Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Den sommaren byggde vi ett uthus med dass – och fiskade. Vemodet kom långt senare.

Vi kom i väg från Lycksele tidigt på morgonen. Vi hade drygt 20 mils körning framför oss efter Blå vägen. Den här gången var vi bara tre. Evert, min svärfar, Gregor och så jag. Vi tog Gregors bil och lastade den full med de verktyg vi behövde för vårt uppdrag. Rivningsvirket var redan beställt och framkört till den lilla stugan vid bäcken. Bäcken som rinner ut i Lill-Björkvattnet, några mil söder om Tärnaby. Stor-Björkvattnet och Lill-Björkvattnet utgör två av Umeälvens källflöden. Stugan kördes upp på lastbil året innan. Den är mycket enkel. Två rum, varav det ena tjänstgör som både kök och sovrum. Det större rummet är både mat- och sovrum. El och rinnande vatten saknas och även ett ordentligt dass. Vi är där nu för att bygga ett uthus med dass.

Evert och Gregor

Vi har bara några dagar på oss så vi arbetar snabbt. Jag beordras kökstjänst och ser till att vi alla får både mat och kaffe. I stugan finna ett primuskök och en kamin med kokplatta.

Vi har några nät med oss, för vi har fått lov att fiska på en bekants vatten på andra sidan sjön. På kvällen ror vi ut och lägger näten och sedan far vi tillbaka till stugan. Vi planerar att gå upp tidigt nästa morgon, för det är en bit att åka. Dessutom har vi en hel del arbete kvar att göra på uthuset.

Bilen gick i baklås

Tyvärr lyckades vi låsa oss ute från bilen och kom inte i väg förrän efter en timmes pillande med en koppartråd. En biltjuv hade säkert gjort det på en minut.

Båten ska snabbt i sjön

Evert undrar om det blir någon fisk i dag


Fångsten bärgas


Vi får mest sik


Vi ror i land för att rensa näten


Evert hänger näten högt


Gregor sätter sig i lingonriset och rensar


Nu är jobbet snart klart


Fångsten är rensad och klar


Väl hemma vid stugan saltas fisken och stoppas i en gammal mjölkkruka. Den ställs sedan i en grävd grop i bäcken och fungerar utmärkt som kylskåp.


Året var 1973 och jag minns det här så väl. Vi hann utnyttja stugan flera somrar och några vintrar. Sedan blev det inbrott där och förövarna roade sig med att festa och tjuvfiska. Den som ägde marken sade upp arrendekontraktet med Evert, han som inte hade någon som helst skuld till vad som hade hänt, och stugan forslades bort...

Många år senare är jag, Evert och min grabb Kristoffer i Tärnatrakten och fiskar. På hemvägen åker vi förbi stället där stugan stod. Vi går ned till bäcken och sätter oss på de bänkar svärfar en gång snickrade. De går fortfarande alldeles utmärkt att sitta på. Vi fikar en stund och jag ser att Evert är tagen av besöket. Jag känner också av vemodet. Det hade kunnat vara så annorlunda. Innan vi far vidare går vi runt och tittar på den nu öde tomten.


På återseende

Torbjörn

Inlagt 2014-03-18 08:42 | Läst 8528 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Vilken fantastisk fin, och lite vemodig, bildberättelse. Många bra bilder. Du har verkligen fångat känslan.
Svar från pic-tor 2014-03-18 10:09
Tack så mycket Magnus för din trevliga kommentar.
En fin och skön serie bilder, berättande, men också sköna juveler som solister.
Svar från pic-tor 2014-03-21 15:09
Tack Jan-Olof. Tre sköna juveler var vi inalles, men av den tredje såg man inte röken av.
Mycket fina bilder som andas natur och utevistelse ochallt vad därtill hör.Fin berättelse.Lite vemodig som sagt men fin.
Svar från pic-tor 2014-03-21 15:11
Tack Annelie. Vi hade några väldigt fina dagar när uthuset byggdes. Stunderna på den fina sjön var också rofulla. Trist naturligtvis att någon förstörde idyllen.
En fin återblick, gripande berättelse och illustrerad med bra bilder!
Man känner sej nästan med på platsen som du beskriver det!
Svar från pic-tor 2014-03-21 15:13
Tack Anne-Sophie för din fina kommentar. Det är väldigt fina trakter det här.
Superfina bilder, man känner det som man var med.
Svar från pic-tor 2014-03-21 15:14
Tack Per. Det vardagliga livet är alltid värt att dokumentera.
En fin berättelse om än lite vemodig. Känner igen det där med viktiga platser i ens liv som senare förlorar sin betydelse och mest blir till bittra minnen. Fint foto.

/Stephan
Svar från pic-tor 2014-03-21 15:18
Tack Stephan. Det var ju min svärfar som blev hårdast drabbad. Han stod som arrendetagare och blev p g a någon annans illdåd av med både arrende och stuga. Det var ganska känsligt på den tiden att hyra ut åt folk som inte var från trakten så markägaren kände nog pressen.
Åååh vilken härlig berättelse med fina illustrerande bilder till! Vad vore man utan alla minnen?? =)
Ha det så gott1
Svar från pic-tor 2014-03-21 15:21
Tack så mycket Heléne. Vad vore minnet utan bilder som hjälper till. Inte mycket skulle jag vilja säga. Råkade på de här negativen när jag satt och bläddrade i mitt negativalbum. När jag sedan skannade dem så kom alla minnen tillbaka.
Mycket fina bilder med känsla. Bra berättelse! Även jag känner viss vemod, när jag läser den.
Svar från pic-tor 2014-03-21 15:24
Tack så mycket Wolfgang. Det är en vemodig berättelse. En usling förstörde det min svärfar byggt upp. Trots enkelheten trivdes vi i den lilla stugan.
Snart ett halvt sekel sen,fint berättat och bra foton som förmedlar texten så bra.
Svar från pic-tor 2014-03-21 15:25
Tack Bo-Lennart. Ja, det är ruggigt vad tiden går fort. Inget att göra något åt förstås. Det är bara att fortsätta ta bilder. Bilder som får oss att minnas och finna sammanhang.
Fina bilder och mycket bra berättat!
Svar från pic-tor 2014-03-21 15:26
Tack så mycket Kjell. Roligt att inlägget föll dig i smaken.
Mycket vackra svartvita bilder! Kan det vara så att man klarade svartvitt bättre på den tiden som man mest var hänvisad till sådan film?
Förstår ditt vemod. ställen som man fäster sig mycket vid skall man helst äga.
Svar från pic-tor 2014-03-18 14:04
Tack så mycket Peter. Tri-X och D76 var den kombination de flesta använde på den tiden och så även jag. Sedan får man naturligtvis skanna högdagrar och lågdagrar varsamt om man vill ha gråskalan i behåll. Evert köpte sedan ett ställe närmare stan men visst var det vemodigt med tanke på vad som låg bakom markägarens agerande. Vi fick vissa tips som ledde i en viss riktning av boende i området. Evert kontaktade t o m advokat som trodde att vi var förövarna på spåret. Däremot var han tveksam till att få de fällda i tingsrätten. Efter mycket diskuterande med mig beslutade Evert att lägga ned fallet. I dag kan jag säga att vi vet vilken som låg bakom inbrottet.
Svar från pic-tor 2014-03-18 14:41
Tack så mycket Peter. Tri-X och D76 var den kombination de flesta använde på den tiden och så även jag. Sedan får man naturligtvis skanna högdagrar och lågdagrar varsamt om man vill ha gråskalan i behåll. Evert köpte sedan ett ställe närmare stan men visst var det vemodigt med tanke på vad som låg bakom markägarens agerande. Vi fick vissa tips som ledde i en viss riktning av boende i området. Evert kontaktade t o m advokat som trodde att vi var förövarna på spåret. Däremot var han tveksam till att få de fällda i tingsrätten. Efter mycket diskuterande med mig beslutade Evert att lägga ned fallet. I dag kan jag säga att vi vet vilken som låg bakom inbrottet.
Verkligen fint berättat, mycket känsla både i text & bild. Såna här inlägg läser man gärna.
Mvh Simon
Svar från pic-tor 2014-03-21 15:27
Tack Simon. Vad roligt att du tyckte om bilderna och texten.
Medryckande berättelse och bilder! Ser gärna mera sånt :)
Svar från pic-tor 2014-03-21 15:29
Tack Anders. Ska se om det ligger några fler berättelser i mina negativalbum :).
bra bilder och berättelse.
Saknar den här typen av stillsamt bildberättande idag, och vad mycket bättre det blir utan färger att distraheras av. :)
-affe
Svar från pic-tor 2014-03-21 15:37
Tack så mycket Alf. Jag är själv mycket förtjust i okonstlade, dokumentära bildberättelser där inte allting är arrangerat. Svartvita bilder skalar ner informationsmängden till nivåer som kanske upplevs som mindre distraherande. Kanske kan man åstadkomma samma sak med dämpade, och få, färger.
Det var bilder och berättelse som man gärna betraktar och läser.
Mvh Tommy
Svar från pic-tor 2014-03-21 17:10
Tack Tommy. Vad roligt att du uppskattade mitt lilla nedslag i historien.
Vilken fin berättelse som ackompanjeras av dina bilder.
Marianne
Svar från pic-tor 2014-03-21 17:10
Tack så mycket Marianne.
Trevlig berättelse i både ord och bild. Mycket känsla i den och bilderna så bra.
Svar från pic-tor 2014-03-21 17:13
Tack Margareta. Egentligen en tråkig historia, men det visste vi ju inte då. Vi vet vem som gjorde det här men han saknar den resning som krävs för ett erkännande. En skitstövel m a o.
Kalasbilder o mycket trevligt berättat./Anders
Svar från pic-tor 2014-03-21 17:13
Tusen tack Anders.
Dina bilder får mej att minnas när jag fick följa med pappa och ta upp nät när jag var ganska ung. Vi hade en senapsgul volvo och en gammal roddbåt som det vare flera som ägde tillsammans. Det blev en del sik ....
Hälsningar Lena
Svar från pic-tor 2014-03-21 17:15
Tack så mycket Lena. Ja, bilder kan trigga i gång både det ena och det andra. Det är inget fel på sik men men öring och röding är godare.
Trevlig berättelse i både text och bilder !
ing-marie
Svar från pic-tor 2014-03-21 17:16
Tack så mycket Ing-Marie.
Riktigt fin berättelse med fina bilder. Bilden med båten gillas bäst. Förstår att det känns vemodigt med alla minnen.
//B-O
Svar från pic-tor 2014-03-21 17:17
Tack Bert-Ola. Vi hade det fint där vid Björkvattnet. Tills ormen dök upp.
Vackert!!!!
/ Lena
Svar från pic-tor 2014-03-21 17:19
Tack så mycket Lena. Din kommentar gläder mig.