Vem vill bära ett rävlik om halsen?
När jag släntrar runt bland loppisstånden på Hötorget denna soliga, men kyliga, söndag ser jag rävboan ligga där på en kartong. Den ser ruskigt naturtrogen ut och den stirrar liksom vädjande på mig med sitt emaljöga. Vilket öde att efter ha tassat omkring i markerna på jakt efter sorkar och annat matnyttigt bli skjuten med hagel, garvad och preparerad, slängd om midjan eller halsen på något fruntimmer och så till slut hamna på loppmarknaden på Hötorget. Stackars sate tänker jag medan jag tar ett porträtt på den fordom så listige men till slut övermannade Mickel räv.
Jag ser din vädjande blick Mickel men jag kan tyvärr inget göra...
Erinrar mig i sammanhanget historien om mannen som med häst och trilla varit till stan och köpt sig en kagge med brännvin. På vägen hem bar det sig inte bättre än att han körde på en stor sten varvid trillan välte och mannen hamnade fastklämd under. När han låg där och begrundade sitt öde såg han att kaggen med brännvin också hade hamnat på marken. Han såg att proppen hade gått ur och han kunde höra det kluckande ljudet när de dyrbara dropparna rann ut på marken. I sin förtvivlan kved han:
– Jag hör dig käre vän men jag kan tyvärr inget göra.
Rävar och annat vilt gör sig bäst i det fria tycker jag, och inte garvad och preparerad slängd om halsen på något fruntimmer. Vem vill förresten bära ett rävlik om halsen?
På återseende
/Torbjörn
Here we go again...
Mvh
/Björn
/Torbjörn
Med vänlig hälsning
/Torbjörn
Å andra sidan, pälsar och skinn och läder bär ju många på.
/Torbjörn
Rolig historia den där om en kagge brännvin!
/Torbjörn