Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Filmens förunderliga värld och gammal kärlek rostar aldrig

När jag drabbades av psykisk utmattning i månadsskiftet februari-mars tappade jag totalt lusten för allt jag tidigare tyckte var roligt. Bl.a. fotografering. Inte så konstigt egentligen jag orkade helt enkelt inte. Tiden gick åt att äta och sova. I stort sett inget annat. Samtidigt började hårddiskarna bli fulla med bilder. Bilder som jag knappt hunnit titta på och än mindre bearbeta.

Efter intensiv propaganda här på Fotosidan från bl.a. herrarna Borg, Jansson, Johansson och Meldert så skaffade jag mig en tvåögd spegelreflexkamera av märket Yashica. Redan tidigare hade jag en gammal Rolleiflex som visade sig vara i mycket bra form. Film, kemikalier och ny termometer införskaffades och den gamla, och något knarriga, framkallningsdosan letades fram. Snart hängde den första filmen på tork i badrummet och man tyckte att den torkade förfärligt långsamt. Den skannades och bearbetades i Photoshop och man förundrades över den mycket fina kvalitén. Det var inte bara det man förundrades över. Tänk att så här gammal teknik fortfarande fungerar och kan ge så fantastiskt fina bilder. Jag känner stor tacksamhet, ja nästan vördnad, för de personer som för så länge sedan utvecklade och tillverkade alla dessa fina kameror och objektiv som fortfarande fungerar och i skickliga händer kan ge fantastiskt fina bilder.

Den här långsamma processen med film, alltifrån laddning av kameran, exponering, framkallning och slutligen inskanning och bearbetning i Photoshop har fungerat som rena medicinen för mig. Jag har inrättat mig efter tekniken och stortrivs. Det är så trevligt att se sina filmer hänga på tork i badrummet. Filmer som jag själv framkallat. Ett stort orosmoln i dag är emellertid tillgången på film. Inte är det som förr att man kunde gå in i nästan vilken affär som helst och där köpa en film. Jag har köpt en del film på eBay men är förvånad över det lilla utbudet. Egentligen borde de rika länderna gå in och göra stödköp av de mest populära svartvita filmerna i stället för att göra detsamma med en massa tråkiga valutor :).

Så till den gamla kärleken som aldrig rostar. I samma veva som jag köpte Yashican och dammade av Rolleiflexen så letade jag också fram min svarta guldklimp från 1970 - Pentax Spotmatic. Tyvärr visade det sig att mätaren inte var tillförlitlig. Jag kollade på eBay och lyckades köpa en Spotmatic F med ett Fujinon 1.8/55. Tyvärr hänger sig spegeln hela tiden och säljaren vägrar att ta tillbaka den. Några dagar senare lyckades jag återigen vinna en auktion på en Spotmatic F, utan objektiv och självutlösare, och den här gången har jag fått ytterligare en svart guldklimp. Jag har precis kört igenom en film, med Fujinonobjektivet, och kameran fungerar hur fint som helst. Objektivet verkar vara skarpt och med fin kontrast. Vädret var inte det bästa med regn i luften och grått och trist. Jag tycker verkligen om de här gamla Pentaxkamerorna. De är så gediget byggda och är väldigt enkla att använda. Att det dessutom fortfarande finns gott om högklassiga objektiv att köpa till gör inte saken sämre. Skillnaden mellan Spotmatic och Spotmatic F är att den senare har blixtsko och att den mäter vid full bländaröppning oavsett vilken bländare som är inställd.

Här några smakprov från filmen jag refererade till ovan:

Flicka med fläta

Flicka med fläta

Betongare

Betongare

Par med paraply

Par med paraply

Sittgrupp

Sittgrupp

 

Sist, men inte minst, kommer den gamla kärleken. Kärleken som aldrig rostar:

 

Den gamle, men ack så käre

Den inte fullt så gamle, men lika kär

 

På återseende och glöm inte bort att pyssla om era gamla och kära

/Torbjörn

 

Inlagt 2010-08-26 12:26 | Läst 6095 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Härligt.. Även jag har grävt fram en Tvåöging och har även jag en Spotamtic F i gömmorna.. Fast småbildskamerorna lockar mig inte lika mycket idag som förr.. När man har testat mellanformatet känns det trångt att gå tillbaka känner jag
Svar från pic-tor 2010-08-27 11:54
Visst är det något visst med TLR-kameror. Sättet att jobba skiljer sig från det mesta och kvalitén på bilderna är fantastiskt fin. Även med kameror från 40-talet! Jag tar den kamera som jag för tillfället känner lust att jobba med. Den friheten känns väldigt stimulerande.
Min kollega kom med ett antal bilder han tagit på ett bröllop med den gamla analoga Canonkameran han letat fram. De flesta bilderna hade ett svart fält på ena sidan och det fanns även bilder med två svarta fält. Kameran hade legat oanvänd ett antal år till förmån för den nyare digitala kompakten
Så det gäller att motionera de gamla klenoderna.
Film kan man köpa på Svenska Kort fortfarande.
Svar från pic-tor 2010-08-27 11:59
Gamla kameror måste naturligtvis underhållas kontinuerligt som allting annat. Bästa sättet är att använda dem. Mekanik kärvar gärna igen om den inte används. Jag besökte Gert på Svenska Kort i går och köpte tio rullar Kodak T-max 400 ISO till ett mycket konkurrenskraftigt pris. Gert menar att den filmen är mycket bättre än Tri-X.
Kul att du tagit upp det analoga igen!
Jag tycker du sätter fingret på tjusningen, långsamheten, det är nog mycket därför jag också fotar analogt. Dessutom tycker jag fortfarande att jag får det resultat jag vill med svartvit film. Och den magisk känslan från pojkåldern väcks fortfarande till liv varje gång jag ser mina rullar hänga på tork, i sina ark och betraktade med lupp på ljusbordet ;)
Jag har några digitala också, två systemkameror och två kompakter för närvarande, men för mig blir det inte samma sak. Det finns en helt annan stressig slit och släng känsla över fotograferandet digitalt, detta sitter givetvis i mitt huvud, men för mig är det en realitet ;)
-affe
Ps. Fina bilder och ytterligare en anledning för det analoga, man får liv i svärtan på köpet utan att behöva lägga till det efteråt ;)
Svar från pic-tor 2010-08-27 12:18
Tack Affe. Man ska inte förringa den glädje ett genuint hantverk kan ge. Analog fotografering betraktar i alla fall jag som mer hantverksmässig än den digitala motsvarigheten. Det säger jag fast jag mestadels fotograferar digitalt och så hantverksmässigt som den tekniken tillåter. De som fortfarande dessutom använder mörkrummet för att ta fram de färdiga bilderna är naturligtvis än mer hantverkare än de som skannar in negativen. Jag tillhör den senare gruppen och tycker det fungerar alldeles utmärkt. Särskilt med min nya skanner Epson V750 som, tillsammans med det medföljande programmet Silverfast Ai, ger fantastiskt fint resultat. Hela den här kedjan tilltalar mig. Kul att du gillar mina första försök med de här grejerna.
Intressant beskrivning.Mycket känner jag igen på mej själv.Men alla förstår inte sånt här.Nyligen läste jag här en FS medlem under 40 som skrev om den "gamla onda tiden".Han syftade på analoga kameror och töntar som oss som fortfarande kör med film.
Må länge leva dessa gamla apparater du beskriver..
Svar från pic-tor 2010-08-27 12:47
För mig är det inte antingen eller utan både och. Jag fotograferar både analogt och digitalt och finner glädje i bägge tillvägagångssätten. Jag kan dock inte förneka att det är en speciell känsla att arbeta med film och gamla kameror. Dagens moderna digitala kameror kan få vilken nybörjare som helst att tro att de hux flux är fullfjädrade fotografer. Man glömmer lätt bort att det aldrig finns en kungsväg om du vill lära dig ett hantverk ordentligt.
Jag ser ingen motsättning mellan analog fotografering och digital dito. Tvärtom. I dag finns möjligheter som inte fanns tidigare. Vari ligger det töntiga i att använda film? I så fall är det väl lika töntigt att använda minneskort? Jag rekommenderar starkt alla som fotograferar digitalt att prova på analog fotografering. Detsamma gör jag även till de som ännu inte prövat på att fotografera digitalt. Det handlar om ren fortbildning - och glädje förstås.
En fin hyllning av dig till den klassiska tekniken och den alltid underbara analoga och lika roande tekniken :-)
mvh micke
Svar från pic-tor 2010-08-27 12:55
Tack Mikael. Den analoga tekniken finns ju fortfarande kvar för den som vill prova på. För oss som är lite äldre är ju den analoga fotografin grunden, ursprunget till dagens digitala dito. Jag kan fortfarande minnas den förundran jag kände när jag för första gången såg min förstoring sakta växa fram i framkallningsskålen. Bilder är fortfarande magiska för mig. Oavsett vilken teknik som ligger bakom bildens tillkomst.