En essä om blåsippor, en sädesärla och Leonard Cohen
"A photographic essay is an attempt to cover a topic with a linked series of photographs" kan man läsa i Wikipedia. Väl medveten om att det finns många väldigt duktiga makrofotografer här på FS så försöker jag mig på en liten "essä" om blåsippor. Låt mig säga på en gång att jag tycker det är väldigt svårt att få till bra bilder på blåsippor. Ljuset ska naturligtvis vara det rätta. Det är också bra om det är någorlunda vindstilla. Sedan är det inte så dumt heller om det är torrt på marken för det blir ett evigt krälande och krypande. För ett par dagar sedan gjorde jag en utflykt till Gredelby hagar, ett naturvårdsområde här i Knivsta. Det var fortfarande ganska blött på marken och det blåste kraftigt i byarna men solen sken och när jag tog paus för en kopp kaffe kunde jag följa den bruna kärrhöken när den jagade över Trunsta träsk.
Man får bestämma sig när man fotar blommor i makro. Vill man i första hand skildra blomman och den biotop den lever i eller vill man förmedla en känsla. En kombination av de två förhållningssätten är naturligtvis också möjlig. För mig är det nog vanligast med det första förhållningssättet.
En blåsippa är nästan vackrast bakifrån, genomlyst av solen. Foderbladen är vackra med sitt nätverk av nerver.
Nyutslagna blåsippor i rätt belysning har en härligt blå färg
Hur många flikar ska kronbladen ha? Här varierar det mellan sju och nio
En typisk blåsippstuva
Likt Ikaros, som flög för nära solen, har den här sippan också blivit bränd
Hur mycket ska man städa på platsen? Jag städar väldigt lite
Likt parabolantenner söker sipporna sina egna solkanaler
De unga kommer med stormsteg. Friska och fräscha
Ni som läst så här långt undrar säkert hur det blir med den där sädesärlan och Leonard Cohen. Då kan jag lugna er med att essän om blåsippor är slut och nu kommer det andra.
Jag satte mig ned bakom en sten för att få lä och tog mig en kopp kaffe. Då hörde jag ett läte bakom mig. En sädesärla satt på en sten och kvittrade. Jag försökte locka den till mig genom att kasta en brödbit. Inte intresserad. Då försökte jag vissla. Den enda låt jag kom på var Leonard Cohens "Sister of Mercy" så det fick bli den. Minnsann blev den inte lite nyfiken.
Den t o m tar några danssteg
Nu har den pejlat in mig
Till slut kunde den inte hålla sig längre. Den har landat framför mina fötter. Fast ändå lite för långt borta
Den börjar genast putsa sig och göra sig till
Den sträcker på ena benet och vingen och burrar upp sig och jag fortsätter vissla "Sisters of Mercy"
Så stannar den till. Det verkar som om den vill säga: "Kan du ingen annan låt?" Den har tröttnat på Cohen och mig och flyger sin väg
Jag har haft en trevlig eftermiddag med blåsippor, brun kärrhök, solsken och en nyfiken sädesärla. Också kaffe förstås. Jag dricker ur det sista, packar ryggsäcken och beger mig hemåt.
Till alla älskare av Leonard Cohen, och då inkluderar jag även kännare bland arten sädesärlor, kommer här en inspelning av "Sisters av Mercy" från 1972 med Leonard Cohen .
På återseende
/Torbjörn
Helt meningslös sysselsättning att räkna kronblad naturligtvis, men samtidigt kul att se variationen, både i form, färg och antal. Men man får akta sig så att det inte blir mani, det tar sin rundliga tid att räkna igenom en vitsippsbacke... ;-)
/Joel
Mvh Milla