Sommarparadis, myggmörderi och fiskafängen

Den fotografiska leken fortsätter ett tjugotal månader till. November månads profilbild är tagen på en tjänsteresa. Om en annan sådan berättade jag redan förra månaden så nu får det bli en annan historia.

Bilden är antagligen tagen med Chinon Genesis II som var den kamera vi använde mest vid denna tid (1992). Någon kollega på Autorotor på Wärmdövägen 120 i Nacka tog högst sannolikt bilden.

                                                                                         ~~oOo~~

Den här gången tänkte jag annars berätta om ett av sommarparadisen vi haft tillgång till genom åren. Vi hade inget eget men använde våra respektive föräldrars sommarställen. Nu är båda utom räckhåll och det saknar jag.

Min farfar byggde en sommarstuga i början av 60-talet vid Sundhult i Grums kommun (ni vet, det där stället som luktar illa när vinden ligger på åt fel håll). Han byggde den av gamla utrangerade godsfinkor som sonen Eber, som jobbade vid järnvägen, hade ordnat så att han fick ta brädor från. Andra vagnar fick ge ifrån sig svängdörrar som användes mellan rummen. Svängdörrarna var av det gamla tjusiga slaget av blanklackerat trä med kromade böjda handtag, kromade sparkplåtar och dämpande plysch på dörrbladets kant. Jag tror t o m att de fasta englasfönstren var från gamla passagerarvagnar också men helt säker är jag inte. På toaletten fanns i alla fall ett uppfällbart handfat från en järnvägsvagnstoalett som förpassade tvättvattnet ner i avloppet när man fällde upp det f v b via en slang ner till sjön. Vid sin normala användning rann det förstås ut på banvallen medan tåget körde men i farfars tappning gick det ner i Vänern. Allt i denna stuga var gjort med små medel och nästan gratis resurser. Primitivt men funktionsdugligt. Vedspisen och vardagsrummets öppna spis producerade rök som svepte in stugan i rök som jag minns resorna till Slottsbron bakom ett ånglok. För det mesta utvändigt men ack, ibland även invändigt. Krösusarna hade sommarstuga längre in i sundet men solen sken lika bra hos farfar och vattnet var lika varmt. Abborren smakade dock troligtvis bättre hos farmor än någon annanstans. På Midsomrarna passerade massor med båtar på väg till eller från Midsommarfirandet på Liljedal. Somrarna i Sundhult är fina minnen. Nu är den i norsk ägo och säkerligen renoverad till oigenkännlighet. Och väg ända fram har det nog blivit medan vi fick gå genom skogen med allt bagage.

Den här synen mötte oss när vi efter mödosamt bagagebärande kom fram. Här är hela härligheten i renoverat skick som utfördes av mina farbröder några år efter farfars bortgång. Ny panel och nya fönster förvisso men svängdörrarna och tvättfatet fanns kvar till slutet.

Vy från den flera decimeter breda badstranden

Utsikten över Vänerhavet. Där bortom horisonten ligger nog Östergötland. Kanske.  Och sött, drickbart vatten hela vägen.

Ur minnet skulle jag kunna vaska fram en del äventyr och expeditioner, mestadels till sjöss, men av hänsyn till mina föräldrar, som läser bloggen, ska jag nog dra en förbarmande täcke över alla stunder av renaste skräck eller  barnaglädje. Här fick jag min första abborre på första kastet från bryggan med mitt första kastspö. Och pappa trodde på fullt allvar att jag kastade in spinnaren i munnen på den när den gäspade. Spelar ingen roll. Den högg. Och jag åt den till middag.

Sonen Viktor har just kommit upp ur badet

Som i alla sommarstugor fanns gammal klassisk sommarstugelitteratur i form av för länge sedan utgivna nummer av diverse tidskrifter, kolorerade veckotidningar (Årets strunt), Kalle Anka, Såningsmannen, kvällstidningar från sedan länge svunna år, det bästa av Det Bästa, allehanda vetenskapliga tidskrifter om raketer och astronomi. (Jag har väl inte ännu berättat om farfars stora intresse för astronomi som fick honom att bygga ett observatorium på berget där han bodde i Slottsbron) På somrarna stod farfars stjärnkikare i sommarstugan och var ett utmärkt redskap för att se vad som hände lite längre bort än vanliga kikare når. Grannarna på andra sidan viken, Som man normalt bara kunde höra, kom plötsligt närmare. Likaså var det lätt att se om en avlägsen fiskare hade onödig fiskelycka. Våra egna spön stod alltid redo och det var ett ögonblicks verk att plötsligt befinna sig på fiskafänge.

Utöver litterär stimulans fanns förstås alla andra sommarstugebekvämligheter såsom myggdödare av olika modeller, grillspett av ett flertal modeller, spiskrok, ett välfyllt fotogenkylskåp. Innan stugan blev elektrifierad hade vi fotogenlampor som ljuskälla när det spelades sällskapsspel eller när vi försökte röra oss i rummen utan att kollidera med varandra. Kort sagt: livet var hur enkelt och mysigt som helst. Och utan TV. Ibland hade vi det lyxigt med en transistorradio och lyssnade på popmusik. Mamma abonnerade förstås på Svensktoppen så där har mina öron bekantat sig med hela den svenska artisteliten. Hela min uppväxt präglades av Monika Zetterlund, Cornelis Wreswijk, Lyckliga gatan och Ta av dig skorna mfl mm. Ja, du som är minst lika gammal som jag vet precis vad jag svamlar om.

Till sist en bild på favoritsysselsättningen. En av de bilder jag ratade som profilbild för 1977. Vad gör man helst i en sommarstuga vid Sveriges vidunderligaste insjö?

Hinken är till abborren. När den är full åker man hem. De flesta tar man på pimpelsticka och "idioten". Farbror Ebers specialmodell av balanspirk. Oslagbar abborretare.

Mellanformataren

PS
Jag har lagt av med fisket av helt naturliga orsaker. Allt blev stulet. T o m lusten.

PPS
Om vi hade haft väg fram till stugan hade den nog garanterat hetat Lyckliga gatan. 

2011-10-31 18:42   syntax

Det ser helt underbart ut. Trist att du inte har tillgång till det längre.
Det här med avsaknad av körväg (även vi hade det så fram till 1960-talet) ger en särskild dimension åt ett sommarställe. Man verkligen känner att man lämnar urbant område.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-10-31 19:37

Visst önskade vi oss vägen varje gång vi gick där men när vi väl var framme hade vi ingen tanke på den. Då infann sig friden och att bilen stod en bra bit bort var ingen stor sak. Hade vi mycket bagage för en längre vistelse tog vi båten tillbaka till bilen och tog allt sjövägen. Med åror. Livet på landet är bara så härligt och okonstlat att leva.

Svara

2011-10-31 18:52   so.larsson

Så personligt och sååå intressant. Jag ser fram emot fler liknande inlägg.
// S-O

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-10-31 19:38

Nå, jag hoppas väl att jag har fler historier så att det räcker till alla månadsbilder =)

Svara

2011-10-31 22:14   ylva_h

Sommarstuga med en hög gamla Det Bästa och ingen TV är nog det mest vilsamma som finns!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-11-01 07:11

Absolut! Det blev en TV mot slutet i alla fall men mottagningen var så dålig att man hörde mer än såg =)

Svara

2011-10-31 23:24   EGW

Även jag tillbringade många av barndomens somrar vid Väner-stranden, fast det var söder om Lidköping, och ibland Kinnekulle. Under en tid höll de på att förgifta sjön med kvicksilverhaltiga utsläpp från pappersbruken, säkert bl a Grums. Men så bildades föreningen Vänner av Vänern (tror jag den hette) som lobbade intensivt för att Vänern skulle räddas. Jag var med i föreningen några år just när den var nystartad.

Vänern är verkligen fantastisk!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-11-01 07:15

Och nu är Vänern otroligt ren mot vad den var i min barndom. När vi åkte tåg till Slottsbron passerade vi utsläppsdammarna vid Billerud i Säffle. För mig är de sinnebilden av miljöförstöring. Nu är Vänern en fanatstiskt fin sjö.

Svara

2011-11-04 13:50   Pehr81

Jag glömmer aldrig när jag, farfar och Eber åkte ut och fiskade abborre en gång på ett ställe som var ÄNNU bättre än vassen mittemot. Man hann inte kasta i förrän man fått napp.
Vet inte hur mycket vi fick upp, men farmor hade mycket att filéa när vi kom hem iaf.

Skulle gissa att stugan är jämnad med marken nu, synd...

När blev fiskegrejjerna stulna?

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-11-04 14:40

Eber visste var aborren stod. Han kom sällan hem med mindre än en hink =) Mina fiskegrejer blev stulna när jag bodde på Kyrkogatan 9. Jag skaffade ett par ersättningsspön och några drag men det blev aldrig samma sak igen...

Svara