Mannen från Lagga
- En sådan där kamera hade min far också, sade mannen från Lagga. Tänk att de fortfarande finns kvar och fungerar, fyllde han i. Hur gammal är den?
Jag hade tagit med mig Rolleiflexen och två rullar T-max 100 till Uppsala för jag hade inget särskilt för mig. En rulle var redan tagen och nu stod jag utanför Domtrappkällaren och spejade efter något intressant motiv. Precis då dök mannen från Lagga upp.
- Jodå, visst fungerar den här gamla Rolleiflexen, svarade jag. Men jag vet inte hur gammal den är. Förmodligen från mycket tidigt 40-tal, eller möjligen t o m från 30-talet, drog jag till med. Jag har försökt åldersbestämma den med hjälp av Rolleiflexsamlare på nätet men jag har inte kunnat hitta serienumret och det måste man ha. Det brukar sitta här uppe nedanför ljusschaktet, sade jag medan jag pekade på platsen där det borde ha funnits ett serienummer. Ibland tror jag att det här är en hybrid med hoplock från flera olika kameror.
- Har du provat med C14-metoden, undrade mannen från Lagga?
- Nej, inte ännu, svarade jag med ett leende. Den är nog för färsk för det misstänker jag. Men det är ju märkligt att det inte finns något serienummer.
- De där tillverkades i Tyskland va' , frågade mannen från Lagga?
- Jo, det här är tysk kvalitet rakt igenom, svarade jag. Mekaniken är fortfarande helt intakt. Men, som sagt var, något serienummer verkar inte finnas på just det här exemplaret.
- Den kanske specialgjordes till Hitler, eller Eva Braun, utbrast mannen från Lagga! Hitler ville säkert inte ha något serienummer på kameran så därför lät man kanske bli att på just det här exemplaret gravera in ett. Så kan det vara.
- Så kan det naturligtvis vara, svarade jag. Det är kanske t o m den troligaste lösningen på gåtan. Egentligen borde man inte ränna omkring på stan med en sån här dyrgrip.
- Jag har ett uthus på tomten, fortsatte mannen från Lagga, där jag låtit installera ett niotillhållarlås. Du kan få förvara kameran där om du vill. En dublettnyckel fixar jag lätt.
- Tack för erbjudandet, svarade jag, men jag är beredd att ta lite risker när jag fotograferar. Det ökar tillfredsställelsen och man känner att fotograferingen ger ett mervärde, förutom själva bildtagandet.
- Du gör som du vill, avslutade mannen från Lagga. Trevligt att råkas. Jag måste uträtta en del saker innan jag åker hem till Lagga.
Med de orden ringande i öronen var mannen plötsligt som uppslukad av jorden. Folk omkring mig tittade underligt på mig och jag kände mig helkonstig. Vart tog han vägen? Var det hela inbillning? Stod jag och drömde på blanka eftermiddagen?
När jag senare på kvällen kom hem framkallade jag de två filmerna på en gång. Fanns mannen med på någon av filmerna? Spänningen gjorde att jag naturligtvis klantade mig och tappade den sista filmen när jag skulle hänga upp den i duschen. Jag kollade snabbt igenom filmen men kunde inte se någon man på någon av rutorna. Jag kollade en gång till. Långsammare. Minnsann, på näst sista rutan där står han. Mannen från Lagga. Genomsvettig stänger jag dörren, går ut i köket och diskar dosan.
Mannen från Lagga
På återseende
/Torbjörn
Perfekt så här på kvällskvisten...