Gesällen/What a day for a daydream
The Lovin' Spoonful, med John Sebastian som förgrundsfigur; kommer ni ihåg dem? De var stora när Beatles och Rolling Stones också var det. Plus alla andra 60-tals band. En av deras stora hits var "What a day for a daydream", en annan "Summer in the city".
Kommer att tänka på dem när jag stötte på den här bilden i mitt arkiv. En bild sätter fart på associationerna, minnena, liksom en doft, ett ljud, en maträtt, eller ett möte. Marcel Proust beskriver det här fenomenet i sin mäktiga romansvit "På spaning efter den tid som flytt". Där är det en kopp lindblomste och en Madeleinekaka som sätter igång minnesbilderna. Eyvind Johnson, gillade Proust, beskriver också detta fenomen mästerligt i en av sina romaner. Minns inte nu vilken, kan vara i någon av böckerna i Krilontrilogin. Där beskriver han ett möte med en kvinna på isen i Stockholm.
Han känner igen kvinnan och genast strömmar minnesbilder fram från ungdomen när han, kvinnan, och andra ungdomar firar midsommar tillsammans på en ö i skärgården. De tältar och på natten försvinner kvinnan. Han går ut och letar bland tälten och finner kvinnan i ett tält med en annan man. De ligger med varandra och han står där och ser på.
De här minnesbilderna framkallar en fruktansvärd smärta och ångest hos honom där han går på isen. Hur kunde kvinnan göra så? Dessutom med en man som var ett riktigt råskinn.
Jag har flera gånger försökt mig på att läsa Proust, men det har alltid stannat vid just försök. Man måste nog vara väldigt disciplinerad och fokuserad för att ett sådant läsprojekt ska lyckas.
Jag vet inte om Prousts romansvit har tolkats på film, men jag har svårt att tänka mig en bättre TV-serie med den som grund.
Madeleinekaka förresten, finns den på caféerna i dag?
På återseende
Torbjörn