Studentrevolt

Det är väl lite tidigt på året för att prata om Studenten men den inträffade ju förr om åren också. 1973 tog jag själv Studenten på Karlbergsskolan i Åmål. Det är egentligen lite konstigt det där för en tekniker. På den tiden var den tekniska linjen på fyra år men vi tog studenten efter tre tillsammans med alla andra fast vi inte var ”färdigbakade”. De flesta teknister från Åmål och Säffle gjorde det sista året i Karlstad men en Säfflekille och jag gjorde det i Jönköping. Vi gick den trätekniska varianten av maskinteknisk linje där, det enda stället i Sverige den fanns på. Varför jag valde den kommer jag inte ihåg. Kanske för att jag gillar att göra sånt som inte alla andra gör =)

Att ta studenten i början på 70-talet var ingen lätt historia. Och då tänker jag inte på examensskrivningar och förhör. Bara ett par år tidigare skulle studenten avskaffas. Detta ledde till näranog upplopp och massiva protester i Åmål. Studenterna segrade så småningom och den avskydde rektor Moberg tillät det sedvanliga utsläppet men det var gruff ett par år till men lade sig till min examen. Sedan har det pågått i alla år utan uppehåll. Utsläppet, inte gruffet =) Traditionen segrade och förnyarna fick vika sig.

April månads profilbild blir alltså från examensdagen 1973.



En stund efter utsläppet. Canon Dial 35. Foto: Mamma Carin.



Farmor (skitluktens fiende och paprikaodlare) och jag. Farfar hade gått bort året innan. Canon Dial 35. Foto: Mamma Carin.



Gratulationskram av Eva. Hon skulle senare bli min första fru och mamma till mina barn. Notera killen i randig tröja. Det är pappa Leiler med sin Praktica IV.
Foto: Sannolikt Evas bror Olle.


SMU gratulerade med att köra runt sina medlemmar på ett lastbilsflak på stan. Här landar jag hemma. Canon Dial 35. Foto: Mamma Carin


Den fotografiska leken fortsätter nästa månad.

2010-04-01 23:34   Ulf Aspeqvist

Blytuuungt!

Besvara

2010-04-02 01:34   EGW

Ack vilka tider! Vad har det blivit av världen sedan dess? Fast själv tog jag inte studenten. Synd på sätt och vis, det hade nog ändå varit kul. Som om det spelar någon roll nu :-) Gamla färgbilder med patina, det är lustigt att se hur de olika färgerna förändras olika. I den sista bilden verkar det vara blått som har klarat sig bäst. Tycker jag mig se efter lite mekande med färgerna.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-04-02 06:28

Bilderna har i stort sett stått där i sitt diamagasin i decennier utan att visas. På den tiden fanns det diaramar för halvformat.
Bilderna blev konstiga i skanningen och alla är korrigerade med Auto color i PS. Då såg de bättre ut.

Svara

2010-04-02 18:47   EGW

De var alltså risigare i färg före korrigering med Auto color? Jag tror att man måste göra manuell korrigering för att få ut bästa resultatet. Jag testade på den sista bilden, och drog upp intensitet och kontrast. Då blev den naturligtvis mycket grannare, men samtidigt enormt blåstickig. Fixades genom att individuellt dra ner blått till ett minimum. Men mycket av den ursprungliga färginformationen är ju helt enkelt försvunnen, så det finns en gräns för vad man kan göra.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-04-02 19:30

Gamla diabilder är nog inte så enkelt att få fason på. För bloggen tyckte jag dock att resultatet var nöjaktigt. Jag undrar nu om mamma använde Kodachrome 64. Pappa gillade den filmen, minns jag. Själv körde jag mycket med Ektachrome 200.

Svara

2010-04-03 18:51   EGW

Jodå, nog duger bilderna för bloggen. Men på mig kliar det ju alltid i fingrarna när jag ser en bild med färger som kanske kan förbättras :-)

Jag föredrog också Ektachrome, som jag tyckte hade mer naturliga färger än Karamellchrome.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-04-03 19:18

Ektachromen var mion absoluta favorit. Fotohandlaren lurade på mig några rullar Sakurachrome. En mer färglös film får man nog leta efter. Den finns förstås inte längre =)

Svara

2010-04-04 01:05   EGW

Färglös -- är du säker på att du inte menar Tri-X? :-)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-04-04 06:30

Jag lovar, Tri-X är mer spännande =)

Svara