Gesällen/ Guitarr och dragharmonika
Det är spelmansstämma i Älvkarleby. Uppkallad efter ortens legendariske spelman Byss Kalle. Hans riktiga namn var Carl Ersson Bössa. Det är många som infinner sig den här soliga, varma dagen. Både spelmän och publik.
Många ser gamla och skröpliga ut. En del använder kryckor. Innan spelningen tar vid hela eftermiddagen gäller det att fylla magen med mat.
En del föredrar att spela i mindre sällskap. Kanske har man inte övat tillräckligt inför stämman? Någon spelar några strofer och så faller de andra in efter ett tag. Lite försiktigt i början men sedan kommer man ihåg. Låtarna är så förskräckligt många och jag fattar inte att somliga tycks kunna de flesta.
Men det gäller att våga också. För en kvinna är det kanske inte så lätt att tränga sig in i ett gäng med karlar. Några inbjudningar förekommer inte här. Hoppa med om du törs är det som gäller.
Så tågar alla spelmän in till spelplatsen och allspelet kan börja. Mikrofoner, förstärkare och högtalare är uppriggade och ljudet är fantastiskt bra. Det bästa jag hört på de stämmor jag besökt. Heders Älvkarleby.
Nanna, en långväga gäst från Japan, finns med här. Jag har sett henne spela tidigare, i Uppsala bl a. Hon är makalöst skicklig i att hantera nyckelharpan. Hon har lärt sig spela här i Sverige. Förmodligen vid Erik Sahlström-institutet i Tobo. I Japan lär det finnas totalt ca 60 nyckelharpsspelare. Nanna är med i solospelet och river av tre Byss Kalle-polskor ihopvävda till en enda lång. Fantastiskt skickligt och spelledaren Leif Alpsjö menar att det där är det inte många spelmän som klarar av. Välförtjänta applåder förstås.
Ljuset är skarpt och hårt och lämpar sig inte särskilt bra för fotografering. Svartvitt fungerar bäst då man slipper en massa intensivt lysande färgfält.
Fröding skulle nog ha gillat det här, kanske skulle han t o m ha känt igen några av låtarna.
På återseende
Torbjörn
Kan tänka mig att det är en välljudande också.
Hälsningar Lena