Varför använda en gammal kamera?

Om fotografering och tillfredsställelse

För den händelse du inte känner mig:  Jag gillar att fotografera med gamla kameror. De kräver lite mer av mig. Och jag gillar inte tanken på att kameran ska tänka åt mig. Det är jag som ska tänka. Och planera för det oväntade. Jag vill ha alla grepp och inställningar i mina fingrar och jag avskyr manualer. Så ju mindre rattar desto bättre. Jag är ju en man och alla kvinnor tror sig veta att en man bara kan hålla en sak i huvudet åt gången. De får gärna tro det för min del. Livet blir bekvämast så.  För mig räcker det att veta var avtryckaren sitter. När det är dags att ta en bild.

Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2. Avtryckaren sitter uppe till vänster.

Gamla kameror ger mig en skön känsla av kontroll. Och tillfredsställelsen av att behärska dem. Att inte bli behärskad  av dem.  Optiken är ofta tillräckligt bra för att ge tillräckligt bra bilder. I bakhuvudet vet jag att många av de stora fotograferna använde likadana kameror som jag använder. Och de tog en del odödliga bilder. Så det måste gå att göra det med likadana modeller som de använde. Ta bra bilder, menar jag. Fotografernas storhet satt nog för all del inte i kameran. De hade ju bra ögon också. Alla fotografer har ögon. Alla fotografer kan titta. Men ändå är det inte alla som ser motiven. De odödliga. De som en betraktare kommer att minnas om tjugo-trettio år. Utanpå allt måste man kunna bestämma sig. För att trycka på knappen och ta bilden. Här går det inte att vela som kvinnor ofta gör. Här har männen det bättre beställt. Jägaren i dem vet när det rätta ögonblicket har kommit och slår till i rätt ögonblick genom en nedärvd reflex. Killer-instinkt säger en del.

Rolleiflex 3,5B Automat. Avtryckaren sitter framme till höger.

En del objektiv har en egen karaktär och ger bilder med en speciell känsla i . Det är mitt jobb att använda det på ett fördelaktigt sätt. Det förstår jag redan efter att ha sett bilderna från första rullen. Bilden måste inte vara skarp. Men den måste ha något. Det. Jag har sett otaliga oskarpa bilder som har Det. Och det är fascinerande att förstå att man kan gilla en bild som är oskarp. Ändå tycks huvudfåran inom världens fotograferande kommunitet vara fokuserade på skärpa! Och värdera bilder efter om de är skarpa eller inte! Ack.  Jag vill också ha skärpa. Ibland. Men ibland vill jag ha ett skarpt innehåll eller budskap. Eller känsla.

FED 1 med karaktärsobjektivet FED 3,5/50 mm. Avtryckaren sitter uppe till höger.

 Kommer någon att minnas att han/hon sett den här bilden om tjugo-trettio år?

Nettar 515/2

Kanske några. Kanske lunchen i parken.

 Kommer hon att komma ihåg fotografen eller Coken?

Rolleiflex 3,5B Automat

Kanske om hon får se bilden. "Gubben med den konstiga kameran".

Kommer någon att få en känsla av gamla tider efter en blick på denna bild?

Fed 1 med karaktärsobjektivet

Kanske

 Jag kommer ihåg många fotografier. Några tagna av stora fotografer. Några av okända. Många tagna med gamla kameror. Den här bilden glömmer jag aldrig.

Den är tagen av min mamma 1950 med en Ensign Ful-Vue. Den enklaste av enkla kameror. Bilden gav upphov till ett av mitt livs trevligaste resor då jag träffade tre av personerna i bilden livs levande. Femtio år efter att bilden tagits. Och den är inte ens skarp!

Ensign Ful-Vue

En del tycker att digitaltekniken är överlägsen . Jag tycker det känns skönare att vara överlägsen kameran.

Filosofie mellanformatare

 PS
Galoppen som ska fattas är att skärpa är ett dåligt mått på en bilds värde. Prova något annat =)

PPS
Glöm för all del inte att jag kåserar. Varje åsikt som uttrycks i inlägget stämmer i huvudsak med författarens. En perfekt bild är aldrig perfekt.

2011-01-02 21:47   Rolf jansson

Hej Thomas!Bra tänkt av en tänkare,nu har jag följt dig en längre tid och jag lär mig något varje gång jag läser dina inlägg....
God fortsättning från ett snöigt Djurås
mvh Rolf

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-02 21:50

God fortsättning för dig också, Rolf!
Att tänka är stort. Att tänka högt är större =)

Svara

2011-01-02 23:00   Arianna

En dosis inspiration, i vanlig ordning! Mitt nyårslöfte blir att faktiskt börja åtminstone FÖRSÖKA använda Mamiya RB67:an som ligger prydligt packad i en låda med två gluggar... Känns litet kusligt! Men om inte annat får jag ta det som styrketräning!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-03 07:28

Härligt Anna! Motionera både sig själv och kameran. Lysande! Jag vet förstås storleken på RB67:an och är lite avis. Jag får väl ta ut min Bronica för att matcha dig =)

Svara

2011-01-02 23:02   EGW

Snacka går ju, men en bra bild böjer man sig för :-D

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-03 07:29

Ja, och inte spelar det någon roll hur den kom till =) Men en förnöjsam fotograf tar bättre bilder. Tror jag.

Svara

2011-01-03 00:41   ojanson

Jag minns i alla fall fortfarande lunchbilden. Däremot inte att jag hade M2:an just den dan. :-)

När det gäller manualer, så finns det trots allt en del gamlingar där det kan vara nästan en förutsättning att faktiskt ha läst den innan. I alla fall en gång.

Jag såg just programmet "GT Racer" på TV10 (från tidigare idag). Cortina, Aston Martin, E-type, Shelby Cobra, d:o Mustang, osv, osv. De körde på riktigt. Däremot var det inte en strid på kniven att vinna. Glädjen låg i att köra de gamla bilarna. Precis som du och jag med våra kameror, Thomas. :-)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-03 07:34

Just precis! Glädjen i hobbyn är ju själva fundamentet för en hobby, vilken som helst. Och jag ger dig rätt i att en del gamla kameror kräver manual om det alls ska bli några bilder. Din Speed Graphics t ex. Den skulle jag inte våga ta i utan att ha läst manualen =)

Svara