Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Varsågod, föreställningen kan börja – och det är gratis

Gatufotografin sägs vara död. Kanske är det så om vi med gatufotografi menar det som Henri Cartier- Bresson m fl ägnade sig åt för 40-50 år sedan. Det här är inget inlägg i den debatten utan jag vill bara visa vad jag tycker är intressant och roligt att fotografera. Bor man i ett någorlunda stort samhälle eller stad behöver man bara kliva ut på gator och torg och hålla ögonen öppna. Det vimlar av föreställningar överallt – och det kostar ingenting att titta. Har man dessutom kameran med sig, vilket starkt rekommenderas, kan man titta på reprisen när man kommer hem.

Den observerande flanören, det epitetet passar alldeles utmärkt in på mig. Det är väl det jag mesta tiden håller på med. Jag flanerar i min egen takt och är min egen regissör. Jag fotograferar inte för någon annan än mig själv utan för mitt höga nöjes skull. Av någon konstig anledning verkar det inte som om jag tröttnar heller. Tappar jag inspirationen kan jag kolla på en utställning, byta objektiv, fotografera med film eller helt enkelt göra någonting annat tills inspirationen infinner sig igen. För det gör den – förr eller senare är den tillbaka.

Den här dagen såg jag en hel del som hände på stan, och stan är i det här fallet Stockholm. Jag brukar oftast gå över S:ta Clara kyrkogård när jag ska till city. Där värmer jag upp med ett antal skott bara för att komma igång. Har jag film i kameran kanske det blir ett skott i alla fall. Ibland fastnar något som är värt att spara.

På S:ta Clara kyrkogård är det fler än jag som står och provskjuter

Går man sedan vägen förbi Sergels torg brukar man nästan alltid få se något intressant. Ni som läser kanske tycker det är tjatigt med bilder från den här platsen men här samlas alltid mycket folk, det är en naturlig träffpunkt för människor helt enkelt.

Vid avgrunden. Jag kände lite Hitchcockstämning här men lugn, bara lugn. En person framför rullstolen håller på att låsa den

Följer man sedan Drottninggatan mot Gamla Stan möter man oftast massor av människor och det händer saker hela tiden.

Bergmans eftr

På Mynttorget har vaktstyrkan vid slottet matinéföreställning. Publiken finns redan på plats och jag sällar mig till dem och följer med intresse vad som sker. Fast egentligen vet jag ju hur det slutar.

Manöver!

Givakt!

Nästa grupp anländer

Rättning i ledet

Avdelning, framåååt...

...marsch

Ja, det blev som jag trodde :). Vaktstyrkan marscherar i väg ut på Västerlånggatan och vidare in i Gamla Stan och sedan upp till slottets vaktlokal

Efter föreställningen återgår allt till det normala. Folk köper varmkorv...

...och demonstrerar

När jag tog fram bilderna till det här inlägget gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Vid konvertering av RAW-filerna i LR målade jag fram skärpa och klarhet med justeringspenseln. Den förinställda skärpeinställningen på 25 drog jag ned till 0. Sedan klickade jag på justeringspenseln och drog upp skärpa och klarhet till 25. Därefter målade jag enbart huvudpersonerna. Allt annat blev oskärpt vid konverteringen. Vid nedskalning och publicering på FS använder jag High Pass-filtret (0,3x70). Jag kan inte säga om det här sättet är bättre än när hela bilden får grundskärpning vid konverteringen.

Det skulle vara intressant att veta hur ni andra gör som fotograferar i RAW och lägger ut bilder på FS.

På återseende

/Torbjörn


Inlagt 2011-10-28 22:33 | Läst 4840 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Håller med Claes där om sökare till kameran. Känns mycket bättre nu än att stå och stirra på en skärm så där. Gällande skärpning så brukar jag per default dra upp clarity för att därefter i Photoshop när den är nedskalad köra high pass filtret, brukar landa mellan 0,3.0,5.