Lite grand från hemmaplan och en homage till björken
Knivsta är en av Sveriges mest snabbväxande kommuner och vi har precis blivit 15 000 invånare. Det byggs både här och där och inte mycket är sig likt från när jag flyttade dit från Uppsala 1978. Den stora nyheten för många är att Knivstaborna äntligen ska få en Systembutik. Man har länge letat efter lämplig lokal men kommunen har inte haft något att erbjuda. När biblioteket i höst flyttar in i det nybyggda kommunhuset blir deras gamla lokaler lediga och de verkar vara lämpliga för Systembolagets verksamhet. Elaka tungor gör gällande att starkvarorna fortsättningsvis endast kommer att erbjudas för hemlåning ;).
Det nya kommunhuset tronar, till skillnad mot kyrkan, mitt i byn
Här kommer nya ICA-Kvantum att ligga
Jag tycker om träd. Inte bara för deras utseende utan kanske mer för deras stora betydelse som storkonsument av växthusgasen koldioxid och storproducent av det syre de flesta levande organismer är beroende av. Träd är alltså oerhört viktiga för oss människor och vi borde alla plantera minst ett. Bland träden är björken min allra främsta favorit.
En stolt och rakryggad fura hade vågat sig in på björkbacken
När björkens löv tidigt på våren blivit stora som musöron är de som vackrast. Den ljusgröna, skira färgen och den ännu inte genomtäta trädkronan släpper igenom ljuset så fint och björkdungen får ett väldigt vackert djup. Den fullt utvecklade trädkronan är naturligtvis också vacker liksom den vita och ofta skrovliga stammen.
Hula hula-björken tar sig en svängom med den yviga granen
Björkarna står på ett gammalt gravfält och här blommar snart blå- och vitsippor
Mor och dotter
I den här delen av björkbacken håller de sneda björkarna till
För härdighetens skull ska man normalt inte flytta träd från söder till norr men det omvända går i regel bra. För många år sedan, då man inte kände till de genetiska betingelserna, planterades många björkar i Sverige som hade sitt ursprung i Tyskland. De s k "tyskbjörkarna" har ofta mycket skrovlig stam, vilket skulle kunna förklaras av vissa anpassningsproblem p g a klimatet.
Tyska anor kanske?
Ursvenska dito?
När jag fotograferar träd använder jag oftast spotmätning. Björkar står ofta mot en mörkare bakgrund och vill du få fram lystern i stammen är spotmätning nödvändig. Annars är det risk att kameran tar för stor hänsyn till omgivningen och stammen blir överexponerad.
Hus och träd hör ihop. Vägen t h är min gångväg till stationen
"Puff the magic dragon" vaktar ingången till gångtunneln under järnvägen
I gångtunnelns tak kan man se den här ringlande ormen
Lite grävande på hemmaplan skadar inte. Speciellt inte på en plats under kraftig omdaning. Jag gräver lite i snöhögarna som ligger på gården också. Det snabbar på upptorkningen och marktemperaturen stiger vilket gynnar det nya gräset att sticka upp näsan.
På återseende
/Torbjörn
Jag gillar också björk, men fura (tall) är ändå den stora favoriten.
Dessvärre har skövlingen av "riktig" skog gjort att man börjat plantera in contortatall på många platser i Sverige, inte minst här uppe...
Ett missfoster (förlåt uttrycket) till tall som skall växa snabbare än den svenska tallen! = Då kan vi skövla mer tror skogsbolagen och skogsbönderna...
Nåväl, nu ska jag inte grotta in mig i skogen och träden där.
Ert gamla bibliotek: Starkvarorna ska fortsättningsvis endast att erbjudas för hemlåning! *He-He*
- Tack för onsdagens längsta skratt! *Ha-Ha*
Bra att du dokumenterar bygden, det gör jag här hemma i Boden också, som sakta förändras.
Apropå Uppsala som du nämner till 1978 så kom jag dit 1980.
Baldakinen, Flustret, Sir Francis Drake och alla kårer var mums!
Ha en fin onsdag /Lasse
P.S. Fina bilder, misstänker att det är din Nex med en bra kombination. D.S.
/Torbjörn
Ha en härlig kväll!
Ha det gott
/Torbjörn