Streetsnapper - första rundan
Jag har nyligen införskaffat en digital kamera i akt och mening att utforska detta nya territorium. Jag var t o m lite kaxig och tog ingen backup med mig i form av filmkamera! Med färskladdat batteri och 400 Iso Fuji Provia-film tog jag med den på min oregelbundna motionsrunda i Vällingby. Idag var inställningen manuell fokus, bländarprioritet och fokuseringsringen programmerad för Leica-rotation. Körde hyperfokalt och ställde fokus på ca 4 m. Kameran på hela tiden. Fick väcka den med snabbstartläget ibland. Vid gatufotografering får jag nog försöka vara lite förutseende och väcka den om jag anar något skeende inom den närmsta minuterna.
Här var det lugnt. Stillastående motiv och gott om tid.
Här också. huset är högt och brevbäraren hade nog att göra en bra stund.
Upplättning av skuggor så det blir lite behagligare att titta på.
Lät avsiktligt bli att lätta upp de mörka partierna. Det blev snyggare så här.
Här var det svårt ljus men efter lite pill i LR såg det t o m bättre ut än vad mina ögon fick stå ut med.
Självporträtt bland stenar och betong.
Den digitale mellanformataren
Ganska smidigt med digitalare ibland, speciellt om man kör färg.
Eller man kan ju bestämma efteråt om man vill ha färg eller sv/v.
-affe
Sedan finns givetvis andra aspekter som man kan gilla med det analoga, som till exempel större negativformat eller att man helt enkelt gillar resultat och känsla man får från film.
Man behöver ju inte liera sig med något läger utan kan välja det man känner för. ;)
-affe
Några av bilderna har lite blåstick, det är jättetypiskt när man plåtar i sol. Jag brukar ofta efterställa vitbalansen efter asfalt eller gatsten, om det finns. Men det finns ju ingenting som är "rätt" när det gäller vitbalans och färgstick. Ibland vill man ha det, för den speciella stämningens skull.
Det är stark vidvinkelkänsla i bilderna utan perspektivförvrängningar. Bekräftar mitt antagande om högklassig optik.
Ska bli intressant att se hur brusiga bilder du får i svagt ljus.
Själv börjar jag bli mer och mer unik som inte äger någon digitalkamera, utan tycker att mina gamla burkar levererar precis vad jag behöver - på ett sätt som motsvarar precis mina behov. Att jag sedan är helt digitaliserad efter kameran, är en annan historia.