Det förgängliga livet

Den här mannen har jobbat färdigt. På bordet i sommarstugan ligger hans jobbarhandskar kvar. Som ett äreminne över en händig karl som gjorde det mesta själv. Fiskröken t ex är inget hastverk utan ett gediget bygge, som för övrigt allting annat, och givetvis försedd med termometer. Fisk ska ju tillagas varsamt.

Tingen blir kvar efter oss medan vi själva försvinner för all tid och evighet. Bilder får oss att komma ihåg, så ta gärna lite vardagsbilder också emellanåt. Blommor och blader kommer ständigt upp och behöver kanske inte en sådan omfattande dokumentation varje år. Det är naturligtvis helt och hållet min privata uppfattning, men för mig är det det förgängliga som kanske är det viktigaste i min fotografering. Det förgängliga livet som tar slut alldeles för fort.

På återseende

Torbjörn

2013-04-23 21:10   Helena

Så sant, så sant det är tingen och minnena som påminner oss om det som varit. Viktigt också att få det förgångna berättat av de som som fortfarande minns svunna tider. Helena

Besvara

Svar från pic-tor 2013-04-26 22:47

Så är det Helena. Bilder får oss att minnas så därför ska man inte förringa vanliga vardagsbilder.

/Torbjörn

Svara

2013-04-23 21:54   Hampus_6

Fina och tänkvärda ord - dessutom fina bilder! // Sören

Besvara

Svar från pic-tor 2013-04-26 22:48

Tack så mycket Sören.

/Torbjörn

Svara

2013-04-24 12:41   Heléne Alklid

Så sant, så sant. Önskar att jag hade tagit lika många bilder på mina nu bortgångna föräldrar som jag gjort på all insekter, växter och annat....
Det är lätt att vara efterklok.....
Ha en fin dag!

Besvara

Svar från pic-tor 2013-04-26 22:51

Jag önskar själv samma sak. Visst har jag en del bilder på mina föräldrar men det är många år emellan. Man ska naturligtvis fotografera det man brinner för men det hindrar ju inte att man också ibland dokumenterar det vardagliga.

Ha det gott
/Torbjörn

Svara

2013-04-24 12:56   syntax

Jag har över 40 år av mitt liv, min miljö, och de människor jag träffade fotograferade med Kodachrome 25 dia (de tidiga årgångarna på Kodachrome II). Det var det mest kvalitativa man kunde åstadkomma på den tiden, och det håller än i dag. Med den moderna tekniken kan jag skanna av dem och åstadkomma stora och skarpa påsiktskopior, med utomordentligt fina färger. Man känner en liten rysning i nackhåren när sedan länge döda personer framträder som om bilderna var tagna i går.
Jag har ofta undrat om detta att jag har möjligheten att så oerhört naturtroget visualisera sedan länge gångna tider, skulle säga mig något på gamla dagar? Svaret är att det har det nog gjort. Jag har sett samband och realiteter som annars hade blivit fördolt av glömskan.

Besvara

Svar från pic-tor 2013-04-26 23:01

Jag har liknande starka upplevelser. Bilden har en förmåga att levandegöra vitt skilda ting och som minnesframkallare är den oslagbar. Jag har också en hel del gamla Kodachromedior från slutet av 60-talet och framåt och de ser fortfarande förvånansvärt fräscha ut.

/Torbjörn

Svara

2013-04-24 14:40   Ewa Kirjavainen

Du har så rätt Torbjörn! Men ändå är det just blommor och blader som lockar just mig mest. :-)
Ha det gott i vårsolen!
ewa

Besvara

Svar från pic-tor 2013-04-26 23:05

Det är väl klart att du ska fortsätta fotografera blommor och blader för, som jag svarade Heléne, man ska ju fotografera det man brinner för. Men visst tar du en hel del vardagsbilder också? Det är ju oftast de bilderna man uppskattar mest när tillräckligt lång tid förflutit.

Ha det gott
/Torbjörn

Svara