Den blanka rutan, eller bilden som inte fanns

Den har funnits där hela tiden. Ända sedan sommaren 1970. Den blanka rutan. Bilden som inte fanns. På en negativremsa Tri-X. Jag har tidigare scannat de här negativen med min förra scanner men aldrig den blanka rutan. Där fanns ju inget. Bara tomhet. Jag bestämde mig för att scanna om negativen häromdagen med min nya Epson V750. Det ska bli en fotobok. Den första för min del. Först så hoppade jag över den blanka rutan precis som jag gjorde tidigare men den blanka rutan gjorde mig nyfiken. Innan  jag sorterade in negativremsan i negativpärmen höll jag upp negativet mot lampan och kollade den blanka rutan mer ingående. Minnsann, fanns där inte några svaga svärtningar? För svaga för att man skulle kunna se vad som där fanns. Jag placerade åter negativet i scannern och ramade in den blanka rutan. Jag koncentrerade mig bara på den. När jag hade gjort mina inställningar i scannerprogrammet Silverfast så tonade plötsligt fram en bild ur det förgångna. En bild som jag aldrig sett tidigare och som jag inte trodde fanns.

Genast börjar minnescellerna i hjärnan att jobba. Minnena från det förflutna kryper så sakteliga fram ur vrårna där de legat så länge. Sommaren 1970 i Dalarna. Så var det. Fast det började några veckor tidigare i Uppsala. Jag höll på att avsluta mitt första läsår på universitetet och firade Valborg med några vänner. Nu var jag på väg till baren för att få något att dricka. Då stod hon där helt plötsligt. Så oemotståndligt söt. Jag blev stående som ett fån och bara stirrade. När jag till slut kom till sans frågade jag om hon ville ha något att dricka.....

Så hade det blivit dags att besöka föräldrarna i Dalarna. Jag arbetade på fabriken under sommaren och hade långledigt några dagar. Tog tåget från Gävle och de mötte upp vid stationen i F. Vi packade in oss i bilen och for i väg till sommarstället. Där skulle jag tillbringa några fantstiskt fina dagar med Y och hennes härliga familj. Stugan hade inget rinnande vatten så vi fick bära vatten flera gånger om dagen uppför en jättebrant backe. Vi gjorde utflykter runt om i Dalarna och så åt vi strömming! Mamman hade gjort flera olika sorters delikata strömmingsinläggningar som vi begärligt åt av varje dag. Naturligtvis tittade vi också på fotboll. Fotbolls-VM från Mexico. Pelés sista VM-turnering.

Jag fick bo i härbärget, eller härbret som man säger i Dalarna. Där fanns inga moderniteter. En skål och en kanna med vatten användes för den dagliga hygienen. På bilden ser man kanna, skål, bord med skynke, handduk, spegel och kanske är det en lampa uppe till vänster.

Tänk att den blanka rutan kunde rymma så mycket information. Information som får mig att minnas så mycket trevligt. Vilken tur att den till slut efter 40 år blev scannad. Mitt råd till er alla är att ta väl hand om era negativ och digitala bildarkiv. Kolla särskilt igenom era blanka rutor för där kan finnas bilder ni aldrig trodde fanns.

På återseende

/Torbjörn

2010-09-17 19:38   EGW

En trevlig berättelse, vardaglig men medryckande. Den söta flickan fick du tydligen ingen kontakt med? Semester i härbret, det liksom susar sommarhimmel och björk om det :-)

Besvara

Svar från pic-tor 2010-09-17 22:05

Tack Ernst Göran. Det finns så mycket att berätta och bilderna hjälper oss att minnas. De som är unga i dag och som fortsätter att ta bilder upp genom åren kommer en dag att ha ofantligt mycket att berätta om. Jag har kanske lite arvegods med mig hemifrån för min far var en suverän berättare och likaså min mor.
Den söta flickan fick jag absolut kontakt med. Vi umgicks i ett drygt år men sedan skiljdes våra vägar. Tiden i härbret var underbar. Vi hade verkligen fint väder men skogen bestod mest av gran och tall :).

Svara

2010-09-17 20:41   Makten

Instämmer i ovanstående herrars kommentarer. Ett enkelt inlägg som ändå berättar så mycket, är alltid trevligt.

Jag hade ingen aning om att "härbre" kom från "härbärge"! Jag är välbekant med detta husslag från min hälsingebakgrund, men har aldrig tänkt på ordet som sådant.

Besvara

Svar från pic-tor 2010-09-17 22:23

Det här är en sann berättelse ur mitt liv och du må kalla det "ett enkelt inlägg". Jag vet inte vad du lägger för betydelse i de orden. Jag hoppas att det inte är något negativt. För mig är människorna alltid intressantare än prylarna de använder. De bloggar som berättar något om bloggaren tycker jag också är de intressantaste. Det går naturligtvis inte att undvika allt prylsnack på en sådan här site men det skulle vara tråkigt om alla bara bloggade om prylar. Jag kan ha fel om härledningen av "härbre". Det kan stå fritt från härbärge.

Svara

2010-09-17 23:11   Sabud

Fin berättelse från vad jag kan förstå en mycket lycklig period av livet. Å en sån där V750 har även jag bestämt mig för att skaffa. En riktig trollerilåda;)
/Stephan

Besvara

Svar från pic-tor 2010-09-17 23:22

Ja, det var en trevlig period i mitt liv. Hittills har jag varit mycket nöjd med min V750. Jag håller på att sammanställa ett par fotoböcker och när de kommer tillbaka från trycket får vi se om de positiva intrycken kvarstår. Tack Stephan.

Svara