handlade om kriget. Det var gripande och jag lärde mig mycket då jag hade missat hela krigstiden i sig när jag bodde i Muenchen (hade fullt sjå att med annat än politiska nyheter).
Ha det gott!
ewa

Besvara

Svar från pic-tor 2013-01-22 19:18

Tack Ewa för din uppmuntrande kommentar! Vi kan nog inte föreställa oss hur det var under inbördeskriget på Balkan, och det kommer att dröja länge innan såren läks. Kanske inträdet i EU, för Kroatiens del i sommar, kan få de drabbade länderna att höja blicken en aning, och se världen i ett vidare perspektiv.

/Torbjörn

Svara

2013-01-21 20:59   Anders F. Eriksson

Du har fått till fina svartvita bilder här tycker jag. Jag blev lite sugen att ge mig ut på våran egen gamla kyrkogård (i dina Universitetskvarter) någon dag och se vad man kan hitta där - det blir som aldrig av att man fotograferar på såna ställen hemmavid ...

Besvara

Svar från pic-tor 2013-01-22 19:23

Tack så mycket Anders. Ljuset var mycket hårt den här dagen och jag sökte mig till mer "skyddade" motiv. Skuggspel gör sig bra i svartvitt liksom strukturer. Man kan finna många intressanta detaljer på en kyrkogård, speciellt om den är mycket gammal. Man får liksom en vandring genom flera epoker.

/Torbjörn

Svara

2013-01-21 22:05   Peter-L

Fina och vördnadsfulla bilder Torbjörn! Hoppas att vi får se fler bilder och höra om er utställning!!
Hmmmm borde jag sälja kameraväskan och satsa på kallingar istället?? ;) Hälsningar, Peter.

Besvara

Svar från pic-tor 2013-01-22 19:26

Tack Peter. När jag blivit lite piggare ska jag gå igenom alla mina bilder från Zagreb och det blir nog ett och annat blogginlägg ytterligare också. I mitt fall blev kalsingarnas placering verkligen lyckosam :).

/Torbjörn

Svara

2013-01-22 18:08   lersaker

En fin berättelse, ni verkar ha haft tur med en bra informativ guide också.
Och du har en jäkla känsla för att hitta intressanta detaljstudier när du fotar!

Besvara

Svar från pic-tor 2013-01-22 19:29

Tusen tack Anne-Sophie för din trevliga kommentar. Den värmde och gjorde mig genast piggare. Kul att du uppskattar mina små detaljer från verkligheten.

/Torbjörn

Svara